22 januari 2011

Prins Charles känsla

Jag älskar att Liv Strömquists serier i Prins Charles känsla är så smarta! Hon utgår ifrån vetenskapliga texter, historiska händelser och kända personer för att ge exempel till sina kärlekskritiska berättelser. Egentligen är det dock inte kärleken i sig själv som kritiseras, utan snarare behovet av att äga någon annan känslomässigt och sexuellt. Det är väldigt intressant och gjort med mycket humor. Här gäller samma sak som jag tidigare skrivit om Strömquists Einsteins fru: "Politiskt, snyggt och jäkligt underhållande".

15 januari 2011

Stekta gröna tomater på Whistle stop café


Det var många år sedan jag såg filmen som är baserad på Fannie Flaggs Stekta gröna tomater på Whistle stop café. Jag minns bara en enda detalj. Jag hade inget minne av hur mycket det handlar om rasism och hur normbrytande vissa familjekonstellationer är i byn.

Det är intressant att Flagg tar upp hur utbredd och tydligt rasismen var (för jag gissar att det kan stämma ganska bra med hur det var i verkligheten på 40-talet i USA), men jag har också väldigt svårt för de av de vita som i boken framför som framstår som "vänligt inställda" till svarta. För de har istället en attityd som ska framhålla det positiva svarta egenskaper, det gör ju fortfarande en tydlig skillnad mellan svart och vit, även om den inte ses som negativ.

Jag läste nyligen En röd liten fågel i juletid av samma författare och hon använder sig av samma grepp i båda romanerna. Ett exempel är de hurtiga, smålustiga veckobreven som skickas i de små byarna till alla invånare. Det blir lite för mycket. Kanske är det så att jag gillar Flaggs historier, men inte hennes sätt att skriva?

8 januari 2011

Könskrig

Könskrig - hur vi delas upp och hur vi hör ihop av (red) Tove Leffler och Elin Alvemark är en antologi om kön, jämställdhet, sex och om rätten att definiera sig själv.

Jag behövde verkligen den här boken. Den kändes helt rätt just nu. Det är intressant, tänkvärt och uppfriskande.

Det vore intressant att höra en diskussion mellan skribenterna, det känns som de skulle vara oeniga om mycket. Och det är just det som är väldigt bra med boken. Stilarna, språket och ämnesvalen är varierande. Boken borde passa utmärkt för en studiecirkel, eftersom många av texterna kan passa att diskutera.

Läs den! Jag tänker göra det om ett tag, igen.

6 januari 2011

Finns inte på kartan

Jag hade väntat mig något annat av Carin Hjulströms Finns inte på kartan. Det där andra hade innehållet mindre smink, mindre osäker ung tjej och mindre avundsjuka på snygga människor, sammanfattningsvis hade jag väntat mig något mindre ytlig. Efter första kapitlet är jag beredd att sluta läsa. Hur skulle jag orka med den här bruden som inte alls verkar se sitt eget värde i 300 sidor?!

Som tur är så blir det bättre. Jag kommer in i historien och det blir roligare när journalistpraktikanten hamnar i arbete och dras in i småstadslivets intriger, problem och relationer.

Det blir en trevlig berättelse. En sådan där bok som man mår lite bra av, för det känns som att allt (precis allt) kommer bli bra. Jag önskar bara att författaren (eller någon redaktör) hade strukit bort lite av det som troligen ska göra huvudpersonen trovärdig som 23-årig tjej, men som bara känns så fruktansvärt glättigt och fånigt. Samtalen känns ibland så fruktansvärt klyschiga, men den som kan bortse från det har en mysig bok att ta tag i!

Carin Hjulström är den första jag läst i årets bokutmaning som går ut på att läsa 12 författare du inte tidigare läst. Läs mer här.

2 januari 2011

Alfahannen

Det intressanta med Katarina Wennstams spänningsroman Alfahannen är att den tar upp ett aktuellt och viktigt ämne. Det här är ingen kriminalroman som främst syftar till att vara en gåta över vem mördaren är.

På senaste tiden har "Prata om det" blivit stort och Alfahannen passar bra in på temat. Här handlar det om gränser för vad som är okej. Vad är en våldtäkt? Hur behandlas kvinnor som blivit utsatta för sexuella övergrepp och var går gränsen för nödvärn?

Katarina Wennstams bok går snabbt att läsa, men lättläst är den bara rent språkligt, innehållet är tungt och hemskt. Wennstam har tidigare skrivit bland annat Flickan och skulden och En riktig våldtäktsman och i denna roman märks det att hon är väl förtrogen med ämnet. Det här en är välskriven och ytterst obehaglig berättelse.

1 januari 2011

Syndaflodens år

Jag hade ingen aning om att Margaret Atwood skrivit en uppföljare till Oryx & Crake, tills jag fick Syndaflodens år i min hand på julafton. Självklart blev jag väldigt glad när jag insåg att det fanns en till berättelse om Atwoods dystopiska framtidsvärld som jag fann så spännande.

Precis som första boken är det här en spännande och tänkvärd roman. Atwood bygger en värld baserad på vår men där mänskligheten slagits till spillror.

I första boken fick vi möta världen och alla dess underliga arter och teknologiska framgångar och motgångar. I Syndaflodens år handlar det istället mycket om religion då det som håller samman berättelsens karaktärer är den religiösa sammanslutningen Guds trädgårdsmästare. Det blir lite väl mycket predikningar och psalmer för min smak, även fast det är intressant med en sekt bestående av vegetarianer som anser att vi ska bevara världens alla arter.

Det här är inte enbart en roman, utan på samma sätt som ungdomsböcker i stil med Twilight utvidgas till att vara mycket mer, så har Syndaflodens år även en cd-skiva med psalmerna från romanen, en egen hemsida och någon typ av evenemang i olika länder. Musiken går att höra på Spotify.






Hejdå 2010

Nu när det är 2011 kan det vara dags att sammanfatta 2010. Jag läste och skrev om 66 böcker under året. Jag tänkte utnämna några av dem till "det bästa jag läst under året", men kan inte bestämma mig. De är ju bra på så olika sätt. Istället ger jag ett antal tips.

Av de 66 böckerna jag läste 2010 ville jag främst tipsa om:

Utrensning av Sofi Oksanen
Svårläst av Åsa Ericsdotter
Jag skulle vara sin hund (bara jag finge vara i din närhet) av Anneli Jordahl
Kallocain av Karin Boye
Fara vill av Elin Ruuth
Darling river av Sara Stridberg
Mordets praktik av Kerstin Ekman