22 december 2010

The girl of his dreams

Jag brukar alltid vänta tills Donna Leons deckare är översatta till svenska, men när jag hittade The girl of his dreams på Röda Korset i Uppsala tänkte jag att det är bra att öva min engelska.

Det här är den 18 deckaren om kommissarie Brunetti, även om jag kanske bara läst 10 av dem så börjar det bli nog, och det har jag sagt efter de senaste tre böckerna. Ändå är det så lätt att börja läsa nästa, jag vet ju vad jag får.

Nu är jag dock trött på Brunetti som tycker det är praktiskt att läsa tidningen när frun Paola lagar maten och fixar i hemmet, att hon också har ett arbete och rimligen är trött på kvällarna verkar inte störa honom i hans avkoppling.

Den här deckaren har även en trist syn på romer. De bor där utanför stan och beskrivs som smutsiga, ovårdade, våldsamma, tjuvaktiga och fientliga. Det blir enformigt. Möjligen vill Leon visa på den negativa bild av romer som finns i Italien, men i så fall lyser kritiken med sin frånvaro. Kanske vill hon också visa på hur korrupt samhället är och att höga positioner leder till samhälliga fördelar som är rent äckliga, men historien visar inga tecken på förändringsvilja.

Mest av allt känns det som om Leon bara vill skriva ännu en lättsmält deckare och tjäna ännu lite mer pengar (knappast något ovanligt med det, men gör det då med stil och leverera en bra produkt!). För inte känns det som det finns någon skrivarglöd här, den falnade nog tidigare i serien.

Jag måste sluta läsa den här serien nu. Det är dags, för länge sen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar