4 april 2012

Jehåvasjäveln

I Jehåvasjäveln berättar Henrik Pettersson om en kille som föds in i Jehovas vittne, men avslutar sin tid som vittne strax efter 20årsåldern. Eftersom Pettersson själv gjort samma resa antar jag att boken är åtminstone delvis självbiografisk.

Med en lättflytande text får vi stor insyn i hur vardagen kunde se ut för ett ungt jehovas vittne. Går på möten, knackar dörr, blir kär, förhåller sig till sina föräldrar och upplever både glädje och sorg.

3 kommentarer:

  1. Hej Anna!
    Med all respekt för din bokrecension vill jag gärna påpeka att ett avhoppat Jehovas vittne har svårt för att vara helt objektiv. Troligen skulle en anställd, som skriver en bok om företaget som avskedade honom, inte heller betraktas som objektiv. Man behöver höra båda sidor för att göra en så korrekt bedömning som möjligt. Här är information från ”den andra sidan”:
    http://www.watchtower.org/z/jt/index.htm

    SvaraRadera
  2. Hej anonym!
    Jag anser inte att jag på något sätt har skrivit att berättelsen är objektiv. Jag anser inte att någon som är medlem i rörelsen heller kan se objektivt på den, hur skulle det gå till?
    Jag skriver i recensionen att vi får inblick i hur det kunde vara för ett ungt Jehovas vittne, därmed inte sagt att vardagen såg ut så för alla.
    Om du läst boken, så borde du också veta att författaren själv diskuterar just detta, i och med att han tar upp ett samtal där det pratas om att en avhoppare inte kan ses som objektiv.

    SvaraRadera
  3. Hej Anna!
    Tack för ditt respektfulla svar. Håller helt med dig om frågan om objektivitet. Ibland blir jag bara beklämd när jag på webben och i bibliotek ser många dokument av f.d. Jehovas vittnen, medan det är nästan obefintligt med litteratur från dem själva. Jag tror inte du sett den här självbiografin:
    http://www.gramma.dk/Links/Admin/MaterialDetail.php?ID=80&Currency=DKK
    Jag tror att du också tycker att det borde finnas balans även på det här området.

    SvaraRadera