9 februari 2009

Jag skulle vilja att någon väntade på mig någonstans

Jag köpte Jag skulle vilja att någon väntade på mig någonstans enbart för att den är skriven av Anna Gavalda. Jag var ute efter känslan som Tillsammans är man mindre ensam ger, därför blev jag lite besviken även fast det var en intressant bok.

När jag köpte den trodde jag att det var en roman. Det var i och för sig en ganska trevlig överraskning då jag tänker att jag ska läsa mer novellsamlingar.

Jag kommer ihåg korta små passager eller karaktärer, men inte i sitt sammanhang och känner inte att jag fick någon direkt helhet. Än så länge föredrar jag Gavalda som romanförfattare.

5 kommentarer:

  1. jag kände samma sak med den här boken, visste inte heller först att det handlade om noveller och försökte förstå hur första och andra novellen hängde ihop innan jag insåg hur det låg till :P längtar ivrigt på anna g:s nästa roman, tills dess får man leva på minnet av Tillsammans... för den var så himla underbar tycker jag.

    SvaraRadera
  2. Min Sally ser ut precis som hunden på omslaget och det var därför jag skraffade mig boken och väntar nu på nästa bok från Anna G.

    Även jag har kommit ut med en bok som heter En tur med Cadillac, men den har du väl hört talas om eller?

    SvaraRadera
  3. Jag känner igen mig i känslan - att bli besviken på en bok för att man väntar sig mer. Då är det svårt att läsa boken på sina rätta meriter!

    SvaraRadera
  4. Jag håller med dig! Jag läste den också efter att ha läst Tillsammans är man mindre ensam.

    SvaraRadera
  5. Jessica: Jag tycker det är så konstigt att det inte står i säljbeskrivningen att det är noveller, men det blev ju iofs en bra överraskning.

    Men helt ärligt så tror jag fortfarande inte att jag förstått hur det hängde ihop. :)

    Raili: Nej, jag har inte hört om din bok tidigare. Kanske den finns på mitt bibliotek, det ska jag kolla upp.

    Johanna: Man har väl alltid någon typ av förväntning på en bok, det är svårt att inte vänta sig något speciellt. Man får ju alltid en bild när man ser framsidan, läser baksidan eller känner igen författaren.

    Eva: Jag ska nog läsa den igen någon annan gång, men då försöka att inte vänta mig något i stil med Tillsammans är man mindre ensam.

    SvaraRadera