28 september 2010

Den första gång jag såg dig...

När jag arbetade som lärare i svenska som andraspråk idag fick jag läsa Den första gång jag såg dig... av Katarina Kuick med en av klasserna.

Tjejen med kängor och håret färgat i ovanliga färger och killen i märkesjeans finner varandra trots att ingen, inte ens de själva, trodde att det kunde hända.

Den första gång jag såg dig... är en lättläst ungdomsroman skriven med en poesiliknande prosa. Jag stör mig dock på att författaren blandar in ord som inte alls stämmer med dagens ungdomsspråk, ord som känns helt omoderna och förstör känslan av att det faktiskt är två ungdomar som berättar.

Det här är en av alla berättelser om hur kärlek kan överbygga olikheter. Kanske känns ämnet lite uttjatat om det inte tillför något nytt än att visa på just detta, dock förvånade romanen mig i hur explicit den var gällande sex. Kul med en ungdomsbok som vågar ta upp sex och beskriva det på ett bra sätt (dvs utan pekpinnar, och med en situation där båda vill och båda parter är lika viktiga).

Jag tycker det här är en fin berättelse och en roman som passar tonåringar som är i behov av lättläst.

20 september 2010

Darling river

Efter bara några sidor är jag beredd att säga att Darling River är det bästa Sara Stridsberg skrivit.

Ibland läser jag böcker som jag tycker är extremt bra, men kan egentligen inte förklara varför. Det här är en sådan.

Om jag ändå ska försöka så vill jag säga: språket, miljöbeskrivningarna och karaktärerna. Jag är imponerad. Jag fastnar direkt. De olika berättelserna varvas och skapar helt olika stämningar vilket ger en bredd, utan att kännas spretigt.

13 september 2010

Felicias resa

Cannie Möllers berättelse om Felicias ö fortsätter i Felicias resa. Denna andra, och avslutande, del handlar också till stor del om relationerna mellan dessa utsatta människor som är på flykt från staden Urbs totala kontroll över invånarna. Historien är spännande och världen den visar intressant, men i bokens mitt känns det som att författaren desperat ville föra handlingen framåt. Det händer mycket mellan karaktärerna och det känns allt för tydligt att detta senare ska knytas samman, som om ett berättargrepp blev allt för synligt.