29 maj 2010

Jag, Helga Gregorius

Jag läste nyligen Gregorius och tyckte sedan att det var dags för en skildring ur Helgas perspektiv. Birgitta Lindén har skrivit romanen Jag, Helga Gregorius som har samma huvudpersoner som Hjalmars Söderbergs Doktor Glas, men sträcker sig över en betydligt längre tid.

Första delen av romanen handlar om Helgas barndom och hur hon lär känna Gregorius. Den andra delen handlar om deras äktenskap. Efter den här romanen hatar jag Gregorius (det låter som jag tror att han är en verklig person, vilket han ju knappast är, men nu har jag läst så mycket om honom att han börjar kännas som en historisk person). Han är helt vidrigt. Helga är knappast den perfekta att vara gift med heller, men Gregorius framstår verkligen som avskyvärd. Alla små detaljer som finns i Doktor Glas förklaras här tydligare. Hur han blir helt faschinerad av Helga när han ser henne naken och hon fortfarande är extremt ung (för att inte säga ett barn) och hur han tvingar henne till sex gång efter gång i deras äktenskap. Den här boken väcker verkligen mina känslor, och det är ju ett plus.

Jag gillar idén med att dessa klassiska romanfigurer fått nytt liv i nya romaner. Det är intressant att Lindén broderar ut historien och inte bara ger den ur ett nytt perspektiv. Det är en gedigen roman som går på djupet. Tyvärr finns det en hel del fel som (den eventuella) korrekturläsaren missat. Om man ska ge ut en roman som är 400 sidor lång och troligen tagit väldigt lång tid att skriva så kan man väl också se till att de flesta felen är raderade och att författarporträttet inte är så lågupplöst att kvinnan i fråga ser pixlig ut.

Intressant och gedigen, men jag tål verkligen inte sättet den är skriven på. I romanen står det att Helga har en stor förkärlek för avancerade ord, men jag tror det är författaren som har det. Jag känner mig skriven på näsan av alla onödigt krångliga ord som ska användas i boken och sedan förklaras för läsaren! Om det är något jag inte förstår kan jag slå upp det i en ordbok på egen hand. Jag vill slippa alla bisatser som förklarar ordet. Det är helt olidligt.

2 kommentarer:

  1. Intressant att läsa att du känner sådan avsky över Gregorius efter att ha läst boken. Själv kände jag ändå ganska mycket med honom när jag läste just Gregorius. Nog är det äckligt med övergreppen och hans dragning till den mycket yngre Helga, men någonstans så tyckte jag ändå synd om honom för hans ensamhet och omöjliga längtan efter en liten familj.

    SvaraRadera
  2. Efter att ha läst "Gregorius" så kände jag också mycket större förståelse för honom, än efter att ha läst bara "Doktor Glas". Men efter "Jag, Helga Gregorius" så tycker jag värre om honom än någonsin förut. Jag tycker det är det som gör de här tre böckerna så spännande, att det är så olika infallsvinklar och att man blir berörd av dem alla tre.

    SvaraRadera