10 mars 2009

En himmel till Elliott

Efter att i många andra bloggar ha läst om En himmel för Elliott av Katarina Danielsson var jag också tvungen att läsa den. Jag var lite skeptisk mot att den döda tvillingbrodern aldrig lämnar henne, att han alltid finns med henne även efter sin död, det hela känns lite konstlat.

Trots att övernaturliga inslag inte är något jag föredrar bjuder En himmel för Elliott på en mycket fin historia. En bok om en familj som måste gå vidare då Elliott dör och fina invävda minnen från barndomen som tvillingarna hade.

Det enda som gör mig besviken är att det framåt slutet tappar spåret. En händelse, som jag inte kan avslöja här eftersom den skulle förstöra för framtida läsare, känns för mig helt ovidkommande. Kanske är det ett sätt att ändra relationen mellan karaktärerna, men jag tycker inte det samspelar med resten av historien.

Utom det lilla snedspåret så är det en mycket läsvärd roman som skapar känslor. Den får mig att tänka på Nu vill jag sjunga dig milda sånger av Linda Olsson, men är inte lika smörig.

En himmel för Elliott
är en värmande berättelse som lever upp till den slogan som Månpocket har tryckt på första sidan "En bra bok fastnar".

2 kommentarer: