6 februari 2010

Genom dina ögon

Egentligen är jag trött på Twilighthysteri och Stephenie Meyers beskrivningar av nedtryckt åtrå och övernaturliga varelser. Trots det började jag läsa hennes 600-sidiga tegelsten Genom din ögon. Meyer själv uppger att det är science fiction för den som inte gillar science fiction. Är det ett försök att ställa sig utanför genren och därmed inte bli bedömd som en medelmåttig sci-fi-författare?

Efter 200 sidor är världen i Genom dina ögon äntligen beskriven. Då börjar det hända lite mer. Tur att jag hade hört att boken blir bättre och bättre!

Vid ett okänd framtida årtal har jorden invaderats. Det som tar över mänskligheten är också det som beskrivs allra vackrast i boken, men vad är det med Meyer och silverglittrande saker? Denna lilla varelse parasiterar mänskligheten och har full kontroll, eller?

Efter den extremt långa upptrappningen blir boken trots allt ganska spännande. Det intressanta är skildringen av olika medvetanden som slåss om kontrollen. Jag mår dock dåligt av den klyschiga skildringen av våldsamma män och kärleken som överlever allt. Finns det ingen gräns?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar