6 juli 2012

Pojkarna

Hela det här inlägget kommer handla om hur Pojkarna av Jessica Schiefauer inte uppfyllde mina fördomar om ungdomsböcker. Men först kanske jag ska göra en väldigt snabb sammanfattning av boken: tre flickor hittar en magisk blomma som gör att de kan prova hur det är att vara pojkar och hur förvandlingen förändrar deras vardag synliggör många frågor kring genus.

 Mina fördomar om (många) ungdomsböcker: de är lite väl enkelt skriva, de har ett väl enkelt innehåll, de är inte intressanta ur ett genusperspektiv. Vad trist att jag är så negativ och har så mycket fördomar, men nu var jag ju i alla fall ärlig med dem. (Självfallet finns det bra ungdomsböcker, bäst jag säger det också så att ingen missuppfattar mig och blir sur och det här blir tråkigt.) Så, åter till saken: Jessica Schiefauer lyckas i sin ungdomsroman Pojkarna skriva en fräsch, intressant, diskussionspassande och genustänkvärd roman som jag som vuxen inte har några problem att avnjuta. Jag skulle kunna säga att jag inte tycker att Pojkarna direkt är en ungdomsroman, men kanske är det bara mina ramar för ungdomsböcker som är för trånga? 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar