8 september 2011

Tjänarinnans berättelse

Tjänarinnans berättelse av Margret Atwood har likheter med Människors barn som jag nyligen läste, men publicerades ett antal år tidigare.

Mänsklighetens fertilitet har sjunkit kraftigt och staten har bestämt sig för att ta till drastiska metoder för att öka Storbrittaniens invånarantal. Det här är berättelsen om en av tjänarinnornas liv, en av kvinnorna som helt är i statens tjänst.

Det är en obehaglig framtid som Atwood målar upp, som i många dystopier har statens välbefinnande blivit det viktiga även om invånarna inte mår bra av det. Att läsa en framtidsskildring från 1982 som pratar om disketter som framtiden kan bli lite underligt idag, men om man bortser från de tekniska aspekterna (som inte är speciellt viktiga i denna roman) och ser till människoödena som skildras blir romanen bättre.

Det är en relativt långsam historia, där miljöbeskrivningar och känslor är betydligt viktigare än händelser. Ibland upplever jag den som lite väl långdragen, men i det stora hela är det medryckande läsning. Författarens når dock inte alls upp i samma nivå som i sin senare Oryx & Crake som är klart mer spännande.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar