Död i gryningen

Jag blev tipsad om Deon Meyer av en person som hört mycket gott om hans böcker men inte själv läst dem. Jag fick vara provsmakare. Det föll mig inte i smaken!

Död i gryningen är en del av en deckarserie om en avdankad polis som får uppdrag som privatdetektiv. Han är dryg och otrevlig, men av någon besynnerlig anledning faller kvinnorna i romanen för honom.

Visst kan Meyer skriva, inget tal om saken, det är en spännande och intrigfylld historia han målar upp. Krigshändelser från 1970-talet vävs in i nutida mordfall på ett effektivt sätt.

Det vore lätt att säga att Deon Meyer är sexist. Men kanske är han en jättetrevlig snubbe som bara ville skriva om en machoprivatdetektiv och hela tiden låta denne kommentera kvinnorna omkring sig som om de vore saker? Kanske tyckte Meyer att huvudpersonen absolut var tvungen att säga saker i stil med "Jag såg att hon var klipsk. Hon skulle bli svårare att vilseleda än kvinnor i allmänhet." och att hans kollegor livade upp stämningen genom kommentarer som "Se till att sätta på henne i alla fall, för det är det enda du får ut av det här fallet".

Åh, den här boken är så mysigt kvinnonedsättande så jag genast vill köpa resten av serien. Mums.

Harry Potter and the prisoner of Azkaban

Nu har jag läst ut tredje delen om Harry Potter och den fick bli den engelska versionen. Jag tröttnade på att Hagrid lät som en stockholmare i den svenska översättningen och att jag inte alls tyckte det passade ihop med hans karaktär. Nu när jag har läst en av böckerna på engelska kan jag dock förstå att det inte varit helt lätt för översättaren att skapa en motsvarighet till originalets underliga språkbruk. För övrigt är det kul att karaktärerna blivit ännu lite äldre och att mysterierna fortsätter med finurlig uppfinningsrikedom.

Rockparty

Förra veckan var det dags för årets upplaga av Hultsfredsfestivalen. 10 000 personer samlades i den lilla småländska staden och lyssnade på musik, tältade och festade. Jag var där för första gången och passade på att ladda upp för festivalen med boken Rockparty av Stefan Malmqvist.

Efter festivalens konkurs förra året ägs den numera av ett stort tyskt företag, men när allt började var det en liten ideell förening som drog igång det som skulle komma att bli Sveriges kanske mest kända festival. Boken är skriven för några år sedan och handlar mycket om de första åren. Det är historier om artister, hårt arbete, interna konflikter och utvecklingen från små spelningar till stor festival.

Jag som tidigare varit engagerad i en arrangörsförening tyckte det var intressant att läsa om deras arbete när det var i liten skala. Men är man inte specifikt intresserad av Hultsfredsfestivalen eller arrangemangsutveckling blir nog den här boken väldigt seg. Dock var det kul att läsa den precis inför festivalen för att veta bakgrunden.

Tack till bibliotekarien i Hultsfred som snabbt svarade på mitt mail där jag frågade om tips på Hultsfredsrelaterade böcker någon dag innan festivalen!

Harry Potter och hemligheternas kammare

Spänningen fortsatte i Harry Potter och hemligheternas kammare. För mig som läste del 1 och del 2 dagarna efter varandra blev det tjatigt med alla förklaringar om vad som hänt i första delen, men fungerar säkert bra för den som läst förra delen för en tid sedan.

Harry Potter och de vises sten

Nu tycker jag det är dags att läsa hela J.K. Rowlings serie och började med del 1 igen, Harry Potter och de vises sten. För drygt 10 år sedan läste jag första boken om Harry Potter, men tog mig aldrig längre än så i serien. Med tanke på hur underhållande jag upplever den nu så tycker jag det är underligt att jag inte fortsatte.

Det tog bara en dag att läsa de nästan 400 sidorna eftersom flytet är så bra och allt är så tydligt skrivet. Harry och hans vänner är fortfarande små och ska börja första året i trolldomsskolan. Vi introduceras till Hogwards och alla magiska specialiteter som finns där. Vi träffar lärarna, eleverna och de övriga karaktärerna som vi kommer följa genom serien. Dessutom slängs vi in i mysteriet med de vises sten.

Dockan Bella

Nina Bouraoui låter oss följa en ung lesbisk kvinna i Paris genom fragmentariska dagboksanteckningar i Dockan Bella.

Stor teckenstorlek, lättläst typsnitt och bara drygt 120 sidor gör att den fort är utläst. Då har jag följt Bella genom Paris undanskymda nattliv på lesbiska klubbar och i hennes ensamhet och sökande efter kärlek.

Lika mycket som kärlekstörstan handlar det om skrivandet villkor. Om förhållandet mellan kärlek och skrivande, åtrå och kreativitet. Allt detta beskrivet på ett mycket kortfattat och osentimentalt, ibland nästan rått, sätt.

Själva berättelsens innehåll är i min mening inte speciellt intressant. Det som gör den läsvärd är framställningssättet och hur det personliga innehållet beskrivs sparsmakat utan att tappa innebörd.

Det är 1988 och har just börjat snöa

Det är 1988 och har just börjat snöa av Sigge Eklund är lovande redan i titeln. Jag lånade boken bara för att titeln var så tilltalande och jag blev inte besviken. Resten av boken var lika bra som titeln var snygg.

Det här är en uppväxtskildring som utspelar sig under 1980-talet, men också en uppgörelse med en idoliserad pappa som senare sjönk i sonens ögon.

Intressanta detaljer och träffsäkra beskrivningar gör det här till en mycket läsvärd berättelse.

Kärlekens dårar

Kärlekens dårar av Joanne Harris bjöd på lättillgänglig sommarläsning. Trots den gräsliga titeln och icke tilltalande framsidan så var det spännande underhållning väl anpassat för några lugna dagar i sommarstugan.

Titeln Kärlekens dårar avskräcker mig då den får mig att tänka på en Harlequinroman och framsidan lyckas i och för sig fånga vilken tidsepok det handlar om, men det var enbart vetskapen om att författaren tidigare skrivit Choklad som fick mig att låna den. Den som läst och tyckt om Choklad borde inte bli besviken.

Det här är en trevlig roman med intriger, maktspel och storartade planer. Allt i en 1600-talsmiljö med resande teatersällskap, nunnekloster och högt uppsatta kyrkomän. Lite mindre mysfaktor än Choklad, men istället lite mer spännande.

Desirada

Tre platser och tre kvinnor skildras i Maryse Condés roman Desirada. Dotter, mamma och mormor utspridda i världen men med Guadaloupe som ursprung. Paris blir tillflyktsorten och USA som drömmarnas land som inte uppfyller vad det lovar.

Dottern var nära att aldrig födas när mamman försökte dränka sig. Omvärlden kan inte förstå hur att "få mage" mot sin vilja kan driva denna tonåring till självmordsförsöket. Men hon räddas och när dottern fötts lämnar hon henne hos kvinnan som räddat henne. Efter många år utan kontakt återförenas de och det är starten på dotterns sökande efter en sanning. En sanning som visar sig vara svår att finna och se olika ut beroende på vem hon frågar.

Romanen är till stor del dotterns försök att förstå sin mammas kallhet och varför hon agerat som hon gjort. Jag tycker mig aldrig få svar på frågorna som jag vill ha svar på, men antar att meningen är att finna dem i samhället med sin kallhet, i våld mot kvinnor och i förtryck baserat på rasism och kolonialism.