25 maj 2010

Älskade krig

Jag funderar på om Älskade krig av Johanne Hildebrandt kan klassas som något så udda som chic lit i krigsmiljö? Alla ingredienserna finns; "snygga" Sara i 30-årsåldern som har trassel med kärleken och trassel med karriären och allt utspelar sig i en rik Stockholmsmiljö där allt känns glättigt. Men sen händer något dramatiskt, handlingen förläggs helt plötsligt till krigets Irak när Sara ska utföra ett (som möjligen kan klassas som) journalistiskt uppdrag.

Det inleds med tvära kast mellan galapremiärer och rivningsfärdiga bostäder med strömavbrott i dagar. Det är tydliga kontraster, fattig - rik, kvinna - man, fred - krig. Längre in i boken är det dock intressantare när det blir mindre övertydligt. Tre personers liv vävs samman. Förutom journalisten Sara möter vi även Jasmin som tvingas ta ett livsfarligt arbete för att försörja sin familj i Bagdad och svenske Magnus som är amerikansk soldat i samma område.

Det vore fånigt om jag sa att boken var dålig, med tanke på att jag läste halva boken inatt. Det skulle jag aldrig göra om den inte var bra. Ändå har jag svårt med hur jag ska förhålla mig till det hela. Det känns lite för klyschigt. Som om författaren tagit en oseriös blondin och slängt in henne i krigsmiljö bara för att göra det hela lite mer lättsmält. I och för sig växer huvudkaraktären rejält som person under romanens gång, men ändå känns det hela lite påklistrat. Romanen sägs vara baserad på verkliga händelser men egentligen spelar det ingen roll, jag kan inte riktigt ta det hela på allvar i alla fall. Det haltar mellan glättigt Stockholm och söndersprängt Irak. Troligen är det just vad författaren vill förmedla; skillnaderna, men det fungerar inte riktigt för mig.

Om det är relevant att jämföra romanen med författarens tidigare så kan jag helt klart säga att jag föredrar Johanne Hildebrandts Sagan om Valhalla: Freja, Idun och Saga.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar