16 juli 2009

Gunnar

Gunnar är Bob Hanssons debutroman. Jag har tidigare hört Bob Hansson live och läst andra av hans texter. Även om Gunnar är en roman så känns det typiskt Bob Hanssonska igen, vad nu det är... Kanske de intrasslade personliga hållna resonemangen om livet? Eller den på samma gång humoristiska och allvarliga tonen?

Gunnar handlar om livet. Framför allt om att arbeta och hitta någon att leva med. Gunnar är sjukpensionär eftersom han fått ett nytt hjärta. Ett hjärta som spelar honom diverse spratt. Därför får han inte komma tillbaka till sitt arbete på bygget, ett beslut som Gunnar vägrar lyda.

2 kommentarer:

  1. Gillade du boken? :) Jag tyckte om den mycket. Och något av det speciella med Bob Hansson är ju också hans ihopskrivningar, typ "varmfamn" som ett ord. Min kompis som har pluggat språkvetenskap sa att den typen av ihopskrivningar har ett namn: "bobismer", efter bob hansson. Lite ballt.

    SvaraRadera
  2. Anledningen till att jag inte skrev något direkt omdöme om boken är att jag inte riktigt vet. Jag tyckte om att läsa den, men tyckte även att det var lite segt. Jag tror dock jag läste den under för lång tidsperiod, vilket gjorde att jag tröttnade lite.

    haha, bobismer har jag aldrig hört talas om, men nu vet jag det :)

    SvaraRadera