29 september 2011

Vindens namn del 1

Jag läser sällan fantasy, men jag fastnade för Robert Rothfuss roman Vindens namn (del 1). Det tog ett tag att ta mig in i världen, men efter 100 sidor var jag med på noterna och indragen i intrigen.

Vindens namn handlar om en kringresande pojke som blir ensam och om hans väg mot utbildning i den magiska världen. Det är gott om onda människor, fattigdom och demoner. Det intressant är pojkens väg i livet, men framför allt all utbildning han får på olika sätt. Romanen blir bättre och bättre, vilket höjer mina förväntningar på del 2.

10 september 2011

Färdas på en blick

Lotta Lundbergs roman Färdas på en blick handlar om Laura som reser från Sverige efter att hon gjort abort och lämnat sin man. I Wien träffar hon på ett ambassadörspar och dras in i ett triangeldrama.

Det är svårt att skildra förälskelse och attraktion och jag tycker inte att Lundberg lyckas fullt ut. Eftersom relationen mellan de två kvinnorna är så central blir inte romanen speciellt bra när inte beskrivningen av den fungerar. Historien är dock en fin sammanvävning av äldre ungerska människoöden och en nutida kärleksrelation, genom Lauras släkthistoria.

8 september 2011

Tjänarinnans berättelse

Tjänarinnans berättelse av Margret Atwood har likheter med Människors barn som jag nyligen läste, men publicerades ett antal år tidigare.

Mänsklighetens fertilitet har sjunkit kraftigt och staten har bestämt sig för att ta till drastiska metoder för att öka Storbrittaniens invånarantal. Det här är berättelsen om en av tjänarinnornas liv, en av kvinnorna som helt är i statens tjänst.

Det är en obehaglig framtid som Atwood målar upp, som i många dystopier har statens välbefinnande blivit det viktiga även om invånarna inte mår bra av det. Att läsa en framtidsskildring från 1982 som pratar om disketter som framtiden kan bli lite underligt idag, men om man bortser från de tekniska aspekterna (som inte är speciellt viktiga i denna roman) och ser till människoödena som skildras blir romanen bättre.

Det är en relativt långsam historia, där miljöbeskrivningar och känslor är betydligt viktigare än händelser. Ibland upplever jag den som lite väl långdragen, men i det stora hela är det medryckande läsning. Författarens når dock inte alls upp i samma nivå som i sin senare Oryx & Crake som är klart mer spännande.

1 september 2011

Harry Potter och dödsrelikerna

Nu har jag läst alla böckerna i J K Rowlings serie om Harry Potter. Den avslutande Harry Potter och dödsrelikerna var den allra mest spännande.

Jag har aldrig förstått Harry Potter-hysterin förut, eller egentligen gör jag väl fortfarande inte det, inte den mest extrema. Jag kan dock hålla med om att det är spännande, intressanta och välskrivna böcker. I takt med att man kommer längre in i serien fastnar man för karaktärerna och dras med i äventyren.

Förra gången jag försökte läsa serien fastnade jag i första boken, jag är glad att jag fortsatte läsa den här gången, trots att de första känns lite barnsliga och sega. Men nu är serien slut, vad ska jag nu fastna i?