29 november 2010

Människor helt utan betydelse

Det är intressant med böcker där det händer väldigt lite, men som man ändå vill sträckläsa. Händelselösheten är vad som gör Människor helt utan betydelse av Johan Kling så bra.

Flickvännen har kommit hem till Stockholm från en resa, men inte hört av sig. Huvudpersonen ägnar en stor del av romanens enda dygn åt att analysera det. Möten med andra människor sker främst genom dialoger, men det mesta av händelserna utspelar sig i huvudpersonens tankar.

Människor helt utan betydelse är ungefär 150 sidor i pocketversionen och går väldigt snabbt att läsa. Jag tänker att den skulle passa utmärkt att läsa under en resa som är några timmar lång.

18 november 2010

Att springa

Maria Sveland blev känd genom boken Bitterfittan. Nu har hon släppt sin andra roman, Att springa. Det gör ont i mig att läsa den.

Att springa handlar om vänskapen mellan två flickor, men också om deras familjer, skolan och livet de lever. Allt börjar stillsamt men trappas upp under bokens gång. Sexuellt utnyttjande av barn är ett viktigt tema i boken. Tyvärr känns vissa av de vuxna karaktärerna lite väl stereotypa, men jag är beredd att acceptera det eftersom det känns att Sveland vill säga något.

Jag blir så fruktansvärt förbannad när jag läser den här boken. Kanske blir jag ännu mer arg just nu eftersom det tyvärr är aktuellt med män som försöker locka in skolbarn i bilar här i stan. Jag hoppas den här boken blir läst av många. Jag vill att Svelands ilska ska sprida sig.

9 november 2010

Dårens dotter

Det gick alldeles utmärkt att läsa Mian Lodalens Dårens dotter efter att ha läst Tiger som egentligen är del 2. Det kändes bara som jag fick lära känna huvudpersonen Connie bättre och att det var händelser som inträffat tidigare gjorde inget.

Jag gillar att boken är skriven med en stundtals glad busighet, trots att mycket av det som berättas är väldigt hemskt. Samma händelser hade med en annan vinkling kunnat ge en fruktansvärt mörk berättelse.

"Dåren" har en allt annat än lugn och trygg relation till sin dotter. En dotter som bor hos fosterföräldrar som hon inte kommer bra överens med. Det som verkar hålla Connie vid gott mod är alla upptåg och (inte helt harmlösa och stundtals livsfarliga) bus tillsammans med styvbrodern Kalle.

Jag gillar inte bara tonen utan hela språket. Inslagen av jönköpingsslang och romani förstärker känslan av personerna. Genom alla beskrivningar av föremål och företeelser blir Dårens dotter inte bara berättelsen om Connie utan också en berättelse om tiden den utspelar sig i.

2 november 2010

Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann

På sin 100årsdag rymmer Allan från äldreboendet där han bor. Han kliver ut genom fönstret utan någon direkt plan och blir indragen en mängd okontrollerade händelser. Men med tanke på det liv som sedan berättas i Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann är äventyr inget nytt för Allan.

Jonas Jonasson låter oss möta kända politiker och historiska händelser från 1900-talet genom att placera huvudpersonen Allan i olika sammanhang. Självfallet är det en helt osannolik berättelse, men det är det som gör den kul. Här får vi en förklaring till hur både USA och Sovjet kunde skapa en atombomb, om Einstein egentligen hade några syskon och hur det var i Paris 1968.

Jag har dock lite svårt för språket, det känns fånigt ibland. Jag skulle inte bli förvånad om någon av karaktärerna utbrast "Hoppsan hejsan, så tokigt det blev" och jag har svårt för det revyaktiga tonfallet.

400 sidor är lite väl långt med Allan, men i stort är det underhållande och ett kul grepp att berätta (mer eller mindre sann) 1900-talshistoria.

1 november 2010

Det händer nu

Det händer nu av Sofia Nordin är ungdomsboken som jag irriterat mig på att den inte funnits (eller möjligen att jag inte hittat). Kärlekshistorien om två unga tjejer som blir kära och där det hela är lite balanserat och visar olika sidor av hur det kan vara.

Jag känner mig alldeles för gammal för den här boken, men om jag hade läst den när jag var 15 hade jag nog gillat den mer. Nu uppskattar jag att huvudpersonen kommenterar sina egna och andras tankar, att det blir en diskussion om hur det egentligen är och känns och kan fungera.