16 maj 2010

Gregorius

Jag har länge tvekat inför att läsa Gregorius av Bengt Ohlsson. Har han förstört Hjalmar Söderbergs fantastiska Doktor Glas?

Hur berättelsen om ett misslyckat äktenskap och om en stel läkare som tycker han kan bestämma över liv och död, kan vara en av mina absoluta favoritböcker är en annan sak, som nog inte riktigt hör hit. (Eller jo jag måste, Doktor Glas är lågmält spännande, extremt välskriven med intressanta karaktärer och den går att läsa om och om igen.)

Min förfäran över Ohlssons tilltag var dock onödig. Ohlsson gör något nytt, även fast berättelsen redan är känd. Här får vi se händelsen ur prästen Gregorius perspektiv. Allt blir ännu mer tragiskt och komplext.

Romanen är välskriven. Miljöskildringarna är även här ett viktigt inslag och jag-formen består. Det är intressant hur en berättelse som jag redan läst minst tre gånger fortfarande kan kännas spännande, bara för att perspektivet byts ut.

När jag läst ut boken tänkte jag: Men vad tycker Helga om det hela? Nu har gubbarna fått uttala sig, är det inte hennes tur!? Av en slump hittar jag ett svar. Jag, Helga Gregorius av Birgitta Lindén är beställd, jag väntar med spänning.


Jag har tidigare läst Syster av Ohlsson.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar