30 maj 2010

Till dess din vrede upphör

Till dess din vrede upphör
av Åsa Larsson i storpocket.

Generöst med luft.
Effektfull svart bård vid nytt kapitel.
Läsvänlig teckengrad.
Snyggt rubriktypsnitt.
Ett behagligt naturvitt papper.

Som om inte den grafiska formen vore nog så är det också en spännande deckare om två ungdomar som mördas när de är dyker. En historia som utspelar sig i en liten norrländsk by och som har rötter ända tillbaka till kriget.

29 maj 2010

Jag, Helga Gregorius

Jag läste nyligen Gregorius och tyckte sedan att det var dags för en skildring ur Helgas perspektiv. Birgitta Lindén har skrivit romanen Jag, Helga Gregorius som har samma huvudpersoner som Hjalmars Söderbergs Doktor Glas, men sträcker sig över en betydligt längre tid.

Första delen av romanen handlar om Helgas barndom och hur hon lär känna Gregorius. Den andra delen handlar om deras äktenskap. Efter den här romanen hatar jag Gregorius (det låter som jag tror att han är en verklig person, vilket han ju knappast är, men nu har jag läst så mycket om honom att han börjar kännas som en historisk person). Han är helt vidrigt. Helga är knappast den perfekta att vara gift med heller, men Gregorius framstår verkligen som avskyvärd. Alla små detaljer som finns i Doktor Glas förklaras här tydligare. Hur han blir helt faschinerad av Helga när han ser henne naken och hon fortfarande är extremt ung (för att inte säga ett barn) och hur han tvingar henne till sex gång efter gång i deras äktenskap. Den här boken väcker verkligen mina känslor, och det är ju ett plus.

Jag gillar idén med att dessa klassiska romanfigurer fått nytt liv i nya romaner. Det är intressant att Lindén broderar ut historien och inte bara ger den ur ett nytt perspektiv. Det är en gedigen roman som går på djupet. Tyvärr finns det en hel del fel som (den eventuella) korrekturläsaren missat. Om man ska ge ut en roman som är 400 sidor lång och troligen tagit väldigt lång tid att skriva så kan man väl också se till att de flesta felen är raderade och att författarporträttet inte är så lågupplöst att kvinnan i fråga ser pixlig ut.

Intressant och gedigen, men jag tål verkligen inte sättet den är skriven på. I romanen står det att Helga har en stor förkärlek för avancerade ord, men jag tror det är författaren som har det. Jag känner mig skriven på näsan av alla onödigt krångliga ord som ska användas i boken och sedan förklaras för läsaren! Om det är något jag inte förstår kan jag slå upp det i en ordbok på egen hand. Jag vill slippa alla bisatser som förklarar ordet. Det är helt olidligt.

25 maj 2010

Älskade krig

Jag funderar på om Älskade krig av Johanne Hildebrandt kan klassas som något så udda som chic lit i krigsmiljö? Alla ingredienserna finns; "snygga" Sara i 30-årsåldern som har trassel med kärleken och trassel med karriären och allt utspelar sig i en rik Stockholmsmiljö där allt känns glättigt. Men sen händer något dramatiskt, handlingen förläggs helt plötsligt till krigets Irak när Sara ska utföra ett (som möjligen kan klassas som) journalistiskt uppdrag.

Det inleds med tvära kast mellan galapremiärer och rivningsfärdiga bostäder med strömavbrott i dagar. Det är tydliga kontraster, fattig - rik, kvinna - man, fred - krig. Längre in i boken är det dock intressantare när det blir mindre övertydligt. Tre personers liv vävs samman. Förutom journalisten Sara möter vi även Jasmin som tvingas ta ett livsfarligt arbete för att försörja sin familj i Bagdad och svenske Magnus som är amerikansk soldat i samma område.

Det vore fånigt om jag sa att boken var dålig, med tanke på att jag läste halva boken inatt. Det skulle jag aldrig göra om den inte var bra. Ändå har jag svårt med hur jag ska förhålla mig till det hela. Det känns lite för klyschigt. Som om författaren tagit en oseriös blondin och slängt in henne i krigsmiljö bara för att göra det hela lite mer lättsmält. I och för sig växer huvudkaraktären rejält som person under romanens gång, men ändå känns det hela lite påklistrat. Romanen sägs vara baserad på verkliga händelser men egentligen spelar det ingen roll, jag kan inte riktigt ta det hela på allvar i alla fall. Det haltar mellan glättigt Stockholm och söndersprängt Irak. Troligen är det just vad författaren vill förmedla; skillnaderna, men det fungerar inte riktigt för mig.

Om det är relevant att jämföra romanen med författarens tidigare så kan jag helt klart säga att jag föredrar Johanne Hildebrandts Sagan om Valhalla: Freja, Idun och Saga.

23 maj 2010

Någon sorts frid

Stora bokbytardagen bytte jag bort Nu vill jag sjunga dig milda sånger av Linda Olsson mot vad jag skulle kalla en deckare, eftersom den innehåller mord och polisutredningar. Men Någon sorts frid av Camilla Grebe och Åsa Träff klassificeras som en psykologisk spänningsroman och det förklarar betydligt bättre vad det handlar om.

Utanför sitt hus hittar psykologen Siri en av sina patienter död. Det är uppstarten på en polisutredning som innefattar allt fler obehagliga och hemska händelser och som binder samman Siris privat- och yrkesliv.

Att låta huvudpersonen vara psykolog är ett smart sätt att flytta fokus från teknisk utredning till psykologiska aspekter. Jag uppskattar att människorna och deras handlingar är i fokus och att polisutredningen är mer i bakgrunden. Jag som väldigt sällan läser den här typen av böcker blir fast direkt. Det är spännande och lättläst.

21 maj 2010

Häxan från Portobello



"Något av det värsta människor kan göra är att gå emot det de tycker är vackert, och det ska vi göra idag. Vi ska dansa fult. Allihop."
(Häxan från Portobello av Paulo Coelho)



Det är underligt hur en bok som denna kan påminna mig så mycket om en person som jag förknippar starkt med vetenskap och avståndstagande från religion. Du uppmuntrade mig att släppa loss, att inte bry mig om någon annan. Att låta benen stampa och armarna flyga och höfterna röra sig. I din värld hade det inget att göra med att finna en mystisk kraft, det handlade bara om att våga att inte bry sig om vad andra tycker.

Ikväll fuldansar jag. Ikväll släpper jag loss och låter musiken styra. Jag önskar att du fanns kvar hos oss och kunde följa med.
Jag saknar dig.

Jag läst den här boken en gång tidigare, vad jag skrev då går att läsa här.

16 maj 2010

Gregorius

Jag har länge tvekat inför att läsa Gregorius av Bengt Ohlsson. Har han förstört Hjalmar Söderbergs fantastiska Doktor Glas?

Hur berättelsen om ett misslyckat äktenskap och om en stel läkare som tycker han kan bestämma över liv och död, kan vara en av mina absoluta favoritböcker är en annan sak, som nog inte riktigt hör hit. (Eller jo jag måste, Doktor Glas är lågmält spännande, extremt välskriven med intressanta karaktärer och den går att läsa om och om igen.)

Min förfäran över Ohlssons tilltag var dock onödig. Ohlsson gör något nytt, även fast berättelsen redan är känd. Här får vi se händelsen ur prästen Gregorius perspektiv. Allt blir ännu mer tragiskt och komplext.

Romanen är välskriven. Miljöskildringarna är även här ett viktigt inslag och jag-formen består. Det är intressant hur en berättelse som jag redan läst minst tre gånger fortfarande kan kännas spännande, bara för att perspektivet byts ut.

När jag läst ut boken tänkte jag: Men vad tycker Helga om det hela? Nu har gubbarna fått uttala sig, är det inte hennes tur!? Av en slump hittar jag ett svar. Jag, Helga Gregorius av Birgitta Lindén är beställd, jag väntar med spänning.


Jag har tidigare läst Syster av Ohlsson.

10 maj 2010

Håkan Hellström: texter om ett popfenomen

Vad skulle kunna passa bättre som färdlektyr till en Göteborgsresa än Håkan Hellström: texter om ett popfenomen? Boken är en sammanställning av recensioner och artiklar, från den i princip okända Håkan Hellström i Honey is Cool 1995 till den rikskände musikern 2008. Han som alla har en åsikt om, som folk hatar eller älskar. Som anklagas för att inte kunna sjunga, men som drar storpublik till spelning efter spelning.

Ett antal musikprojekt och skivor senare låter allt lite annorlunda, både personen i intervjuerna och musiken som han skapar, och konstigt vore väl annat när det gått drygt 10 år. Utvecklingen är kul och att sortera texter kronologiskt var ett smart drag. Det finns många snyggt sammansatta artiklar här, smarta formuleringar och fyndiga recensenter, men om du inte gillar Håkan Hellström kommer du inte uthärda 364 sidor om honom bara för att det är skickliga skribenter som skrivit.

Innehållsmässigt är det fashinerande hur små händelser traderas och blir något centralt. Hur kan det vara så viktigt att han blev kysst av en recensent under en spelning? Varför är det så intressant att ständigt omnämna honom som den som inte kan få tjejer?

Jag vet inte hur många gånger texter i boken som behandlar den inlånade sjömanskostymen! Jag vet inte om det är sant att han inför en spelning lånade en maskeradkostym av en slump och sedan råkade bli känd som popkillen i sjömanskläder. Om det är sant är det en himla lyckad historia, och även om det inte var sant från början så spelar det ingen roll, nu är det sant. Det är en del av berättelsen om artisten Håkan Hellström. Den historia som vi kan följa på nära håll i denna bok. Jag läser och ler.