24 juni 2010

Svart stig

Jag blev förvånad när jag läste Svart stig av Åsa Larsson. Jag hade väntat mig mer religion och mindre ekonomiska resonemang. Här finns inslag av viss övernaturlighet, men inga kyrkor eller präster. Jag har svårt att hänga med i samtalen om transaktioner och utländska konton, men som tur är så har Larssons fixat det så att även poliserna i boken har det. De ställer följdfrågor och får svar så att även icke ekonomiskt insatta läsare som jag hänger med. Den här känns mer klurig och mindre läskig än de övriga i serien, även om mordet är riktig vidrigt.

Det här är del 3 i serien om Rebecka Martinsson och eftersom jag började med del 4, det blev lite fel, så är jag nu klar. Men fler verkar vara på väg.

Övriga delar i serien:
Solstorm
Det blod som spillts
Till dess din vrede upphör

19 juni 2010

Alice i Underlandet

Jag hade aldrig läst Alice i Underlandet av Lewis Carroll. Trots att det är en barnbok var den riktigt rolig att läsa som vuxen. Det är många fyndiga ordskämt och jag gissar att den är ännu klurigare på originalspråk. Jag går vidare med Through the looking-glass (som på svenska är Alice i Spegellandet).

17 juni 2010

Vad vet jag om hållfasthet

Jag är en ovan novelläsare. Om jag någon gång läser noveller så är jag oftast inte nöjd med novellens korta form. Antingen är den trist för att jag inte hinner fångas av innehållet, eller så är den för bra för att ta slut så fort. Ungefär som att träffa en intressant människa, prata med den en kvart och veta att man inte kan få veta mer om personen.

Jag är ändå ganska nöjd med Johanna Ekströms elva noveller i Vad vet jag om hållfasthet. Jag vet dock inte varför. Var de lite lagom trista så att jag varken ville att de skulle vara längre men att det inte heller gjorde något att de tog slut? En ganska elak kommentar kanske. Och troligen inte helt sann. Som så många andra böcker var den intressant för stunden, men här handlade det inte om att den var ytlig. Det var bara som ett kort möte med några olika personer. Kanske kommer jag att tänka på dem någon gång, kanske inte.

15 juni 2010

Män som hatar kvinnor

Stieg Larssons Män som hatar kvinnor behöver knappast någon närmare förklaring. Har du inte läst boken kanske du har sett filmen eller skymtat framsidan i mataffärens pockethylla eller åtminstone läst om arvsfejden i Aftonbladet?

Trots att jag sett filmen och därmed visste hur historien slutar så var det med ett visst obehag jag släckte lampan i natt, några timmar senare än planerat eftersom jag var tvungen att läsa bara lite till.

Pocketutgåvan är en närmare 600 sidor lång berättelse. Det är spännande, väldigt obehagligt och kanske lite väl skruvat. Berättelsen har en mycket gedigen grund i alla detaljer och karaktärer som vävs in. Det är inte bara en ytlig mordgåta som skrapar på ytan, här finns något mer. Säga vad man vill om Stieg Larsson-hysterin, men visst är det en välskriven deckare.

12 juni 2010

Svårläst

Titeln på Åsa Ericsdotters roman Svårläst syftar på huvudpersonens personlighet. Framsidans syntestinspirerade layout för dock tankarna till mer textuella dimensioner och svårläst skulle lika gärna kunna förklara boken. Den är svårläst om man vill hitta en tydlig struktur eller få ordning på alla trådar. Men strunta i det! Läs den bara för känslan den förmedlar, tankarna den väcker och för att få ta del av de där snygga formuleringarna som glimtar till här och där.

Utrensning

Öppningsscenen i Sofi Oksanens roman Utrensning har kallats enkel, storslagen och skicklig, men för mig var den en tröskel att ta mig över. Jag lånade boken utan att ens ha läst baksidan. Jag hade bara ett svagt minne av att jag hört något positivt om den, men ingen aning om vad berättelsen handlade om.

När jag möttes av en äldre kvinna i en liten estnisk stuga som jagar en envis fluga kände jag inte för att läsa vidare. Vilken tur att jag ändå gjorde det! Det är nog så enkelt att jag kan tacka formatet för att jag faktiskt fortsatte läsa. Mer kvadratisk än vanligt med ett naturfärgat papper, mycket luft och allmänt behaglig layout.

Flugjagande tanter låter inte speciellt spännande, så länge det inte handlar om science fiction-flugor i storlek av flygplan. Och det gör det definitivt inte. Utrensning är en mörk och verklighetstrogen roman som utspelar sig i Estland. Tiden efter andra världskriget vävs samman med 1990-tal och skapar en historia om en släkt, ett land och ett system i konflikt mellan öst och väst.

Ibland är det en lyckträff att bara rycka åt sig en bok från bibliotekets snabblånhylla. Det här är en bok jag absolut inte velat missa.

10 juni 2010

Det blod som spillts

Jag läser vidare i Åsa Larssons deckarserie och avslutade i natt Det blod som spillts. Nu har jag läst del 1, 2 och 4 inom loppet av två veckor. Innan jag tar tag i del 3 måste jag läsa något annat, det börjar bli lite tjatigt.

Det blod som spillts är, precis som de andra, en lättuggad men spännande deckare. De bibliska referenserna flyger lika tätt som i övriga delar och miljön är främst norrländska byar.

Nu har prästen Mildred Nilsson mördats. Jag uppskattar vad valet av ämne för med sig. Det är intressant med kvinnlig präst som inte håller sig inom ramen för vad starka krafter kyrkan anser att de ska syssla med. Det ger en underliggande diskussion om könsroller, normer och vad kyrkans uppgift är.

6 juni 2010

Solstorm

När mitt examensarbet var inlämnat och redovisat kände jag bara för att koppla av. Jag behövde något lättläst som går fort att läsa och inte kräver allt för mycket. Det blev Solstorm av Åsa Larsson.

Jag läste nyligen Tills dess din vrede upphör som är en senare del i serien, vilket gjorde att det blev lite fel gällande de bitar som handlar om Rebeckas privatliv. Mordutredningen fungerar ju dock lika bra i vilken ordning man än läser dem, men jag kände att det blev lite för mycket, lite väl otroligt.

Jag föredrar Tills dess din vrede upphör vilket kanske betyder att det blir bättre och bättre i serien? Jag fortsätter med nästa och tar reda på om det stämmer. Frågan är dock om jag kommer kunna avgöra vilken av böckerna jag tyckte bäst om när jag läst alla. Det här känns verkligen som deckare som är spännande för stunden men inte lämnar speciellt djupa spår i läsaren och jag kommer nog inte minnas handlingen speciellt länge.