Annas bokhylla

Rosa

2012-01-14T00:11:00.003+01:00

I Rosa - den farliga färgen undersöker Fanny Ambjörnsson svenskars förhållningssätt till rosa. Det är intressant är hur olika saker färgen kan associeras med beroende på sammanhang. Ibland är den det mest förväntade som många väljer att avstå ifrån och ibland är den utmanande och ett sätt att ställa sig utanför det förväntade.

Jag har läst Ambjörnssons avhandling I en klass för sig flera gånger och det är kul att hon kommit ut med en till intressant bok.

Revolt

2012-01-14T00:06:00.005+01:00

Revolt är den tredje och avslutande delen i Suzanne Collins serie om Hungerspelen. Jag uppskattar framtidsskildringen, trots att den är obehaglig och inte på något sätt önskvärd. Den är spännande, även om jag önskar att jag hade varit lite yngre när jag läste den. Nu väntar jag på filmatiseringen av del 1 som kommer i mars och förväntar mig snyggt bågskytte, intressanta framtidsmiljöer och komplicerade relationer.

Fatta eld

2012-01-13T23:59:00.002+01:00

Del 2 i Suzanne Collins trilogi om Hungerspelen heter Fatta eld och var nästan lika spännande som del 1. Tyvärr kändes det som om vissa händelser var för lika den första delen, trots det höll spänningen i sig och jag blev direkt sugen på den avslutande delen.

Hungerspelen

2012-01-06T13:22:00.003+01:00

I mars är det premiär för filmatiseringen av Suzanne Collins Hungerspelen. Jag tyckte det var dags att läsa ungdomsboken som den baseras på.

I en nära framtid i ett Nordamerika som diktatoriskt styrs av Huvudstaden lever distriktens invånare i fattigdom och närmast slavlika arbetsförhållande. Försök till revolution slogs ner för 75 år sedan. Sedan dess utspelar sig Hungerspelen en gång per år. Varje distrikt måste offra en flicka och en pojke att delta i spelet som direktsänds och där vinnaren är den enda överlevaren.

Jag som helst avstår alla typer av blod och läskigheter på film kommer ha svårt att se filmen, men boken fångar mig. Det är spännande och helt fruktansvärt.

Is och vatten, vatten och is

2012-01-06T13:03:00.003+01:00

Hela december månad och inte en enda bok omskriven här! Jag har läst böcker för barnen i skolan, men mycket mer än så har det inte blivit på läsfronten. I slutet av månaden läste jag dock Majgull Axelssons Is och vatten, vatten och is, en mycket läsvärd roman som jag absolut inte vill missa att tipsa om.

Jag har aldrig läst något av Axelsson tidigare, men hon sägs ha utforskat syskonrelationer i många olika romaner. Här får vi följa två tvillingsystrar under en stor del av deras liv, men även deras barn. Vi befinner oss i det lugna radhushemmet i Sverige men också på en polarforskningsfartyg. Vi möter en en moderlös rockstjärna, som kanske trots allt har två mammor och hans kusin eller syster eller hur hon nu ska presentera sig.

Relationerna och intrigen i Is och vatten, vatten och is slukar mig. Boken har stått i min bokhylla, oläst, i flera år. Nu tog jag äntligen tag i den och den var precis så där beroendeframkallande som jag behövde för att komma igång med läsningen igen!

Gittan och gråvargarna

2011-11-27T08:02:00.002+01:00

Gittan och gråvargarna är Pija Lindenbaums superfina bilderbok om Gittan som blir ensam kvar i skogen efter dagisutflykten och träffar nya vänner i form av en flock vargar. Det är en söt, rolig och lite spännande berättelse med annorlunda bildmanér.

Pelle Svanslös på maskerad

2011-11-27T07:49:00.003+01:00

Jag läser ofta sagor på jobbet för barn i olika åldrar. Här om dagen blev det Pelle Svanslös på maskerad av Gösta Knutsson för en förskoleklass. Pelle skulle gå på maskerad hos Frida & Fritz, men självklart ville elake Måns och hans bihang inte låta Pelle vara ifred.

Jag hade inget minne av att böckerna om Pelle hade ett så gammaldags språk, även fast jag är medveten om att det är länge sen jag läste dem. Barnen verkade dock gilla den ändå.

Brida

2011-11-03T19:27:00.003+01:00

Under de sista 100 sidorna av Paulo Coelhos Brida ville jag bara att den skulle ta slut. Han är ju en mästare på att skapa bra flyt, hålla ihop en historia och skapa intressanta karaktärer. Trots det väger det inte upp det inslängda tjaffset som nog ska vara visdom. Jag stör mig otroligt och antar att det beror på att jag och Coelho verkar ha väldigt olika syn på många saker, men även på att det inte känns helt inne i det annars så bra flytet.

Till vildingarnas land

2011-10-22T08:06:00.001+02:00

Efter att ha sett filmen Till vildingarnas land och läst romanen som är baserad på filmen tyckte jag att det var dags för bilderboken som är början på det hela. Maurice Sendak har skrivit och illustrerat bilderboken och även deltagit i manusskrivandet till filmen.

Boken var precis lika fin som jag hade väntat mig, med detaljerade och originella bilder och kortfattad men beskrivande text. Jag blev dock förvånad av hur lite av filmens händelser som finns med i boken. Efter att ha sett filmen först känns bilderboken snarare som ett utkast som filmen fyllt med innehåll, men kanske är det naturligt med tanke på bilderbokens begränsade format med tanke på målgruppen.

Boken har jag lånat på biblioteket men om jag någonsin kommer över den på ett antikvariat ska jag köpa den direkt!

Min mormors historia

2011-10-18T20:08:00.001+02:00

Min mormors historia är en antologi där kända kvinnliga författare har porträtterat sin mormor, och i flera fall även sin mor.

Självklart fick boken mig att tänka på min egen mormor. Jag insåg att jag förknippar henne med ett antal ätbara saker, som päronglass och våfflor, men även med hårtoning i indianrött, Hem till byn och äppelträd som fortfarande står kvar från hennes barndomshem trots att marken nu är en industritomt.

Min mormors historia är en läsvärd samling texter om klass, kön och minnen.

Vindens namn del 1

2011-09-29T20:07:00.005+02:00

Jag läser sällan fantasy, men jag fastnade för Robert Rothfuss roman Vindens namn (del 1). Det tog ett tag att ta mig in i världen, men efter 100 sidor var jag med på noterna och indragen i intrigen.

Vindens namn handlar om en kringresande pojke som blir ensam och om hans väg mot utbildning i den magiska världen. Det är gott om onda människor, fattigdom och demoner. Det intressant är pojkens väg i livet, men framför allt all utbildning han får på olika sätt. Romanen blir bättre och bättre, vilket höjer mina förväntningar på del 2.

Färdas på en blick

2011-09-10T10:29:00.005+02:00

Lotta Lundbergs roman Färdas på en blick handlar om Laura som reser från Sverige efter att hon gjort abort och lämnat sin man. I Wien träffar hon på ett ambassadörspar och dras in i ett triangeldrama.

Det är svårt att skildra förälskelse och attraktion och jag tycker inte att Lundberg lyckas fullt ut. Eftersom relationen mellan de två kvinnorna är så central blir inte romanen speciellt bra när inte beskrivningen av den fungerar. Historien är dock en fin sammanvävning av äldre ungerska människoöden och en nutida kärleksrelation, genom Lauras släkthistoria.

Tjänarinnans berättelse

2011-09-08T17:12:00.006+02:00

Tjänarinnans berättelse av Margret Atwood har likheter med Människors barn som jag nyligen läste, men publicerades ett antal år tidigare.

Mänsklighetens fertilitet har sjunkit kraftigt och staten har bestämt sig för att ta till drastiska metoder för att öka Storbrittaniens invånarantal. Det här är berättelsen om en av tjänarinnornas liv, en av kvinnorna som helt är i statens tjänst.

Det är en obehaglig framtid som Atwood målar upp, som i många dystopier har statens välbefinnande blivit det viktiga även om invånarna inte mår bra av det. Att läsa en framtidsskildring från 1982 som pratar om disketter som framtiden kan bli lite underligt idag, men om man bortser från de tekniska aspekterna (som inte är speciellt viktiga i denna roman) och ser till människoödena som skildras blir romanen bättre.

Det är en relativt långsam historia, där miljöbeskrivningar och känslor är betydligt viktigare än händelser. Ibland upplever jag den som lite väl långdragen, men i det stora hela är det medryckande läsning. Författarens når dock inte alls upp i samma nivå som i sin senare Oryx & Crake som är klart mer spännande.

Harry Potter och dödsrelikerna

2011-09-01T11:34:00.004+02:00

Nu har jag läst alla böckerna i J K Rowlings serie om Harry Potter. Den avslutande Harry Potter och dödsrelikerna var den allra mest spännande.

Jag har aldrig förstått Harry Potter-hysterin förut, eller egentligen gör jag väl fortfarande inte det, inte den mest extrema. Jag kan dock hålla med om att det är spännande, intressanta och välskrivna böcker. I takt med att man kommer längre in i serien fastnar man för karaktärerna och dras med i äventyren.

Förra gången jag försökte läsa serien fastnade jag i första boken, jag är glad att jag fortsatte läsa den här gången, trots att de första känns lite barnsliga och sega. Men nu är serien slut, vad ska jag nu fastna i?

2011-08-25T09:38:00.002+02:00

Jag vill inte sluta läsa... fortsätter direkt med nästa del nu när Harry Potter och Halvsblodsprinsen är slut.

Harry Potter och Fenixorden

2011-08-17T22:47:00.004+02:00

Ju längre in i serien om Harry Potter jag kommer desto mer spännande blir det. Nu har jag läst ut Harry Potter och Fenixorden. Kul att karaktärerna är lite äldre, att historien är lite mer invecklad och tankegångarna lite djupare.

En gåtfull vänskap

2011-08-10T19:22:00.004+02:00

Jag hittade En gåtfull vänskap av Yoko Ogawa under bibliotekets tema "goda berättare" och när hon lyckats skriva en bok om matematik och baseboll som intresserar mig så förstår jag varför hon hamnat där.

Efter en olycka räcker doktorns minne bara i 80 minuter. Hans stora intresse och kunskapsområde är matematik. När hans nya hushållerska kommer ställer han alltid en talrelaterad fråga och eftersom han inte minns henne kan det ofta vara samma dag efter dag. Trots minnesförlusten utvecklas en vänskap mellan doktorn, hushållerskan och hennes son.

Romanen bjuder på söt och trevlig läsning, även fast den grundar sig i en tragisk minnesförlust. Nu önskar jag att någon annan av Ogawas böcker översätts till svenska.

Människors barn

2011-08-09T16:21:00.003+02:00

I Människors barn målar PD James upp ett dystopiskt England år 2021. Romanen kom ut 1992, då tiden till 2021 var betydligt längre. Kanske är det bland annat därför den betydligt nyare filmatiseringen ändrat rejält på innehållet. Människors barn är en spännande film och en ännu mer intressant bok.

År 2021 har inget barn fötts på 25 år. Alla världens män har blivit sterila och människan håller därmed på att utrotas. Alla skolor har stängts, intresset för sex har minskat och underliga religiösa sekter har växt fram i takt med att meningslösheten spridit sig och framtidstron dött ut. Om människoarten inte har någon framtid, vad händer då med samhället, idealen och planerna?

Harry Potter och den flammande bägaren

2011-08-09T16:17:00.005+02:00

Harry Potter och den flammande bägaren är den fjärde boken i JK Rowlings serie. 750 sidor är lite väl långt och när tävlingen i magisk trekamp ska skildras blir det för utdraget. I övrigt tycker jag boken är intressant, trots att den klassificeras som 9-12 år och jag är 26!

Död i gryningen

2011-07-31T16:48:00.004+02:00

Jag blev tipsad om Deon Meyer av en person som hört mycket gott om hans böcker men inte själv läst dem. Jag fick vara provsmakare. Det föll mig inte i smaken!

Död i gryningen är en del av en deckarserie om en avdankad polis som får uppdrag som privatdetektiv. Han är dryg och otrevlig, men av någon besynnerlig anledning faller kvinnorna i romanen för honom.

Visst kan Meyer skriva, inget tal om saken, det är en spännande och intrigfylld historia han målar upp. Krigshändelser från 1970-talet vävs in i nutida mordfall på ett effektivt sätt.

Det vore lätt att säga att Deon Meyer är sexist. Men kanske är han en jättetrevlig snubbe som bara ville skriva om en machoprivatdetektiv och hela tiden låta denne kommentera kvinnorna omkring sig som om de vore saker? Kanske tyckte Meyer att huvudpersonen absolut var tvungen att säga saker i stil med "Jag såg att hon var klipsk. Hon skulle bli svårare att vilseleda än kvinnor i allmänhet." och att hans kollegor livade upp stämningen genom kommentarer som "Se till att sätta på henne i alla fall, för det är det enda du får ut av det här fallet".

Åh, den här boken är så mysigt kvinnonedsättande så jag genast vill köpa resten av serien. Mums.

Harry Potter and the prisoner of Azkaban

2011-07-31T16:44:00.004+02:00

Nu har jag läst ut tredje delen om Harry Potter och den fick bli den engelska versionen. Jag tröttnade på att Hagrid lät som en stockholmare i den svenska översättningen och att jag inte alls tyckte det passade ihop med hans karaktär. Nu när jag har läst en av böckerna på engelska kan jag dock förstå att det inte varit helt lätt för översättaren att skapa en motsvarighet till originalets underliga språkbruk. För övrigt är det kul att karaktärerna blivit ännu lite äldre och att mysterierna fortsätter med finurlig uppfinningsrikedom.

Rockparty

2011-07-20T10:13:00.003+02:00

Förra veckan var det dags för årets upplaga av Hultsfredsfestivalen. 10 000 personer samlades i den lilla småländska staden och lyssnade på musik, tältade och festade. Jag var där för första gången och passade på att ladda upp för festivalen med boken Rockparty av Stefan Malmqvist.

Efter festivalens konkurs förra året ägs den numera av ett stort tyskt företag, men när allt började var det en liten ideell förening som drog igång det som skulle komma att bli Sveriges kanske mest kända festival. Boken är skriven för några år sedan och handlar mycket om de första åren. Det är historier om artister, hårt arbete, interna konflikter och utvecklingen från små spelningar till stor festival.

Jag som tidigare varit engagerad i en arrangörsförening tyckte det var intressant att läsa om deras arbete när det var i liten skala. Men är man inte specifikt intresserad av Hultsfredsfestivalen eller arrangemangsutveckling blir nog den här boken väldigt seg. Dock var det kul att läsa den precis inför festivalen för att veta bakgrunden.

Tack till bibliotekarien i Hultsfred som snabbt svarade på mitt mail där jag frågade om tips på Hultsfredsrelaterade böcker någon dag innan festivalen!

Harry Potter och hemligheternas kammare

2011-07-11T22:09:00.005+02:00

Spänningen fortsatte i Harry Potter och hemligheternas kammare. För mig som läste del 1 och del 2 dagarna efter varandra blev det tjatigt med alla förklaringar om vad som hänt i första delen, men fungerar säkert bra för den som läst förra delen för en tid sedan.

Harry Potter och de vises sten

2011-07-10T17:55:00.004+02:00

Nu tycker jag det är dags att läsa hela J.K. Rowlings serie och började med del 1 igen, Harry Potter och de vises sten. För drygt 10 år sedan läste jag första boken om Harry Potter, men tog mig aldrig längre än så i serien. Med tanke på hur underhållande jag upplever den nu så tycker jag det är underligt att jag inte fortsatte.

Det tog bara en dag att läsa de nästan 400 sidorna eftersom flytet är så bra och allt är så tydligt skrivet. Harry och hans vänner är fortfarande små och ska börja första året i trolldomsskolan. Vi introduceras till Hogwards och alla magiska specialiteter som finns där. Vi träffar lärarna, eleverna och de övriga karaktärerna som vi kommer följa genom serien. Dessutom slängs vi in i mysteriet med de vises sten.

Dockan Bella

2011-07-08T13:48:00.004+02:00

Nina Bouraoui låter oss följa en ung lesbisk kvinna i Paris genom fragmentariska dagboksanteckningar i Dockan Bella.

Stor teckenstorlek, lättläst typsnitt och bara drygt 120 sidor gör att den fort är utläst. Då har jag följt Bella genom Paris undanskymda nattliv på lesbiska klubbar och i hennes ensamhet och sökande efter kärlek.

Lika mycket som kärlekstörstan handlar det om skrivandet villkor. Om förhållandet mellan kärlek och skrivande, åtrå och kreativitet. Allt detta beskrivet på ett mycket kortfattat och osentimentalt, ibland nästan rått, sätt.

Själva berättelsens innehåll är i min mening inte speciellt intressant. Det som gör den läsvärd är framställningssättet och hur det personliga innehållet beskrivs sparsmakat utan att tappa innebörd.

Det är 1988 och har just börjat snöa

2011-07-07T23:23:00.003+02:00

Det är 1988 och har just börjat snöa av Sigge Eklund är lovande redan i titeln. Jag lånade boken bara för att titeln var så tilltalande och jag blev inte besviken. Resten av boken var lika bra som titeln var snygg.

Det här är en uppväxtskildring som utspelar sig under 1980-talet, men också en uppgörelse med en idoliserad pappa som senare sjönk i sonens ögon.

Intressanta detaljer och träffsäkra beskrivningar gör det här till en mycket läsvärd berättelse.

Kärleks dårar

2011-07-05T14:23:00.003+02:00

Kärlekens dårar av Joanne Harris bjöd på lättillgänglig sommarläsning. Trots den gräsliga titeln och icke tilltalande framsidan så var det spännande underhållning väl anpassat för några lugna dagar i sommarstugan.

Titeln Kärlekens dårar avskräcker mig då den får mig att tänka på en Harlequinroman och framsidan lyckas i och för sig fånga vilken tidsepok det handlar om, men det var enbart vetskapen om att författaren tidigare skrivit Choklad som fick mig att låna den. Den som läst och tyckt om Choklad borde inte bli besviken.

Det här är en trevlig roman med intriger, maktspel och storartade planer. Allt i en 1600-talsmiljö med resande teatersällskap, nunnekloster och högt uppsatta kyrkomän. Lite mindre mysfaktor än Choklad, men istället lite mer spännande.

Desirada

2011-07-05T12:57:00.005+02:00

Tre platser och tre kvinnor skildras i Maryse Condés roman Desirada. Dotter, mamma och mormor utspridda i världen men med Guadaloupe som ursprung. Paris blir tillflyktsorten och USA som drömmarnas land som inte uppfyller vad det lovar.

Dottern var nära att aldrig födas när mamman försökte dränka sig. Omvärlden kan inte förstå hur att "få mage" mot sin vilja kan driva denna tonåring till självmordsförsöket. Men hon räddas och när dottern fötts lämnar hon henne hos kvinnan som räddat henne. Efter många år utan kontakt återförenas de och det är starten på dotterns sökande efter en sanning. En sanning som visar sig vara svår att finna och se olika ut beroende på vem hon frågar.

Romanen är till stor del dotterns försök att förstå sin mammas kallhet och varför hon agerat som hon gjort. Jag tycker mig aldrig få svar på frågorna som jag vill ha svar på, men antar att meningen är att finna dem i samhället med sin kallhet, i våld mot kvinnor och i förtryck baserat på rasism och kolonialism.

Mååål!

2011-06-30T20:57:00.001+02:00

Mååål! är en ljudbok för barn, skriven och inläst av Bengt-Åke Cras.

Huvudpersonen startar ett fotbollslag eftersom han blir utmanad av en som han inte vill vara sämre än. Det är uppstarten på att han går från opopulär 14-årig kille till någon som helt plötsligt gör allt rätt.

Berättelsen känns alldeles för osannolik. Barnböcker vill väl gärna ha ett lyckligt och uppmuntrande slut, men här är det verkligen för mycket på för kort tid. Utblandat med denna askungesaga finns långa, långa referat av fotbollsmatcherna de spelar, på ett sätt som jag bara trodde existerade i radiosporten (och då brukar jag byta kanal). Den här berättelsen kan bara fungera på den starkt fotbollsintresserade, och där föll jag långt utanför målgruppen.

Lill-Selma på Mårbacka

2011-06-29T18:03:00.001+02:00

En tecknad serie om Selma Lagerlöfs barndom med inspiration från mangamanér?! Det kändes underligt, men den är fint utförd och krocken mellan manga och 1800-talets Värmland känns uppfriskande för den biografiska berättelsen.

Lill-Selma på Mårbacka är en tecknad serie med text av Maria Bergström och bild av Emily Ryan. Den baseras på Lagerlöfs självbiografiska verk.

Det enda jag i övrigt har att önska är att hennes vuxna liv hade fått en lika fin skildring, istället för att kort sammanfattas i slutet. Jag gissar dock att det inte fanns tid till detta, eftersom boken gjordes som ett examensarbete.

Vildingarna

2011-06-28T21:21:00.001+02:00

Vildingarna är Dave Eggers romanversion av berättelsen om pojken som hamnar i vildingarnas land. Bilderboksklassikern Till vildingarnas land från 60-talet har även blivit film.

Max har svårt att kontrollera din ilska och tar ibland ut den på dumma sätt. När allt gått över styr springer han ut i skogen. Han hamnar hos vildingarna. En samling stora, mjuka och våldsamma djur med mänskliga egenskaper som gör honom till kung.

Berättelsen kretsar kring relationer, vänskap och ensamhet. Jag tyckte filmen var långsam och den fina berättelsen passade mig bättre i romanform. Karaktärerna känns levande och det finns ett djup som borde passa så väl barn som vuxen. Min favorit är vildingen som tuggar på sin väns arm när han känner tomhet inom sig, kanske inte ett så konstruktivt sätt att lösa det på, men talande.

Borta bäst

2011-06-21T16:27:00.001+02:00

I Borta bäst låter Sara Kadefors den lyckade, medelklass affärskvinnan och enbarnsmamman Sylvia crascha fullständigt. Helt plötsligt har hon hamnat i en situation där hon äter folks matrester, utnyttjar allt som är gratis och bor i sin bil i en dunge utanför Ikea. En bil som är hennes enda trygghet men också en tydlig symbol för hur hon levt och hur det sen blev.

Den som sett Den hemliga miljonären på tv kan känna igen känslan. Den priviligerade slängs in i ett nytt sammanhang med människor som den annars vänder bort blicken ifrån.

Borta bäst är stundtals övertydlig och karaktärerna platta, men jag fastnar ändå. Ungefär på samma sätt som framför en förutsägbar film. Det känns inte trovärdigt och inte som ett mästerverk, men Kadefors vill säga något om vårt samhälle och jag är beredd att svälja shablonerna och följa med på färden genom berättelsen.

Skägg

2011-06-21T15:51:00.001+02:00

Cara Frost-Sharratt har skrivit boken Skägg — en hårresande historia som illustrerats av Ben Swift. Det börjar roligt med en inledning där skäggskådning låter som något i stil med fågelskådning.

Boken är indelad i fyra kapitel efter olika typer av skägg. I sann fågelskådaranda beskrivs varje skäggtyp utifrån form & karaktär, utbredning och parning. De finns även betygsatta utifrån förekomst, %*@!-faktor och dragningskraft.

Visst låter det ganska kul? Lite så där skämtsamt som det kan bli när en författare borrar ner sig i ett specifikt ämne och framställer det på ett nytt sätt. Jag gillar konceptet, men boken ger en besk eftersmak.

Om jag ska sammanfatta så verkar den här boken säga mig att jag inte ska satsa på en man med skägg. I förvånansvärt många av parningsbeskrivningarna står det om otrohet, om att byta ut frun mot någon yngre och om allmänt trista relationsbetenden. Tonen författaren använder om skäggmän är allt annat än trevlig och stundtals är den lika nedlåtande mot deras kvinnor (för enligt den här boken verkar alla med skägg vara heterosexuella).

Det som verkade vara en humoristisk, om än något skum, bok om skägg visade sig vara ett bad i stereotypa framställningar av manlighet. Trist.

Hennes döda kropp

2011-06-20T13:01:00.002+02:00

Hennes döda kropp av Lisbeth Larsson handlar om hur Victoria Benedictsson / Ernst Ahlgren och hennes texter har behandlats av litteraturhistorien. För den som inte är speciellt intresserad av denna författare måste det här vara en otroligt seg bok.

Det intressantaste, och som jag upplever är det nya som denna bok tillför ämnet, är frågorna kring alla ändringar och tillägg som gjorts i verken efter Benedictssons död. Jag hade ingen aning om att så mycket är skrivet och struket av Axel Lundegård eller att detta faktum ofta negligerats i analyser av verken.

Döden & co

2011-06-20T12:20:00.001+02:00

Jag förknippar främst Lukas Modysson med film, även fast jag läst en del av hans dikter. Nu har han även gett ut romanen Döden & co. Det är berättelsen om Lucas som mister sin pappa och hur det förändrar hans liv. Som jag förstått det bör det ses som en fiktiv roman även fast huvudpersonen har många likheter med författaren, men kanske spelar det inte ens någon roll?

Det har gått några veckor sedan jag läste ut boken och jag har redan glömt en stor del av den. Knappast ett gott tecken. Det jag minns bäst är hur han tar med sig schackspelet till sjukhuset för att fördriva väntetiden, men när han kommer dit är pappan redan död, och hur shack finns i berättelsen som en röd tråd. Det finns många fina inslag, men stundtals känns det som om Modysson bara vill provocera med huvudpersonens alla fantasier.

Svenne

2011-06-08T16:37:00.001+02:00

I Per Nilssons ungdomsroman Svenne hamnar huvudpersonen på djupt vatten på grund av sitt smeknamn. Att kallas Svenne får oväntade konsekvenser och leder in honom i ett händelseförlopp han tappar kontrollen över.

Svenne bryr sig inte speciellt mycket om vad han är delaktig i. Han får en bra lön och behöver inte åstadkomma speciellt mycket. Men vad är det egentligen rörelsen står för och var slutar hans ansvar? En intressant ungdomsbok om extremgrupper som får folkligt stöd och vad det kan leda till.

Tack vare Winn-Dixie

2011-05-18T19:30:00.002+02:00

Kate DiCamillo har skrivit barn- och ungdomsromanen Tack vare Winn-Dixie.

Opal är nyinflytttad i staden, med sin pappa predikanten. Mamman har lämnat dem och Opal känner inte många i den nya staden. Hon känner sig ensam men hittar en hund. Winn-Dixie blir vändningen och anledningen till att Opal börjar lära känna stadens invånare.

Jag har läst boken högt för en tredjeklass och de älskade den. De är troligen i helt rätt ålder för berättelsen och tyckte den var spännande och intressant.

Lasermannen - En berättelse om Sverige

2011-05-15T13:32:00.005+02:00

Lasermannen - En berättelse om Sverige är skriven av Gellert Tamas utifrån intervjuer med lasermannen John Ausonius, poliser, offer och andra inblandade, och även utifrån utredningsmaterialet.

Boken har kritiserats för att dra paralleller mellan Ny Demokrati, samhällsklimatet och lasermannens dåd. Tamas ser inte på lasermannen som ett isolerad fenomen utan berättar om ett helt svenskt samhälle med rasistiska strömningar. Om en tid med Ny Demokrati i riksdagen, nedbrända flyktingförläggningar och våldshetsade nynazister. Det är just den helheten som gör den intressant!

Självklart kan vi inte veta hur mycket John Ausonius verkligen påverkades av detta, även om han i intervjuerna säger att han kände sig stärkt av uttalanden som tog avstånd från invandrare. Det spelar dock ingen roll, Lasermannen är en intressant skildring av ett 90-tal som jag var för ung för att minnas. Ett 90-tal med en stämning som vi måste göra allt för att motverka!

Godisgrisar och blixtlås

2011-05-09T18:25:00.003+02:00

Godisgrisar och blixtlås - Hur ser orden ut? är skriven av Anna Ribbing och illustrerad av Mati Lepp. Är blixtlås ett lås med en blixt, ser bananflugan ut som en banan och är citronfjärilar en frukt med vingar?

Jag är väldigt road av boken lek med ord och den verkar även roa mina tredjeklasselever när jag använt den på bildlektioner. Boken fungerar bra som utgångspunkt för att diskutera varför ord egentligen heter som de gör och att det kan låta som något men vara något helt annat. Dessutom är det kul att hitta på egna ord och måla dem.

En dåre fri

2011-05-09T18:14:00.004+02:00

Det känns som att jag aldrig läst något liknande. Beate Grimruds En dåre fri är något nytt och eget. Något närgånget och personligt.

När jag hämtade boken kunde jag inte förstå varför jag reserverat en bok som ser ut att handla om deppiga tonårsproblem. Det visade sig dock att framsidan gav mig felaktiga associationer. Det här är en roman om en vuxen kvinnas psykiska sjukdom. Om hennes liv med ständiga turer in på psyk, tillbaka till vardagen och ut på landet. Det är gripande, hemskt och sorgligt, och väldigt intressant att läsa om Eli och pojkarna som bor i henne. Som sagt så känns det nytt och eget. Det bästa jag kan säga är att det sätter sig kvar.

För övrigt:

- Titeln får mig att tänka på Ett öga rött.

- Framsidans slingriga text associerar jag till Jag behöver dig mer än jag älskar dig och jag älskar dig så himla mycket.

Att föda ett barn

2011-04-22T14:11:00.003+02:00

Det tog mig ett antal veckor att läsa Att föda ett barn av Kristina Sandberg. Den blev hela tiden bortprioriterad för mer lättillgängligt läsande. Att föda ett barn låter som en faktabok om barnafödande, men är en roman som utspelar sig i Norrland på 1930-talet.

Maj är 20 år och träffar den betydligt äldre och frånskilda Tomas. En oplanerad natt leder till ett påtvingat äktenskap. Maj flyttar in i sin nyblivna makes lägenhet och istället för att arbeta på kafé ska hon nu sköta hushållet. Hennes familj bor i en annan stad och ensamheten växer i takt med att graviditeten fortskrider. Hon är utlämnad till makens familj då kollegorna på kaféet glider ifrån henne.

Texten följer Maj och flyter ibland på i ofullständiga meningar efter tankens vägar. Den är stundtals seg i sin vardagsrealism. Maj lever i en ständig press av att baka perfekta kakor, att dölja sin (för tidigt) gravidrunda mage och att vänja sig vid äktenskapet och rollen som hustru.

Även fast det inte är en faktabok om barnafödande får vi en nära inblick i en gravid kvinnas situation under svenskt 30-tal. Det är en fin och intressant skildring av ett liv som inte riktigt blev som det var tänkt, av en person som ska försöka finna sig tillrätta i sitt nya liv och om hur svårt det kan vara att lära känna en annan människa.

Jag är djupt tacksam att lång kvinnokamp lett oss många steg framåt i utvecklingen, men läste denna historiska roman med stor intresse (när jag väl tog tag i den).

Boktjuven

2011-04-20T16:18:00.005+02:00

Jag läste 600 sidor roman utan att förstå att det är en barn- och ungdomsbok, ett tydligt tecken på att snäva ålderindelningar inte alltid är nödvändigt. Den här rekommenderas tydligen till 12-15åringar. Varför? För att huvudpersonen är ett barn?

Mark Zusaks Boktjuven är en fantastisk berättelse (även för mig som är vuxen). Ett vackert språk, en dramatisk andra världkrigshistoria med döden som berättare och samtidigt ett fin utveckling av läsglädje hos en ung flicka. Böcker står i centrum av historien och är det som för handlingen framåt.

Avskräcks inte av barnboksstämpeln, läs den ändå!

En enda man

2011-04-12T14:07:00.004+02:00

En enda George och en enda dag. Christopher Isherwood ger oss bara en dag ur mannens liv i En enda man. Med denna humor mitt i det sorgliga skulle jag gärna följt med längre än så.

Den enda mannen George har förlorat sin sambo Jim i en bilolycka. Det är 60-tal i USA och berättelsen kretsar kring Georges liv i hans villa, på hans universitetsarbete och i hans minnen.

Romanen har nyligen filmatiserats och efter att ha sett den (två gånger) tyckte jag det var dags för boken. Den var inte vad jag väntade mig. Istället för en finstämd, vacker och samtidigt ganska drastisk film fick jag en roman som mitt i sorgen kunde vara sarkastisk och där ensamheten skildras med en stor humor.

Det tog 40 år innan boken översattes till svenska, men nu finns den äntligen och tur är väl det. Förhoppningsvis kommer många läsa romanen efter den lyckade filmatiseringen med Colin Firth i huvudrollen. Fler än jag kommer garanterat ha svårt att jämföra romanen och filmen, men vad gör det att boken inte var vad jag trodde. Jag har sett filmen, varför skulle jag behöva samma sak i bokform? Medan filmen är tillspetsad och vacker är romanen humoristisk och närgången.

Bara kärlek kan krossa ditt hjärta

2011-04-06T15:52:00.007+02:00

Gunnar Ardelius, som tidigare skrivit den fina kortromanen Jag behöver dig mer än jag älskar dig och jag älskar dig så himla mycket, gav 2010 ut Bara kärlek kan krossa ditt hjärta.

Morris är i 18-årsåldern och går på gymnasiet. Han bor med sin mamma och löptränar med sin pappa inför Halvmaran. Han älskar fortfarande Betty, men börjar träffa Lena.

Vi följer Morris vardag med den lite sällskapssjuka modern och den opålitliga fadern som ibland försvinner på grund av sin sjukdom. Löprundorna i stockholmsmiljö blandas med kärleksfunderingar och skoltid. Det är en trevlig roman främst för läsare i sena tonåren, men når inte upp till förväntningarna jag byggde upp efter den tidigare berättelsen.

Göteborg i päls

2011-04-05T10:54:00.008+02:00

Visst har du väl länge undrat hur en diskare har det? Och vill gärna läsa en hel roman som ägnar sig åt ämnet? Inte?! Nej, det var väl inget som jag heller intresserat mig speciellt mycket för, men då är det ju ännu mer spännande att Per Johanssons roman Göteborg i päls gör det och ändå är så intressant.

En stor del av handlingen utspelar sig i ett diskrum på en av Göteborgs restauranger. Det är smutsig disk, rengöring av golvbrunnar och relationen till kockarna som står i centrum. Jag får lite 70-talsvibbar, att det handlar om att visa på en utsatt arbetsgrupps villkor, därmed inte sagt att den känns omodern. Förutom rengöring finns det även en stor dos av råttor, ångest och vardagliga detaljer. Trots detta är det ändå inte en allt igenom ledsen historia.

Johansson har en väldigt utpräglad form i sina två första romaner. Jag läste nyligen hans andra roman Cancersurfare som också handlar om en specifik yrkesgrupp (hemtjänstpersonal), har ett övrigt fokusområde (cancer) och en kort, fragmentarisk stil. Jag hoppas att han följer upp sina romaner med något i samma stil. Jag väntar.

För övrigt finns Annas bokhylla på facebook nu.

Husfrid

2011-04-04T15:40:00.004+02:00

Husfrid är Alison Bechdels självbiografiska seriealbum. Vi följer hennes familj under uppväxten, med relationen mellan far och dotter i centrum.

När Alison kommer ut som lesbisk för sina föräldrar får hon veta att hennes pappa lever ett hemligt homosexuellt liv vid sidan av sitt äktenskap. Efter det börjar hon fundera över vilka tecken som funnits, men boken handlar också om hur hon själv kom på att hon var lesbisk.

Serien är mycket ambitiöst tecknad. Jag är imponerad av hur mycket energi och tid som måste ha lagts ner på porträtten och miljöerna! Det är väldigt snyggt och förmedlar känslor väl, dessutom är familjens historia intressant.

Vinterträdgården

2011-04-04T14:45:00.006+02:00

Vinterträdgården av Christine Falkenland är berättelsen om barnskötaren Laura som behöver lite förändring i sitt liv. Hon är i 40-årsåldern, delar ett hus med sin pappa och arbetar som barnskötare. Hon börjar en skrivarkurs och ungefär samtidigt möter hon Sharzad.

Sharzad är en av förskolebarnens mamma och en vacker kvinna strax under under 30 med en dominant make. Vad hon egentligen tycker får vi aldrig veta, då berättelsen är skriven ur Lauras perspektiv. Sharzad framställs mest som snygg, med kopparfärgad hud, fint ansikte, fina små bröst och vackra kläder (hon klär främst i gult). Det tar inte speciellt lång tid innan jag tröttnar på att Sharzad framställs som en docka, en docka som inte har speciellt mycket att säga till om gällande sitt liv.

Att Laura går en skrivarkurs är ett smart sätt att väva in en metadiskussion om skrivande. Är skrivande en medfödd talang eller ett hantverk som vem som helst kan lära sig? Falkenland har tidigare även gett ut lyrik, vilken kan märkas i den här romanen där Lauras dikter spelar en central roll.

Det kroppsliga, sensuella och erotiska har en stor del i romanen, men jag har väldigt svårt för det språk som jag upplever som överdrivet: "Jag vill dricka ditt fostervatten, dricka mig otörstig av din bröstmjölk. Honungsglasera dina revbensspjäll." Även fast Vinterträdgården innehåller intressanta frågor om förändring, självkänsla, kärlek, passion och livsmål så försvinner det i ett målande och snirklande som är menat att vara lika vackert som Sharzads yttre, men som för mig bara känns konstlat.

Panta, cykla och rädda en isbjörn

2011-04-01T17:57:00.004+02:00

Jag tycker det är bra initiativ av Jörn Spolander att göra en barnbok om klimatpåverkan och miljövänlighet. Titeln Cykla, panta och rädda en isbjörn är fyndig och borde locka till intresse bland barn.

Det finns både konkreta tips på vad barn kan göra för att förändra och faktatexter om miljö och klimatförändringar. Tipsen är inriktade på både hem och skola och väl anpassade för barn, även om jag skulle bli ganska irriterad om eleverna skulle komma in i lärarrummet för att granska återvinningen på min rast! Faktatexterna upplever jag däremot som lite ojämna, vissa ord känns för svåra och förklaras inte tillräckligt. Dessutom är texter ibland så långa att jag är tveksam till om barn orkar. Jag läste ett kapitel i taget och kanske skulle det fungera för yngre läsare också.

Pärlor och patroner

2011-03-27T17:27:00.004+02:00

Pärlor och patroner av Loka Kanarp är 60 historiska kvinnoporträtt i serieformat. Det är samma idé som Henrik Lange använder sig av i 80 romaner för dig som har bråttom: fyra serierutor per sida ger en sammanfattning av en person (i Langes fall en roman). Det är ett format som jag är väldigt förtjust i. Självklart blir det otroligt förenklat och förkortat, men det är kanske just det som gör serierna extra underhållande.

De 60 kvinnorna är både kvinnor jag känner igen sedan tidigare och vissa som jag aldrig hört talas om. Titeln passar alldeles utmärkt, det är verkligen en stor bredd på personernas livsöden. Vissa har betydligt närmare koppling till pärlor, andra till patroner.

Det dom inte sa

2011-03-25T15:42:00.002+01:00

Om jag hade en syster som var i 15-årsåldern skulle jag genast köpa Det dom inte sa - om hur jag blev feminist av Lisa Lindén till henne!

Boken är Lindéns personligt hållna berättelse men också en genomgång av viktiga årtal i kvinnokampens historia och tänkvärda situationer. En bra grundkurs i feminism och en inspirerande bok!

Genusboken

2011-03-24T21:32:00.003+01:00

Genusboken av Johanna Nihlén och Sara Nilsson borde fungera utmärkt som lärobok på högstadiet eller gymnasiet. Det skulle passa bra att välja ut kapitel inom området man arbetar med och använda de tillhörande diskussionfrågorna.

Boken täcker in många olika områden, exempelvis media, sex och utseende. Författarna skriver att de inte säger vad läsaren ska tycka, men ibland känns det ändå lite så, men för det mesta känna tonen bra och innehållet intressant.

Jag önskar att högstadieleverna som jag möter kunde läsa den här boken! De skulle behöva fundera lite på kraven de har på sig själv och andra.

Cancersurfare

2011-03-22T12:36:00.004+01:00

Det var bara utseendet som gjorde att jag tog Cancersurfare av Per Johansson. Jag fastnade direkt för den gammaldags klädda tanten med sitt paraply på stranden i kombination med en knallrosa modern text. Redan innan jag läst baksidan hade jag bestämt mig för att låna den.

Det var ett mycket bra beslut. Jag uppskattar Johanssons stil som känns ärlig, rakt på sak och konkret. Jag tycker om de korta kapitlen och textfragmenten. Jag gillar att nutid vävs samman med Andra världskrigets 40-tal.

Huvudpersonen är helt besatt av cancer. Boken kretsar dessutom mycket kring hans arbete inom hemtjänsten med bajsblöjor och tunga lyft, men också kring Andra världskrigets nazister och människorna omkring dem. Det gick väldigt fort att läsa, men det känns som att mycket av berättelsen ändå finns kvar.

Äga rum

2011-03-22T12:19:00.006+01:00

Äga rum är en antologi med röster ur den feministiska rörelsen redigerad av Moa Elf Karlén och Johanna Palmström. Trots att det visade sig att jag redan läst boken var det intressant att läsa om olika personers syn på feminism och berättelser om hur de valt att engagera sig.

Boken ger en bild av hur bred feminismen är, hur olika saker som kan innefattas i rörelsen och visar samtidigt hur mycket som faktiskt görs för att få vårt samhälle bättre. Det blir dock väldigt grundligt. En kort personligt hållen text ger inget större djup. Det gör att boken inte ger mig speciellt mycket nytt och snarare passar till läsare som vill få en överblick för att senare fördjupa sig på annat håll.

På balkongen

2011-03-22T11:53:00.007+01:00

På balkongen - daglig njutning är skriven av Chatarina Sayah & Brittmarie Georgsson och illustrerad med foton av Lars Nyberg. Ica förlaget marknadsför den här boken genom att säga att det finns många böcker om trädgårdar, men få om balkongodling. Det har de säkert rätt i, men då hade det väl varit kul att göra en riktigt bra bok om ämnet?

Jag blir irriterad när jag måste få väldigt bra tips utblandade med skrock om att suckulenter tros hjälpa mot trolldom och överdrifter som att höjden av lycka är att äta smultron på ett egenodlat grässtrå. Och varför ska jag skratta när jag odlar persilja?

Det finns absolut en hel del matnyttig i den här boken, jag önskar bara att en redaktör kunde ha rensat bort ogräset innan den trycktes. Fotografierna håller dessutom en väldigt ojämn kvalité, ibland är de snygga och lockande, ibland undrar jag bara hur de tänkte. Jag var säker på att den var gjord på 80-talet och att jag därför med mina 10-talsögon hade lite svårt för den, men så var det inte, den är från 2003.

Ojingogo

2011-03-21T20:28:00.004+01:00

Ojingogo av Matthew Forsythe är ett serieäventyr där huvudrollen innehas av en liten människa som hamnar i en värld av underliga varelser. En huvudlös figur som metar fula fiskar, en springande sockerbit med mun som blir fastbunden av lilleputtar och en riktigt läskig wokkock är bara några av invånarna i denna asieninspirerade värld. Det är inte helt lätt att hänga med i vad som händer i denna berättelse som enbart består av bilder, men det gör mig inget för jag njuter av de söta och speciella karaktärerna.

Lagom finns bara i Sverige och andra myter om språk

2011-03-16T16:04:00.003+01:00

Trots att jag har en textutbildning och anser mig vara intresserad av språk, text och skrivande så läser jag sällan böcker om ämnet. Jag bläddrar i tidningen Språk om jag kommer över den. Jag släpar fram SAOL när det är dags för Alfapet eller Boggle, men alla böcker om skrivande som finns i min bokhylla kommer från studietiden. Sen hittade jag Lagom finns bara i Sverige och andra myter om språk av Mikael Parkvall.

Det är kul när man hittar en fackbok som är både informativ och underhållande! Parkvall skriver om språkmyter med en behaglig läsrytm och fyndiga formuleringar.

Ett urval av myter han tar kål på:

- Eskimåer har en fantasiljon ord för snö.

- De flesta i Sydamerika pratar spanska.

- Finlandssvenskar är en sorts finnar.

- Om vi fortsätter med lånord på det här viset har vi snart ingen svenska kvar.

- Engelska har fler ord än svenska.

Högre än alla himlar

2011-03-16T15:22:00.004+01:00

Jag dras in i några rika stockholmares liv genom Högre än alla himlar av Louise Boije af Gennäs. Här finns vackra lägenheter med sjöutsikt, börsmäklare på väg efter stora kap och UD-anställda mitt i världspolitiken. Men också betydligt mer känsloinriktade frågeställningar om karriärval, familjebildande och längtan efter kärlek. En nära vänskap mellan sex personer skildras väldigt fint och är historiens nav.

Författaren knyter sina fiktiva karaktärer till historiska händelser; attacken mot Worls Trade Center blandas med idylliska landsbygsskildringar och kents stora hit Kärleken väntar. Det här är början av 2000-talet med alla ingredienser som hör till.

Tyvärr är det också en stor dos med vad som för mig bara känns klyschigt. Jag är omåttligt trött på hur fantastiskt moderskapet är när boken är slut och stundtals känns karaktärerna stereotypa och inte alls dynamiska som det i boken diskuteras att människor är.

Med en utfärdad varning för klyschor och överdos av extremt långa meningar så är ändå Högre än alla himlar en medryckande bok. På sina drygt 500 sidor hinner den få med många funderingar och problem, ungefär som en såpa på 50 avsnitt.

Bergets döttrar

2011-03-11T19:05:00.004+01:00

Bergets döttrar av Anna Jörgensdötter ger en känsla av att vara en klassiker, trots att den är utgiven 2009. Det beror inte bara på att den utspelar sig i anslutning till andra världskriget, utan främst på grund av hur den är uppbyggd och vad den skildrar.

Bergets döttrar känns som en släktkrönika, men är snarare berättelsen om en byggd. Boken utspelar sig i trakterna kring författarens hemstad Sandviken och handlar om människornas livsvillkor med fokus på relationer. Kvinnorna har en central roll i berättelsen och deras förväntningar på livet krockar ofta med hur det egentligen blev.

Jag är imponerad av hur gedigen romanen känns. Karaktärernas liv vävs samman och vi följer dem över ett antal år. Det är intressant och välskrivet. Verkligen något jag vill tipsa om; läs den!

Fejkad orgasm

2011-03-06T14:04:00.003+01:00

Fejkad orgasm är en antologi av Susanna Alakoski och Amanda Mogensen. Genom ett mail bjöd de in kvinnor att berätta om sina erfarenheter kring fejkade orgasmer. Korta och långa berättelser samlades sedan i denna antologi och samsas med citat och längre faktatexter från sexualrådgivare och forskare. Det ger en bredd och olika infallsvinklar i ämnet.

Författarna själva säger att det här är den första boken om ämnet och det känns väl inte helt osannolikt. När läste du en seriös genomgång på ämnet fejkad orgasm senast?

Dessutom tycker jag att framsidan är klockren! Jag visade den dock för en bekant som bara tyckte den såg ut som ett lejon...?

Piraterna

2011-02-16T18:58:00.003+01:00

Piraterna av Anders Rydell och Sam Sundberg är historien om The Pirate Bay, Piratpartiet och Piratbyrån. Historien börjar betydligt tidigare än någon av de tre startade. Här får vi även läsa om blandband på kasettbandens tid och om den första biografen. Allt handlar om upphovsrätt och, i den mer nutida delen av boken, fildelning.

Till skillnad från många i min närhet är jag inte speciellt intresserad av dessa frågor, trots det läste jag hela den här boken och uppskattade den. Den är skriven med ett medryckande språk och det som kunde ha blivit trista siffror blev en intressant historia!

V för Vendetta

2011-02-06T16:28:00.003+01:00

När V för Vendetta skapades av Alan Moore och David Lloyd på 1980-talet handlade den om en närliggande framtid. De ger en dystopisk bild av slutet av 1900-talet, som nu varit men därmed inte gör serien mindre aktuell. Storbritanien har ett fascistiskt styre och folket bevakas och kontrolleras. V inleder en vendetta för att hämnas hur han tidigare blivit behandlad, med sig får han den unga Evey.

Eftersom jag har sett filmen tre gånger innan jag läste serien väntade jag på vissa detaljer, som jag i efterhand förstod bara finns i filmen. Den bästa scenen som innefattar folkmassa och en mängd masker dök aldrig upp.

Trots att jag har lite svårt för att karaktärerna ibland ser monstruösa ut så grips jag verkligen av handlingen. Det är spännande, men det finns ett djup av samhällskritik och kopplingar till tidigare historiska händelser och verk.

Håpas du trifs bra i fengelset

2011-02-06T16:18:00.004+01:00

Håpas du trifs bra i fengelset är Susanne Alakoskis senaste roman och är precis som Svinalängorna en stundtals väldigt sorglig och mörk berättelse. Historien handlar om Annis relation till sin missbrukande bror Sami och hur det påverkas hennes egen familj. Det är gripande och hemskt. Berättelsen känns verklighetstrogen och ger inblick i missbrukarvård, fängelser och en socionoms arbete. Det är skickligt gjort och det känns som jag läser en biografi om verkliga personer.

Prins Charles känsla

2011-01-22T12:50:00.005+01:00

Jag älskar att Liv Strömquists serier i Prins Charles känsla är så smarta! Hon utgår ifrån vetenskapliga texter, historiska händelser och kända personer för att ge exempel till sina kärlekskritiska berättelser. Egentligen är det dock inte kärleken i sig själv som kritiseras, utan snarare behovet av att äga någon annan känslomässigt och sexuellt. Det är väldigt intressant och gjort med mycket humor. Här gäller samma sak som jag tidigare skrivit om Strömquists Einsteins fru: "Politiskt, snyggt och jäkligt underhållande".

Stekta gröna tomater på Whistle stop café

2011-01-15T20:01:00.004+01:00

Det var många år sedan jag såg filmen som är baserad på Fannie Flaggs Stekta gröna tomater på Whistle stop café. Jag minns bara en enda detalj. Jag hade inget minne av hur mycket det handlar om rasism och hur normbrytande vissa familjekonstellationer är i byn.

Det är intressant att Flagg tar upp hur utbredd och tydligt rasismen var (för jag gissar att det kan stämma ganska bra med hur det var i verkligheten på 40-talet i USA), men jag har också väldigt svårt för de av de vita som i boken framför som framstår som "vänligt inställda" till svarta. För de har istället en attityd som ska framhålla det positiva svarta egenskaper, det gör ju fortfarande en tydlig skillnad mellan svart och vit, även om den inte ses som negativ.

Jag läste nyligen En röd liten fågel i juletid av samma författare och hon använder sig av samma grepp i båda romanerna. Ett exempel är de hurtiga, smålustiga veckobreven som skickas i de små byarna till alla invånare. Det blir lite för mycket. Kanske är det så att jag gillar Flaggs historier, men inte hennes sätt att skriva?

Könskrig

2011-01-08T15:55:00.004+01:00

Könskrig - hur vi delas upp och hur vi hör ihop av (red) Tove Leffler och Elin Alvemark är en antologi om kön, jämställdhet, sex och om rätten att definiera sig själv.

Jag behövde verkligen den här boken. Den kändes helt rätt just nu. Det är intressant, tänkvärt och uppfriskande.

Det vore intressant att höra en diskussion mellan skribenterna, det känns som de skulle vara oeniga om mycket. Och det är just det som är väldigt bra med boken. Stilarna, språket och ämnesvalen är varierande. Boken borde passa utmärkt för en studiecirkel, eftersom många av texterna kan passa att diskutera.

Läs den! Jag tänker göra det om ett tag, igen.

Finns inte på kartan

2011-01-06T15:28:00.004+01:00

Jag hade väntat mig något annat av Carin Hjulströms Finns inte på kartan. Det där andra hade innehållet mindre smink, mindre osäker ung tjej och mindre avundsjuka på snygga människor, sammanfattningsvis hade jag väntat mig något mindre ytlig. Efter första kapitlet är jag beredd att sluta läsa. Hur skulle jag orka med den här bruden som inte alls verkar se sitt eget värde i 300 sidor?!

Som tur är så blir det bättre. Jag kommer in i historien och det blir roligare när journalistpraktikanten hamnar i arbete och dras in i småstadslivets intriger, problem och relationer.

Det blir en trevlig berättelse. En sådan där bok som man mår lite bra av, för det känns som att allt (precis allt) kommer bli bra. Jag önskar bara att författaren (eller någon redaktör) hade strukit bort lite av det som troligen ska göra huvudpersonen trovärdig som 23-årig tjej, men som bara känns så fruktansvärt glättigt och fånigt. Samtalen känns ibland så fruktansvärt klyschiga, men den som kan bortse från det har en mysig bok att ta tag i!

Carin Hjulström är den första jag läst i årets bokutmaning som går ut på att läsa 12 författare du inte tidigare läst. Läs mer här.

Alfahannen

2011-01-02T23:16:00.003+01:00

Det intressanta med Katarina Wennstams spänningsroman Alfahannen är att den tar upp ett aktuellt och viktigt ämne. Det här är ingen kriminalroman som främst syftar till att vara en gåta över vem mördaren är.

På senaste tiden har "Prata om det" blivit stort och Alfahannen passar bra in på temat. Här handlar det om gränser för vad som är okej. Vad är en våldtäkt? Hur behandlas kvinnor som blivit utsatta för sexuella övergrepp och var går gränsen för nödvärn?

Katarina Wennstams bok går snabbt att läsa, men lättläst är den bara rent språkligt, innehållet är tungt och hemskt. Wennstam har tidigare skrivit bland annat Flickan och skulden och En riktig våldtäktsman och i denna roman märks det att hon är väl förtrogen med ämnet. Det här en är välskriven och ytterst obehaglig berättelse.

Syndaflodens år

2011-01-01T16:57:00.009+01:00

Jag hade ingen aning om att Margaret Atwood skrivit en uppföljare till Oryx & Crake, tills jag fick Syndaflodens år i min hand på julafton. Självklart blev jag väldigt glad när jag insåg att det fanns en till berättelse om Atwoods dystopiska framtidsvärld som jag fann så spännande.

Precis som första boken är det här en spännande och tänkvärd roman. Atwood bygger en värld baserad på vår men där mänskligheten slagits till spillror.

I första boken fick vi möta världen och alla dess underliga arter och teknologiska framgångar och motgångar. I Syndaflodens år handlar det istället mycket om religion då det som håller samman berättelsens karaktärer är den religiösa sammanslutningen Guds trädgårdsmästare. Det blir lite väl mycket predikningar och psalmer för min smak, även fast det är intressant med en sekt bestående av vegetarianer som anser att vi ska bevara världens alla arter.

Det här är inte enbart en roman, utan på samma sätt som ungdomsböcker i stil med Twilight utvidgas till att vara mycket mer, så har Syndaflodens år även en cd-skiva med psalmerna från romanen, en egen hemsida och någon typ av evenemang i olika länder. Musiken går att höra på Spotify.

Hejdå 2010

Nu när det är 2011 kan det vara dags att sammanfatta 2010. Jag läste och skrev om 66 böcker under året. Jag tänkte utnämna några av dem till "det bästa jag läst under året", men kan inte bestämma mig. De är ju bra på så olika sätt. Istället ger jag ett antal tips.

Av de 66 böckerna jag läste 2010 ville jag främst tipsa om:

Utrensning av Sofi Oksanen
Svårläst av Åsa Ericsdotter
Jag skulle vara sin hund (bara jag finge vara i din närhet) av Anneli Jordahl
Kallocain av Karin Boye
Fara vill av Elin Ruuth
Darling river av Sara Stridberg
Mordets praktik av Kerstin Ekman

Mordets praktik

2010-12-26T19:51:00.007+01:00

Mordets praktik av Kerstin Ekman utgår från Hjalmar Söderbergs Doktor Glas. När Bengt Ohlsson med Gregorius och Birgitta Lindén med Jag, Helga Gregorius låter en annan av romanens karaktärer stå i centrum i en ny roman, så väljer Ekman att skildra en person som anser sig vara den som Doktor Glas handlar om.

Jag älskar idéen att ta sig an den gamla klassikern och skriva en roman som ifrågasätter den, även fast allt bara är fiktion. Det känns lite fräckt och som en fräsch fläkt till en omtyckt klassiker.

Ekmans huvudperson är läkaren Pontus och han träffar Söderberg, ett möte som enligt huvudpersonen själv leder till romanen Doktor Glas. Många av händelserna i ursprungsromanen finns med i Mordets praktik, men med en annan vinkling, som om vi faktiskt får se hur "verkligheten" var och hur Söderberg valde att gestalta den. Mycket intressant. Och spännande!

Jag är nog mest faschinerad av idéen även fast jag också tycker att den är väldigt väl genomförd. Stockholmsmiljön är fortfarande viktig, stämningen och språket passar innehållet, dagboksanteckningarna är kvar och jag-formen gör att den känns trovärdigt.

Det här är, precis som Doktor Glas, en tänkvärd roman att läsa flera gånger.

En röd liten fågel i juletid

2010-12-23T14:19:00.005+01:00

En röd liten fågel i juletid av Fannie Flagg passar utmärkt så här dagen innan julafton. Den är mysig och lättläst.

Oswald är sjuk och måste flytta från Chicago för att byta klimat. Han blir tipsad om en liten lugn stad vid en flod i Alabama. Staden är så idyllisk att man vill åka dit direkt, innan man läst klart boken och är ganska trött på allt det gulliga. Men det gör inget, det är jul och då kan jag acceptera att allt går precis som det ska trots att det hela känns väldigt klyschigt.

Det var ingen fantastisk läsupplevelse, men ungefär som att jag sett Notting hill 10 gånger så kan det ibland vara skönt att läsa något avkopplande där allt blir bra på ett förutsägbart sätt.

Alltid redo att dö för mitt barn

2010-12-22T15:32:00.003+01:00

Jag har tyckt om alla serier av Joanne Rubin Dranger som jag läst! Alltid redo att dö för mitt barn är absolut inget undantag.

Min favorit i boken är bilderna om föräldrars dubbelmoral, den är helt klockren! Även kritiken av mödravården är intressant. Mammuten på framsidan är för övrigt så fruktansvärt söt och ledsen.

Jag har tidigare skrivit om:
Askungens syster
Fröken livrädd och kärleken
Fröken märkvärdig och karriären

The girl of his dreams

2010-12-22T14:45:00.005+01:00

Jag brukar alltid vänta tills Donna Leons deckare är översatta till svenska, men när jag hittade The girl of his dreams på Röda Korset i Uppsala tänkte jag att det är bra att öva min engelska.

Det här är den 18 deckaren om kommissarie Brunetti, även om jag kanske bara läst 10 av dem så börjar det bli nog, och det har jag sagt efter de senaste tre böckerna. Ändå är det så lätt att börja läsa nästa, jag vet ju vad jag får.

Nu är jag dock trött på Brunetti som tycker det är praktiskt att läsa tidningen när frun Paola lagar maten och fixar i hemmet, att hon också har ett arbete och rimligen är trött på kvällarna verkar inte störa honom i hans avkoppling.

Den här deckaren har även en trist syn på romer. De bor där utanför stan och beskrivs som smutsiga, ovårdade, våldsamma, tjuvaktiga och fientliga. Det blir enformigt. Möjligen vill Leon visa på den negativa bild av romer som finns i Italien, men i så fall lyser kritiken med sin frånvaro. Kanske vill hon också visa på hur korrupt samhället är och att höga positioner leder till samhälliga fördelar som är rent äckliga, men historien visar inga tecken på förändringsvilja.

Mest av allt känns det som om Leon bara vill skriva ännu en lättsmält deckare och tjäna ännu lite mer pengar (knappast något ovanligt med det, men gör det då med stil och leverera en bra produkt!). För inte känns det som det finns någon skrivarglöd här, den falnade nog tidigare i serien.

Jag måste sluta läsa den här serien nu. Det är dags, för länge sen.

Mäktig tussilago

2010-12-21T11:40:00.008+01:00

Det enda jag har att säga om Mäktig Tussilago av Maja Lundgren är:

Jag förstår inte om det är något som jag inte förstår, eller om det enda jag ska förstå är att det är ett virrvarr av icketräffande satir och hackade livsberättelser.

Och allt är förvridet

2010-12-20T10:26:00.003+01:00

När jag hade läst ut Emma Ångströms Och allt är förvridet var det sent och mörkt. Jag var tvungen att ringa en vän för att få bort den obehagliga känslan som hängde kvar.

Att en roman skapar en så stark känsla är ett gott tecken, speciellt som jag ändå vill hävda att romanen inte kändes helt trovärdig. Förutom förvridet så känns det också lite överdrivet. Det Ångström är bäst på är att skapa känslor hos läsaren, historien är inte fullt så intressant. Kanske beror det på att den känns lite utdragen.

Obehaget beror främst på huvudpersonen, Erik, vars ögon vi följer berättelsen genom. Hans sambo gör slut och han vägrar släppa taget. Han är en fruktansvärt obehaglig person, dels för att han inte kan släppa det som varit men även för hur han behandlar sina flickvänner. Även det intressanta slutet av romanen skapar liknande känslor, men då på ett annat moraliskt plan. Vad är egentligen rätt här?

Dyngkåt och hur helig som helst

2010-12-18T13:38:00.005+01:00

Mia Skäringer har samlat sina krönikor och sin blogg i boken Dyngkåt och hur helig som helst. Det känns ärligt och personligt. Skäringer är underhållande och intressant. Jag kan dock tänka att jag skulle uppskatta den här boken mer om jag själv hade barn och eventuellt kunde känna igen mig mer.

Igelkottens elegans

2010-12-18T09:23:00.004+01:00

Igelkottens elegans av Muriel Barbery gjorde mig fruktansvärt besviken. Boken har fått positiva recensioner i överflöd och jag kan inte förstå varför.

Enligt framsidan är det en feel-goodbok, vilket lät mycket lovande eftersom jag var ute efter avkopplande och mysig läsning. Var denna behagliga känsla infinner sig i denna roman har jag dock ingen aning om. Den känns mest tragisk.

Portvakterskan som förnekar sin intelligens och stora intresse för kultur har inte många vänner, men lär känna en ung flicka och en äldre man som bor i huset hon sköter om. Visst är det fint att läsa om vänskap som växer fram, men portvakterskans enorma klasskomplex förstör allt för mig.

Språket känns tradigt och de delar som ska föreställa skrivna av flickan känns inte alls trovärdiga. Inte heller känns det trovärdigt att portvakterskan skulle vara så fast i tidigare tragiska händelser i familjens liv att hon väljer bort sin egen lycka.

Igelkottens elegans har en fin grundhistoria, men den försvinner bort i tragiskt självförnekelse som inte känns trovärdig och utsvävningar som ska vara filosofiska men mest känns babbliga.

Här ligger jag och blöder

2010-12-07T20:22:00.004+01:00

Här ligger jag och blöder är en ungdomsroman av Jenny Jägerfeld. Den handlar om relationer, mellan vänner, inom familjen och i en kärleksrelation, men den har också en oväntad vändning som visar sig bli ett av bokens viktigaste teman. Jag vill dock inte avslöja vad det är. Läs boken och se själv, det är den värd!

Naturen

2010-12-05T11:24:00.002+01:00

Caroline Ringskog Ferrada-Nolis roman Naturen är hyperaktiv. Den hoppar och rör sig och babblar. Naturen är en sådan roman som jag borde tycka om; en ung debutant med en realistisk historia berättad på ett fragmentariskt sätt. Men nej, det går inte. Ämnesbyten, tidshopp och geografiska förflyttningar gör att jag inte hinner med.

Eftersom jag läst om den, reserverat den, lånat den och sedan börjat läsa så avslutar jag ändå boken. Jag fastnar dock aldrig i den, trots att det finns en hel del fyndiga formuleringar och tänkvärda avsnitt.

Människor helt utan betydelse

2010-11-29T08:43:00.003+01:00

Det är intressant med böcker där det händer väldigt lite, men som man ändå vill sträckläsa. Händelselösheten är vad som gör Människor helt utan betydelse av Johan Kling så bra.

Flickvännen har kommit hem till Stockholm från en resa, men inte hört av sig. Huvudpersonen ägnar en stor del av romanens enda dygn åt att analysera det. Möten med andra människor sker främst genom dialoger, men det mesta av händelserna utspelar sig i huvudpersonens tankar.

Människor helt utan betydelse är ungefär 150 sidor i pocketversionen och går väldigt snabbt att läsa. Jag tänker att den skulle passa utmärkt att läsa under en resa som är några timmar lång.

Att springa

2010-11-18T16:57:00.002+01:00

Maria Sveland blev känd genom boken Bitterfittan. Nu har hon släppt sin andra roman, Att springa. Det gör ont i mig att läsa den.

Att springa handlar om vänskapen mellan två flickor, men också om deras familjer, skolan och livet de lever. Allt börjar stillsamt men trappas upp under bokens gång. Sexuellt utnyttjande av barn är ett viktigt tema i boken. Tyvärr känns vissa av de vuxna karaktärerna lite väl stereotypa, men jag är beredd att acceptera det eftersom det känns att Sveland vill säga något.

Jag blir så fruktansvärt förbannad när jag läser den här boken. Kanske blir jag ännu mer arg just nu eftersom det tyvärr är aktuellt med män som försöker locka in skolbarn i bilar här i stan. Jag hoppas den här boken blir läst av många. Jag vill att Svelands ilska ska sprida sig.

Dårens dotter

2010-11-09T18:46:00.004+01:00

Det gick alldeles utmärkt att läsa Mian Lodalens Dårens dotter efter att ha läst Tiger som egentligen är del 2. Det kändes bara som jag fick lära känna huvudpersonen Connie bättre och att det var händelser som inträffat tidigare gjorde inget.

Jag gillar att boken är skriven med en stundtals glad busighet, trots att mycket av det som berättas är väldigt hemskt. Samma händelser hade med en annan vinkling kunnat ge en fruktansvärt mörk berättelse.

"Dåren" har en allt annat än lugn och trygg relation till sin dotter. En dotter som bor hos fosterföräldrar som hon inte kommer bra överens med. Det som verkar hålla Connie vid gott mod är alla upptåg och (inte helt harmlösa och stundtals livsfarliga) bus tillsammans med styvbrodern Kalle.

Jag gillar inte bara tonen utan hela språket. Inslagen av jönköpingsslang och romani förstärker känslan av personerna. Genom alla beskrivningar av föremål och företeelser blir Dårens dotter inte bara berättelsen om Connie utan också en berättelse om tiden den utspelar sig i.

Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann

2010-11-02T17:36:00.007+01:00

På sin 100årsdag rymmer Allan från äldreboendet där han bor. Han kliver ut genom fönstret utan någon direkt plan och blir indragen en mängd okontrollerade händelser. Men med tanke på det liv som sedan berättas i Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann är äventyr inget nytt för Allan.

Jonas Jonasson låter oss möta kända politiker och historiska händelser från 1900-talet genom att placera huvudpersonen Allan i olika sammanhang. Självfallet är det en helt osannolik berättelse, men det är det som gör den kul. Här får vi en förklaring till hur både USA och Sovjet kunde skapa en atombomb, om Einstein egentligen hade några syskon och hur det var i Paris 1968.

Jag har dock lite svårt för språket, det känns fånigt ibland. Jag skulle inte bli förvånad om någon av karaktärerna utbrast "Hoppsan hejsan, så tokigt det blev" och jag har svårt för det revyaktiga tonfallet.

400 sidor är lite väl långt med Allan, men i stort är det underhållande och ett kul grepp att berätta (mer eller mindre sann) 1900-talshistoria.

Det händer nu

2010-11-01T19:18:00.007+01:00

Det händer nu av Sofia Nordin är ungdomsboken som jag irriterat mig på att den inte funnits (eller möjligen att jag inte hittat). Kärlekshistorien om två unga tjejer som blir kära och där det hela är lite balanserat och visar olika sidor av hur det kan vara.

Jag känner mig alldeles för gammal för den här boken, men om jag hade läst den när jag var 15 hade jag nog gillat den mer. Nu uppskattar jag att huvudpersonen kommenterar sina egna och andras tankar, att det blir en diskussion om hur det egentligen är och känns och kan fungera.

Tiger

2010-10-31T15:45:00.005+01:00

I Tiger av Mian Lodalen växer tonåringen Connie upp i Jönköping på 70-talet. Vänskap, kärlek och sex i tid där biologiböckerna skrek ut homosexualitet som en sjukdom, som möjligen kan botas.

När jag läser boken känner jag att mycket hänt sedan dess, men att det fortfarande finns mycket kvar att göra. Här om dagen uppmanades alla att bära lila för att visa att vi accepterar alla oavsett sexuell läggning, jag önskar att den dagen var överflödig. Men jag vet att den inte är överflödig, och jag blir återigen påmind om det när jag läser i biologiboken som mellanstadiet har på skolan där jag vikariet. I kapitlet om pubertet framgår det att ungdomar börjar utveckla ett intresse för det motsatta könet, att intresset även kan uppstå av någon av samma kön nämns inte.

Tiger väcker känslor, men är också en lättläst roman som jag läste ut på ett dygn. Stilen känns igen från Lodalens tidigare böcker, exempelvis Smulklubbens skamlösa systrar och är rakt på sak, enkel och underhållande men här med en betydligt mörkare underton.

Det framgår inte på bokens baksida att det är en fristående fortsättning på Dårens dotter, så jag kommer läsa dem i fel ordning men tror att det går bra.

En god gärning

2010-10-31T12:33:00.002+01:00

En god gärning av Kate Atkinson började så lovande. Historien tar sin början i en trafikolycka där en av förarna blir väldigt våldsam. Bokens karaktärer är på ett eller annat sätt kopplade till händelsen och vi möter dem i från början väldigt korta kapitel.

Tyvärr lyckas jag aldrig helt hålla ordning på karaktärerna. Kanske beror det på att de är för många, men mer troligt på att de inte är tillräckligt levande och intressanta.

Även fast det är en småspännande historia skriven med ett bra språk så lyckas jag inte riktigt fastna och det tar alldeles för lång tid för mig att läsa ut boken, vilket säkerligen också påverkar min oförmåga att fångas av karaktärerna och intrigen.

Nattfjäril

2010-10-19T16:18:00.003+02:00

Nattfjäril är Jessica Kolterjahns vackra berättelse om den unga kvinna som hittas död vid ett hotell i Californien. Berättelsen utspelar sig i slutet av 1800-talet och är delvis baserad på en verklig händelse. Den dödas spännande liv står i fokus och berättelsen är smart upplagd så bit efter bit läggs på plats.

Nattfjäril återfinns på bibliotekets deckaravdelning och därmed förväntar jag mig tyvärr (för alla deckarförfattares skull kanske) inte detta finstämda språk med vackra beskrivningar. Min fördom om deckare är tydlig, men här blir den spräckt.

Kolterjahn har tidigare skrivit romanen Ut ur skuggan.

Mordet på Halland

2010-10-08T10:16:00.005+02:00

Jag tycker om enkelheten i Mordet på Halland av Pia Juul. Enkelheten gäller både språket och berättelsens uppbyggnad. Det är rakt på sak, inte tillkrånglat och det är intressant.

Det här är en berättelse om en man som blir mördad och om en kvinna som lämnade sin familj för sin nya kärlek. Men det väsentliga är frågeställningarna om hur väl vi egentligen känner de som står oss nära, hur mycket vi vet om deras liv.

Titta inte bakåt

2010-10-04T08:09:00.003+02:00

När eleverna tar skolfoto hinner jag läsa de sista kapitlen i "Titta inte bakåt!" av Nina Wähä. På sätt och vis är jag glad att den äntligen tar slut. Det beror nog mer på att min läsning blivit för sönderhackad än på själva boken.

Jag brukar uppskatta romaner där handlingen utspelas i olika tider som vävs samman. Här hade jag dock kunnat vara utan den nutida delen som inte tillför speciellt mycket. Det intressanta är historien om pojkarna som rymmer från kommunistiska Bulgarien med USA som slutmål. Jag hade hellre sett den berättelsen vidareutvecklad än läst om den nutida strippklubbens arbetare. Kanske handlar det om att jag inte tycker sammanlänkningen är tillräcklig.

Trots mitt negativa anslag anser jag att det är en läsvärd roman (eller kanske två romaner inom samma omslag?). Wähä har ett effektivt språk med flyt som kan förmedla händelser och känslor på ett bra sätt. Den nutida aspekten har faktiskt en kul fördel, nämligen att den tillåts kommentera de äldre delarna av berättelsen.

Den första gång jag såg dig...

2010-09-28T15:48:00.004+02:00

När jag arbetade som lärare i svenska som andraspråk idag fick jag läsa Den första gång jag såg dig... av Katarina Kuick med en av klasserna.

Tjejen med kängor och håret färgat i ovanliga färger och killen i märkesjeans finner varandra trots att ingen, inte ens de själva, trodde att det kunde hända.

Den första gång jag såg dig... är en lättläst ungdomsroman skriven med en poesiliknande prosa. Jag stör mig dock på att författaren blandar in ord som inte alls stämmer med dagens ungdomsspråk, ord som känns helt omoderna och förstör känslan av att det faktiskt är två ungdomar som berättar.

Det här är en av alla berättelser om hur kärlek kan överbygga olikheter. Kanske känns ämnet lite uttjatat om det inte tillför något nytt än att visa på just detta, dock förvånade romanen mig i hur explicit den var gällande sex. Kul med en ungdomsbok som vågar ta upp sex och beskriva det på ett bra sätt (dvs utan pekpinnar, och med en situation där båda vill och båda parter är lika viktiga).

Jag tycker det här är en fin berättelse och en roman som passar tonåringar som är i behov av lättläst.

Darling river

2010-09-20T19:19:00.005+02:00

Efter bara några sidor är jag beredd att säga att Darling River är det bästa Sara Stridsberg skrivit.

Ibland läser jag böcker som jag tycker är extremt bra, men kan egentligen inte förklara varför. Det här är en sådan.

Om jag ändå ska försöka så vill jag säga: språket, miljöbeskrivningarna och karaktärerna. Jag är imponerad. Jag fastnar direkt. De olika berättelserna varvas och skapar helt olika stämningar vilket ger en bredd, utan att kännas spretigt.

Felicias resa

2010-09-13T17:19:00.004+02:00

Cannie Möllers berättelse om Felicias ö fortsätter i Felicias resa. Denna andra, och avslutande, del handlar också till stor del om relationerna mellan dessa utsatta människor som är på flykt från staden Urbs totala kontroll över invånarna. Historien är spännande och världen den visar intressant, men i bokens mitt känns det som att författaren desperat ville föra handlingen framåt. Det händer mycket mellan karaktärerna och det känns allt för tydligt att detta senare ska knytas samman, som om ett berättargrepp blev allt för synligt.

Felicias ö

2010-08-24T21:37:00.003+02:00

Det är nog 10 år sedan jag senast läste Felicias ö av Cannie Möller, då var det en av mina absoluta favoritböcker. Det är en ungdomsbok där staden Urbs med sin extrema kontroll över människor spelar en central roll. Felicias mamma Kana är en del av genforskningen, men rymmer. Utanför staden väntar ett hårt liv och den ständiga rädslan för att bli upptäckt och tagen tillbaka till Urbs.

Kontrasten mellan den högteknologiska Urbs och landet runtomkring där människor lever nästan medeltida är stor, ett effektiv sätt att visa denna framtida stad. Det viktigaste i romanen är ändå relationerna mellan människorna och främst den mellan mor och dotter.

Även efter den här omläsningen tycker jag mycket om berättelsen. Visst är det störande att den är lite väl barnsligt skriven och jag hade önskat mer detaljer om staden Urbs, trots det tycker jag fortfarande att historien håller och jag fortsätter med del 2.

Fara vill

2010-08-18T21:48:00.008+02:00

Fara vill av Elin Ruuth är helt fantastisk. Jag menar det; helt fantastisk. Det är det bästa jag läst på länge. Väldigt länge. Betraktelserna och det lätta språket med de praktiska, snygga och smarta formuleringarna skapar en stark känsla i mig.

Det är kanske hela situationen. Stämningen och tillfället. Liggandes i soffan med Tiger Lou ur högtalarna och bara läslampan och jordgloben tända. Ibland lägger jag ner boken, den tar slut lite för fort annars.

När jag reser mig upp får jag sendrag i stortån. Och jag inser att det egentligen är lite för sent på kvällen för att spela hög musik. Men det gör inget. För boken är slut nu och ingen granne har klagat. Jag håller hårt i bokens känsla ett tag till.

Timmarna

2010-08-12T00:04:00.002+02:00

Nu har jag läst Michael Cunninghams Timmarna minst två gånger, men troligen tre, och sett filmen ännu fler gånger. Den är fortfarande extremt bra.

Timmarna väver samman tre kvinnors liv. Tre kvinnor som lever i olika tider men som hålls samman av detaljer i Virginia Woolfs berättelse Mrs Dalloway. Alla tre karaktärernas liv är intressanta och att det hela blir ännu bättre eftersom ihopvävningen är så skickligt gjord.

Det här lär inte vara sista gången jag läser eller ser den här berättelsen!

Kräklek

2010-08-11T23:54:00.003+02:00

Kräklek av Åsa Ericsdotter befinner sig i gränslandet mellan prosa och poesi. Definitionen kanske inte spelar speciellt stor roll. Det viktiga är att texten berör mig. Jag vill inte lägga ifrån mig boken och det gör att den tar slut alldeles för fort.

Jag brukar hävda att tjejer födda på 80-talet skriver så här, och det har jag egentligen inte speciellt mycket belägg för, det är mest en känsla jag har. Det är fragmentariskt och uppdelat, med starka känslor och ibland väldigt rakt på sak. Jag gillar det!

Arseniktornet

2010-08-09T20:45:00.005+02:00

Arseniktornet av Anne B. Ragde var tyvärr en besvikelse. Jag har tidigare läst, och tyckt väldigt mycket om, serien om familjen på Neshov av samma författare.

I Arseniktornet har jag problem med att det blir för många generationer att hålla ordning på. Enligt baksidan handlar berättelsen om tre generationer kvinnor, vilket känns som en förenkling då det handlar om både kvinnor och män och inte bara tre huvudsakliga karaktärer.

Början av boken är tråkig, jag funderar till och med på att sluta läsa den. Helt plötsligt går det istället över till att vara mer händelserikt. Men blir det inte lite väl?

Nej, det här var inte en bok som föll mig i smaken. Det hjälper inte att berättelsen om porslinsmålaren är intressant. Det största problemet är nog min förvirring över alla karaktärer och att det känns som att berättelsen spretar för mycket.

Ture Sventon i öknen

2010-08-08T14:49:00.003+02:00

På semester i sommarstugan lyssnar vi på Ture Sventon i öknen av Åke Holmberg.

När jag var liten läste jag boken och minns mycket av historien. Trots det, eller kanske just därför, är den väldigt rolig och hittills har jag hört den två gånger. Många av rösterna är bekanta och väldigt bra, med Krister Henriksson som berättare och Rikard Wolff som herr Omar.

Nu skulle det sitta fint med en temla, men tyvärr är det lite för långt till konditori Rota, där man enligt uppgift kan köpa semlor året runt.

Luftslottet som sprängdes

2010-08-08T14:40:00.003+02:00

Jag avslutade Luftslottet som sprängdes av Stieg Larsson 5 minuter innan avfärd mot Emmabodafestivalen. Den något sega och kanske onödigt faktaspäckade deckaren blev riktigt spännande mot slutet.

Under bokens gång tröttnade jag på det som jag i de tidigare delarna tyckt var det bästa, nämligen all fakta omkring händelserna och speciellt all information om Säpo. Det blev lite väl tungt och flytet i läsningen infann sig inte riktigt. Trots det var jag tvungen att läsa ut den och egentligen kändes det inte som ett tvång, det var spännande läsning även om det inte levde upp till samma nivå som de tidigare delarna.

42 sms som kom till helt fel person

2010-07-25T17:39:00.003+02:00

En regnig dag på semester läste jag 42 sms som kom till helt fel person av Kjell Dahlin. Det är ganska underhållande att läsa hur folk skrivit helt opassande saker eller råkat skicka sms till den som smset skvallrar om. Underhållande liten bok, även fast jag tänker att det säkert finns betydligt fler roliga felskickningar någonstans där ute. 42 sms för en hel bok känns lite klent.

Jag skulle vara din hund (om jag bara finge vara i din närhet)

2010-07-20T13:56:00.007+02:00

Titeln på Anneli Jordahls roman Jag skulle vara din hund (bara jag finge vara i din närhet) fungerar enbart avskräckande på mig. Smörigt? Förödmjukande? Överromantiskt? Ändå döljer den en av de bästa berättelserna jag läst på länge!

Det här är historien om Ellen Key och hennes relation till den gifta mannen Urban von Feilitzen. En relation som varade i många år och främst bestod av brevkontakt. Det är delvis en brevroman med fiktiva brev, även om historien har en verklig grund. Blandningen av brev och allvetande berättare fungerar bra. Flytet i texten ger en behaglig läsning och Jordahl lyckas bygga en stark stämning.

Att jag tycker så mycket om boken beror nog ändå till stor del på att den utspelar sig under slutet av 1800-talet, en mycket spännande tid för svensk litteratur. Dessutom är den baserad på en intressant historisk person och behandlar många tankar kring kvinnans roll.

Det är kul att det dyker upp andra litterära kändisar. Ett stort plus är att Ernst Ahlgren finns med i boken. Jag blev glad så fort jag läste om postmästarhustrun från Hörby och förstod att det måste vara hon. Hon är min stora favorit.

Jag skulle vara din hund (om jag bara finge vara i din närhet) fick mig att stanna uppe betydligt längre än planerat i natt och jag önskar att jag direkt kunde hitta en bok som fångade mig lika mycket.