27 augusti 2012

Tillbaka till henne

Tillbaka till henne av Sara Lövestam är en mastig roman på nästan 600 sidor. Trots tegelstenstjockleken är berättelsen intressant genom alla sidor. Vi följer två kvinnor, vars liv skiljs åt av nästan hundra år. Ett antal föremål hamnar hos den nutida kvinnan och leder in henne på ett sökande efter den tidigare ägaren. Parallellt läser vi om 1910-talet och en svensk rösträttkvinnas kamp, vardag och kärleksliv. De två tidsepokerna vävs effektivt samman, även om den nutida för min del främst blir ett sätt att få veta mer om den äldre historien.

Lövestam har valt en politiskt intressant tid att förlägga romanens äldre delar till; kvinnor slåss för rösträtt, sexualitetens gränser är trånga och kvinnornas löner är officiellt lägre än männens. I den samtida delen är det snarare frågor om relationer, självkänsla och historiens betydelse som tas upp.

Sammanfattningsvis en intressant och läsvärd roman med intressant historiskt fokus. Läs den!

Av samma författare har jag tidigare läst Udda.

21 augusti 2012

Torka aldrig tårar utan handskar 1, Kärleken

Den senaste romanen av Jonas Gardell heter Torka aldrig tårar utan handskar och kommer att släppas i tre delar. Än så länge har bara del 1 Kärleken kommit.
Romanen utspelar sig i Stockholm på 80-talet när hiv började sprida sig bland män som hade sex med män. Vi följer två unga, nyinflyttade bögar och besöker Stockholms gayklubb, cruisingställen och mötesplatser.
Torka aldrig tårar utan handskar är en kärleksroman men mest av allt en berättelse om en tid och en händelse om förändrade gayvärlden. I berättelsen om karaktärerna finns insprängda essäliknande stycken som förstärker historien och är minst lika viktiga som romanbitarna.

10 augusti 2012

Sommarhuset

Sommarhuset är Anna Fredrikssons berättelse om en familjs trassliga väg till uppgörelse om det ärvda huset i den typiska svenska skärgårdsidyllen.

De tre syskonen har ingen kontakt och när mamman dör är det inte självklart vad som ska göras med sommarhuset. Smärtsamma minnen vaknar till liv när allt gammalt dras upp till ytan. Ett sorgligt familjedrama skildras i romanen med ett lättflytande språk.

Själlös

Gail Carrigers Själlös lever Alexia Tarbotti i ett alternativt viktorianskt London där varulvar, vampyrer och själlösa är vardag. Boken känns som en uppfriskande fläkt med spänning och romantik på ett humoristiskt sätt.  Te, konstiga hattar och tidens konventioner spelar en stor roll. Och icke att förglömma ett specialtillverkat parasoll med inbyggt vapen, som inte är bra att glömma hemma för Alexia Tarbotti som hela tiden hamnar i problematiska situationer där en viss dos våld behövs. Någon beskrev det som att Buffy the vampire slayer möter Jane Austen och det känns som en klockren beskrivning. På något sätt är det hela lite fånigt, men jag gillar det starkt ändå och ger mig in på del 2 på engelska eftersom den svenska översättningen dröjer till i höst.