25 mars 2012

Det kalla landet

Som vanligt så blandade jag ihop Inger Frimansson och Marie Hermanson, vilket resulterade i att jag kom hem från biblioteket med en deckare istället för en roman med mystiska och underliga inslag (vilket jag föredrar).

Men det är inget att klaga på, Det kalla landet av Inger Frimansson gav en spännande lässtund. Det är ungefär som vanligt när jag läser en deckare, det är spännande för stunden, jag blir uppslukad av boken och läser flera timmar i streck, men om några veckor så minns jag den nog inte längre. Inget ont om denna bok, kanske bara inte en genre för mig. Eller är det så för de flesta och det är just det spännande, lättsmälta (men blodiga) som folk vill ha?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar