29 mars 2012

Ett familjealbum

Åsa Grennvall tecknar Ett familjealbum som visar något helt annat än de lyckliga födelsedagskalasen, soliga semestrarna och uppställda bilderna. Här syns en inte så väl fungerande, men kanske ganska vanlig, tvåbarnsfamilj. Vi får träffa karaktärerna både när barnen är unga och när de växt upp och följa dem genom depressioner, skilsmässor och familjebråk. Jag tycker det är skönt att bilderna inte är speciellt vackra. Det räcker bra att de är tydliga och känsloladdade.

Han tänkte på dem som färger

Jag upplever det som att baksidestexter oftast stämmer väl överrens med bokens innehåll, även om citaten ibland visar överdrivet positiva kommentarer om hur fantastisk boken är. För mig är dock inte baksidan till Han tänker på dem som färger av Johanna Thydell alls representativ för novellen. Jag fick inte vad jag hade tänkt mig och är inte speciellt nöjd med det jag fick istället. Jag har läst de 28 sidorna men fortfarande inte fastnat för berättelsen.

27 mars 2012

Hello Kitty måste dö

Hello Kitty måste dö av Angela S. Choi är en knallrosa bok med ett underligt svartkladdigt typsnitt på framsidan, tillsammans med en söt döskalle med rosett.

Det kan tyckas vara en hatisk bok mot ett varumärke med en liten gullig katt, så är dock inte fallet. Här handlar det istället om en stereotyp om den lydiga, amerikansk-kinesiska unga kvinnan som ska uppföra sig på ett passande sätt för att sedan giftas bort i ett arrangerat äktenskap som jämförs med tidigare nämnda varumärke (vars figur saknar mun och därmed inte kan säga ifrån).

Det hela börjar med att huvudpersonen Fiona ska ta sin egen oskuld, tills hon inser att hon inte har någon mödomshinna och bestämmer sig för att först skaffa en för att kunna ha sönder den... Boken är minst lika galen som den låter (och att mödomshinnan är en myt verkar inte riktigt finnas med i sammanhanget, men läs gärna här om hymen) och det blir bara mer och mer dramatiskt.

Texten är underhållande, dramatisk och dråplig, trots ett stort underliggande allvar är det skriver på ett humoristiskt sätt. Det här är en allt annat än slätstrukten och väntad roman!

1984

1984 av George Orwell. Jag misstänker att de allra flesta här redan känner till den. En ytterst obehaglig roman skriven på 1940-talet om en totalitär stat som styrs av Partiet (varför skulle det behöva ett utförligare namn när det ändå är enväldigt?) med en ledarfigur som kallas Storebror (inte så familjärt som det kan tyckas låta).

Partiet kontrollerar inte bara medborgarnas aktiviteter utan försöker även styra tankar (krimtänk, dvs olagliga tankar, straffas hårt) och minnen (skrivna källor uppdateras ständigt för att passa det politiska läget för stunden). Huvudpersonen vill dock inte infoga sig i strukturen, men Storebror ser allt, eller?

1984 är en klassiker som fått stor inverkan på många, vi använder så väl ord som uttryck och tankar från romanen. Det bästa med den är knappast hur den är skriven, utan den obehagliga värld som den skickligt visar oss. Det känns mycket otrevligt att den nu, år 2012, till viss del fortfarande känns ytterst aktuell.

25 mars 2012

Det kalla landet

Som vanligt så blandade jag ihop Inger Frimansson och Marie Hermanson, vilket resulterade i att jag kom hem från biblioteket med en deckare istället för en roman med mystiska och underliga inslag (vilket jag föredrar).

Men det är inget att klaga på, Det kalla landet av Inger Frimansson gav en spännande lässtund. Det är ungefär som vanligt när jag läser en deckare, det är spännande för stunden, jag blir uppslukad av boken och läser flera timmar i streck, men om några veckor så minns jag den nog inte längre. Inget ont om denna bok, kanske bara inte en genre för mig. Eller är det så för de flesta och det är just det spännande, lättsmälta (men blodiga) som folk vill ha?

Så som du hade berättat det (ungefär) om vi hade lärt känna varandra innan du dog

Jag har just upptäck Novellixs utgivning; små häften med en novell i varje med snygg layout och stilrena framsidor.

Den första jag läste var Så som du hade berättat det (ungefär) om vi hade lärt känna varandra innan du dog av Jonas Hassen Khemiri. Det jag uppskattade allra mest är faktiskt hur Khemiri använder språket, med ett överflöd av punkter som förklarar läsrytmen och betoningarna för mig. I övrigt är det en obehaglig liten berättelse som inger en Kafkainspirerad känsla.

22 mars 2012

En fantastisk upptäckt av Hugo Cabret

Efter att ha sett den flerfaldigt Oscars-belönade Hugo, och tyckt att historien kändes lite platt, bestämde jag mig för att läsa Brian Selznicks bok En fantastisk upptäckt av Hugo Cabret som filmen är baserad på.

Boken är inte enbart en skriven berättelse utan också rikligt illustrerad, på gränsen till en tecknad serie. Med ojämna mellanrum dyker flera sidor bilder upp i texten och beskriver olika skeenden som också texten framför.

Berättelsen handlar om 12-årige Hugo som lever på Paris tågstation och i hemlighet reparerar klockorna. En mekanisk man spelar en stor roll i historien och leder oss in i en tidsperiod då filmmediet var nytt. Det är ett spännande familjeäventyr i en intressant miljö med en kul form som rör sig inom flera genrer.