31 juli 2011

Död i gryningen

Jag blev tipsad om Deon Meyer av en person som hört mycket gott om hans böcker men inte själv läst dem. Jag fick vara provsmakare. Det föll mig inte i smaken!

Död i gryningen är en del av en deckarserie om en avdankad polis som får uppdrag som privatdetektiv. Han är dryg och otrevlig, men av någon besynnerlig anledning faller kvinnorna i romanen för honom.

Visst kan Meyer skriva, inget tal om saken, det är en spännande och intrigfylld historia han målar upp. Krigshändelser från 1970-talet vävs in i nutida mordfall på ett effektivt sätt.

Det vore lätt att säga att Deon Meyer är sexist. Men kanske är han en jättetrevlig snubbe som bara ville skriva om en machoprivatdetektiv och hela tiden låta denne kommentera kvinnorna omkring sig som om de vore saker? Kanske tyckte Meyer att huvudpersonen absolut var tvungen att säga saker i stil med "Jag såg att hon var klipsk. Hon skulle bli svårare att vilseleda än kvinnor i allmänhet." och att hans kollegor livade upp stämningen genom kommentarer som "Se till att sätta på henne i alla fall, för det är det enda du får ut av det här fallet".

Åh, den här boken är så mysigt kvinnonedsättande så jag genast vill köpa resten av serien. Mums.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar