26 december 2010

Mordets praktik

Mordets praktik av Kerstin Ekman utgår från Hjalmar Söderbergs Doktor Glas. När Bengt Ohlsson med Gregorius och Birgitta Lindén med Jag, Helga Gregorius låter en annan av romanens karaktärer stå i centrum i en ny roman, så väljer Ekman att skildra en person som anser sig vara den som Doktor Glas handlar om.

Jag älskar idéen att ta sig an den gamla klassikern och skriva en roman som ifrågasätter den, även fast allt bara är fiktion. Det känns lite fräckt och som en fräsch fläkt till en omtyckt klassiker.

Ekmans huvudperson är läkaren Pontus och han träffar Söderberg, ett möte som enligt huvudpersonen själv leder till romanen Doktor Glas. Många av händelserna i ursprungsromanen finns med i Mordets praktik, men med en annan vinkling, som om vi faktiskt får se hur "verkligheten" var och hur Söderberg valde att gestalta den. Mycket intressant. Och spännande!

Jag är nog mest faschinerad av idéen även fast jag också tycker att den är väldigt väl genomförd. Stockholmsmiljön är fortfarande viktig, stämningen och språket passar innehållet, dagboksanteckningarna är kvar och jag-formen gör att den känns trovärdigt.

Det här är, precis som Doktor Glas, en tänkvärd roman att läsa flera gånger.

23 december 2010

En röd liten fågel i juletid

En röd liten fågel i juletid av Fannie Flagg passar utmärkt så här dagen innan julafton. Den är mysig och lättläst.

Oswald är sjuk och måste flytta från Chicago för att byta klimat. Han blir tipsad om en liten lugn stad vid en flod i Alabama. Staden är så idyllisk att man vill åka dit direkt, innan man läst klart boken och är ganska trött på allt det gulliga. Men det gör inget, det är jul och då kan jag acceptera att allt går precis som det ska trots att det hela känns väldigt klyschigt.

Det var ingen fantastisk läsupplevelse, men ungefär som att jag sett Notting hill 10 gånger så kan det ibland vara skönt att läsa något avkopplande där allt blir bra på ett förutsägbart sätt.

22 december 2010

Alltid redo att dö för mitt barn

Jag har tyckt om alla serier av Joanne Rubin Dranger som jag läst! Alltid redo att dö för mitt barn är absolut inget undantag.

Min favorit i boken är bilderna om föräldrars dubbelmoral, den är helt klockren! Även kritiken av mödravården är intressant. Mammuten på framsidan är för övrigt så fruktansvärt söt och ledsen.

Jag har tidigare skrivit om:
Askungens syster
Fröken livrädd och kärleken
Fröken märkvärdig och karriären

The girl of his dreams

Jag brukar alltid vänta tills Donna Leons deckare är översatta till svenska, men när jag hittade The girl of his dreams på Röda Korset i Uppsala tänkte jag att det är bra att öva min engelska.

Det här är den 18 deckaren om kommissarie Brunetti, även om jag kanske bara läst 10 av dem så börjar det bli nog, och det har jag sagt efter de senaste tre böckerna. Ändå är det så lätt att börja läsa nästa, jag vet ju vad jag får.

Nu är jag dock trött på Brunetti som tycker det är praktiskt att läsa tidningen när frun Paola lagar maten och fixar i hemmet, att hon också har ett arbete och rimligen är trött på kvällarna verkar inte störa honom i hans avkoppling.

Den här deckaren har även en trist syn på romer. De bor där utanför stan och beskrivs som smutsiga, ovårdade, våldsamma, tjuvaktiga och fientliga. Det blir enformigt. Möjligen vill Leon visa på den negativa bild av romer som finns i Italien, men i så fall lyser kritiken med sin frånvaro. Kanske vill hon också visa på hur korrupt samhället är och att höga positioner leder till samhälliga fördelar som är rent äckliga, men historien visar inga tecken på förändringsvilja.

Mest av allt känns det som om Leon bara vill skriva ännu en lättsmält deckare och tjäna ännu lite mer pengar (knappast något ovanligt med det, men gör det då med stil och leverera en bra produkt!). För inte känns det som det finns någon skrivarglöd här, den falnade nog tidigare i serien.

Jag måste sluta läsa den här serien nu. Det är dags, för länge sen.

21 december 2010

Mäktig tussilago


Det enda jag har att säga om Mäktig Tussilago av Maja Lundgren är:

Jag förstår inte om det är något som jag inte förstår, eller om det enda jag ska förstå är att det är ett virrvarr av icketräffande satir och hackade livsberättelser.

20 december 2010

Och allt är förvridet

När jag hade läst ut Emma Ångströms Och allt är förvridet var det sent och mörkt. Jag var tvungen att ringa en vän för att få bort den obehagliga känslan som hängde kvar.

Att en roman skapar en så stark känsla är ett gott tecken, speciellt som jag ändå vill hävda att romanen inte kändes helt trovärdig. Förutom förvridet så känns det också lite överdrivet. Det Ångström är bäst på är att skapa känslor hos läsaren, historien är inte fullt så intressant. Kanske beror det på att den känns lite utdragen.

Obehaget beror främst på huvudpersonen, Erik, vars ögon vi följer berättelsen genom. Hans sambo gör slut och han vägrar släppa taget. Han är en fruktansvärt obehaglig person, dels för att han inte kan släppa det som varit men även för hur han behandlar sina flickvänner. Även det intressanta slutet av romanen skapar liknande känslor, men då på ett annat moraliskt plan. Vad är egentligen rätt här?

18 december 2010

Dyngkåt och hur helig som helst


Mia Skäringer
har samlat sina krönikor och sin blogg i boken Dyngkåt och hur helig som helst. Det känns ärligt och personligt. Skäringer är underhållande och intressant. Jag kan dock tänka att jag skulle uppskatta den här boken mer om jag själv hade barn och eventuellt kunde känna igen mig mer.

Igelkottens elegans

Igelkottens elegans av Muriel Barbery gjorde mig fruktansvärt besviken. Boken har fått positiva recensioner i överflöd och jag kan inte förstå varför.

Enligt framsidan är det en feel-goodbok, vilket lät mycket lovande eftersom jag var ute efter avkopplande och mysig läsning. Var denna behagliga känsla infinner sig i denna roman har jag dock ingen aning om. Den känns mest tragisk.

Portvakterskan som förnekar sin intelligens och stora intresse för kultur har inte många vänner, men lär känna en ung flicka och en äldre man som bor i huset hon sköter om. Visst är det fint att läsa om vänskap som växer fram, men portvakterskans enorma klasskomplex förstör allt för mig.

Språket känns tradigt och de delar som ska föreställa skrivna av flickan känns inte alls trovärdiga. Inte heller känns det trovärdigt att portvakterskan skulle vara så fast i tidigare tragiska händelser i familjens liv att hon väljer bort sin egen lycka.

Igelkottens elegans har en fin grundhistoria, men den försvinner bort i tragiskt självförnekelse som inte känns trovärdig och utsvävningar som ska vara filosofiska men mest känns babbliga.

7 december 2010

Här ligger jag och blöder

Här ligger jag och blöder är en ungdomsroman av Jenny Jägerfeld. Den handlar om relationer, mellan vänner, inom familjen och i en kärleksrelation, men den har också en oväntad vändning som visar sig bli ett av bokens viktigaste teman. Jag vill dock inte avslöja vad det är. Läs boken och se själv, det är den värd!

5 december 2010

Naturen

Caroline Ringskog Ferrada-Nolis roman Naturen är hyperaktiv. Den hoppar och rör sig och babblar. Naturen är en sådan roman som jag borde tycka om; en ung debutant med en realistisk historia berättad på ett fragmentariskt sätt. Men nej, det går inte. Ämnesbyten, tidshopp och geografiska förflyttningar gör att jag inte hinner med.

Eftersom jag läst om den, reserverat den, lånat den och sedan börjat läsa så avslutar jag ändå boken. Jag fastnar dock aldrig i den, trots att det finns en hel del fyndiga formuleringar och tänkvärda avsnitt.