17 juni 2010

Vad vet jag om hållfasthet

Jag är en ovan novelläsare. Om jag någon gång läser noveller så är jag oftast inte nöjd med novellens korta form. Antingen är den trist för att jag inte hinner fångas av innehållet, eller så är den för bra för att ta slut så fort. Ungefär som att träffa en intressant människa, prata med den en kvart och veta att man inte kan få veta mer om personen.

Jag är ändå ganska nöjd med Johanna Ekströms elva noveller i Vad vet jag om hållfasthet. Jag vet dock inte varför. Var de lite lagom trista så att jag varken ville att de skulle vara längre men att det inte heller gjorde något att de tog slut? En ganska elak kommentar kanske. Och troligen inte helt sann. Som så många andra böcker var den intressant för stunden, men här handlade det inte om att den var ytlig. Det var bara som ett kort möte med några olika personer. Kanske kommer jag att tänka på dem någon gång, kanske inte.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar