8 juli 2011

Dockan Bella

Nina Bouraoui låter oss följa en ung lesbisk kvinna i Paris genom fragmentariska dagboksanteckningar i Dockan Bella.

Stor teckenstorlek, lättläst typsnitt och bara drygt 120 sidor gör att den fort är utläst. Då har jag följt Bella genom Paris undanskymda nattliv på lesbiska klubbar och i hennes ensamhet och sökande efter kärlek.

Lika mycket som kärlekstörstan handlar det om skrivandet villkor. Om förhållandet mellan kärlek och skrivande, åtrå och kreativitet. Allt detta beskrivet på ett mycket kortfattat och osentimentalt, ibland nästan rått, sätt.

Själva berättelsens innehåll är i min mening inte speciellt intressant. Det som gör den läsvärd är framställningssättet och hur det personliga innehållet beskrivs sparsmakat utan att tappa innebörd.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar