När jag arbetade som lärare i svenska som andraspråk idag fick jag läsa Den första gång jag såg dig... av Katarina Kuick med en av klasserna.Tjejen med kängor och håret färgat i ovanliga färger och killen i märkesjeans finner varandra trots att ingen, inte ens de själva, trodde att det kunde hända.
Den första gång jag såg dig... är en lättläst ungdomsroman skriven med en poesiliknande prosa. Jag stör mig dock på att författaren blandar in ord som inte alls stämmer med dagens ungdomsspråk, ord som känns helt omoderna och förstör känslan av att det faktiskt är två ungdomar som berättar.
Det här är en av alla berättelser om hur kärlek kan överbygga olikheter. Kanske känns ämnet lite uttjatat om det inte tillför något nytt än att visa på just detta, dock förvånade romanen mig i hur explicit den var gällande sex. Kul med en ungdomsbok som vågar ta upp sex och beskriva det på ett bra sätt (dvs utan pekpinnar, och med en situation där båda vill och båda parter är lika viktiga).
Jag tycker det här är en fin berättelse och en roman som passar tonåringar som är i behov av lättläst.
