26 december 2010

Mordets praktik

Mordets praktik av Kerstin Ekman utgår från Hjalmar Söderbergs Doktor Glas. När Bengt Ohlsson med Gregorius och Birgitta Lindén med Jag, Helga Gregorius låter en annan av romanens karaktärer stå i centrum i en ny roman, så väljer Ekman att skildra en person som anser sig vara den som Doktor Glas handlar om.

Jag älskar idéen att ta sig an den gamla klassikern och skriva en roman som ifrågasätter den, även fast allt bara är fiktion. Det känns lite fräckt och som en fräsch fläkt till en omtyckt klassiker.

Ekmans huvudperson är läkaren Pontus och han träffar Söderberg, ett möte som enligt huvudpersonen själv leder till romanen Doktor Glas. Många av händelserna i ursprungsromanen finns med i Mordets praktik, men med en annan vinkling, som om vi faktiskt får se hur "verkligheten" var och hur Söderberg valde att gestalta den. Mycket intressant. Och spännande!

Jag är nog mest faschinerad av idéen även fast jag också tycker att den är väldigt väl genomförd. Stockholmsmiljön är fortfarande viktig, stämningen och språket passar innehållet, dagboksanteckningarna är kvar och jag-formen gör att den känns trovärdigt.

Det här är, precis som Doktor Glas, en tänkvärd roman att läsa flera gånger.

23 december 2010

En röd liten fågel i juletid

En röd liten fågel i juletid av Fannie Flagg passar utmärkt så här dagen innan julafton. Den är mysig och lättläst.

Oswald är sjuk och måste flytta från Chicago för att byta klimat. Han blir tipsad om en liten lugn stad vid en flod i Alabama. Staden är så idyllisk att man vill åka dit direkt, innan man läst klart boken och är ganska trött på allt det gulliga. Men det gör inget, det är jul och då kan jag acceptera att allt går precis som det ska trots att det hela känns väldigt klyschigt.

Det var ingen fantastisk läsupplevelse, men ungefär som att jag sett Notting hill 10 gånger så kan det ibland vara skönt att läsa något avkopplande där allt blir bra på ett förutsägbart sätt.

22 december 2010

Alltid redo att dö för mitt barn

Jag har tyckt om alla serier av Joanne Rubin Dranger som jag läst! Alltid redo att dö för mitt barn är absolut inget undantag.

Min favorit i boken är bilderna om föräldrars dubbelmoral, den är helt klockren! Även kritiken av mödravården är intressant. Mammuten på framsidan är för övrigt så fruktansvärt söt och ledsen.

Jag har tidigare skrivit om:
Askungens syster
Fröken livrädd och kärleken
Fröken märkvärdig och karriären

The girl of his dreams

Jag brukar alltid vänta tills Donna Leons deckare är översatta till svenska, men när jag hittade The girl of his dreams på Röda Korset i Uppsala tänkte jag att det är bra att öva min engelska.

Det här är den 18 deckaren om kommissarie Brunetti, även om jag kanske bara läst 10 av dem så börjar det bli nog, och det har jag sagt efter de senaste tre böckerna. Ändå är det så lätt att börja läsa nästa, jag vet ju vad jag får.

Nu är jag dock trött på Brunetti som tycker det är praktiskt att läsa tidningen när frun Paola lagar maten och fixar i hemmet, att hon också har ett arbete och rimligen är trött på kvällarna verkar inte störa honom i hans avkoppling.

Den här deckaren har även en trist syn på romer. De bor där utanför stan och beskrivs som smutsiga, ovårdade, våldsamma, tjuvaktiga och fientliga. Det blir enformigt. Möjligen vill Leon visa på den negativa bild av romer som finns i Italien, men i så fall lyser kritiken med sin frånvaro. Kanske vill hon också visa på hur korrupt samhället är och att höga positioner leder till samhälliga fördelar som är rent äckliga, men historien visar inga tecken på förändringsvilja.

Mest av allt känns det som om Leon bara vill skriva ännu en lättsmält deckare och tjäna ännu lite mer pengar (knappast något ovanligt med det, men gör det då med stil och leverera en bra produkt!). För inte känns det som det finns någon skrivarglöd här, den falnade nog tidigare i serien.

Jag måste sluta läsa den här serien nu. Det är dags, för länge sen.

21 december 2010

Mäktig tussilago


Det enda jag har att säga om Mäktig Tussilago av Maja Lundgren är:

Jag förstår inte om det är något som jag inte förstår, eller om det enda jag ska förstå är att det är ett virrvarr av icketräffande satir och hackade livsberättelser.

20 december 2010

Och allt är förvridet

När jag hade läst ut Emma Ångströms Och allt är förvridet var det sent och mörkt. Jag var tvungen att ringa en vän för att få bort den obehagliga känslan som hängde kvar.

Att en roman skapar en så stark känsla är ett gott tecken, speciellt som jag ändå vill hävda att romanen inte kändes helt trovärdig. Förutom förvridet så känns det också lite överdrivet. Det Ångström är bäst på är att skapa känslor hos läsaren, historien är inte fullt så intressant. Kanske beror det på att den känns lite utdragen.

Obehaget beror främst på huvudpersonen, Erik, vars ögon vi följer berättelsen genom. Hans sambo gör slut och han vägrar släppa taget. Han är en fruktansvärt obehaglig person, dels för att han inte kan släppa det som varit men även för hur han behandlar sina flickvänner. Även det intressanta slutet av romanen skapar liknande känslor, men då på ett annat moraliskt plan. Vad är egentligen rätt här?

18 december 2010

Dyngkåt och hur helig som helst


Mia Skäringer
har samlat sina krönikor och sin blogg i boken Dyngkåt och hur helig som helst. Det känns ärligt och personligt. Skäringer är underhållande och intressant. Jag kan dock tänka att jag skulle uppskatta den här boken mer om jag själv hade barn och eventuellt kunde känna igen mig mer.

Igelkottens elegans

Igelkottens elegans av Muriel Barbery gjorde mig fruktansvärt besviken. Boken har fått positiva recensioner i överflöd och jag kan inte förstå varför.

Enligt framsidan är det en feel-goodbok, vilket lät mycket lovande eftersom jag var ute efter avkopplande och mysig läsning. Var denna behagliga känsla infinner sig i denna roman har jag dock ingen aning om. Den känns mest tragisk.

Portvakterskan som förnekar sin intelligens och stora intresse för kultur har inte många vänner, men lär känna en ung flicka och en äldre man som bor i huset hon sköter om. Visst är det fint att läsa om vänskap som växer fram, men portvakterskans enorma klasskomplex förstör allt för mig.

Språket känns tradigt och de delar som ska föreställa skrivna av flickan känns inte alls trovärdiga. Inte heller känns det trovärdigt att portvakterskan skulle vara så fast i tidigare tragiska händelser i familjens liv att hon väljer bort sin egen lycka.

Igelkottens elegans har en fin grundhistoria, men den försvinner bort i tragiskt självförnekelse som inte känns trovärdig och utsvävningar som ska vara filosofiska men mest känns babbliga.

7 december 2010

Här ligger jag och blöder

Här ligger jag och blöder är en ungdomsroman av Jenny Jägerfeld. Den handlar om relationer, mellan vänner, inom familjen och i en kärleksrelation, men den har också en oväntad vändning som visar sig bli ett av bokens viktigaste teman. Jag vill dock inte avslöja vad det är. Läs boken och se själv, det är den värd!

5 december 2010

Naturen

Caroline Ringskog Ferrada-Nolis roman Naturen är hyperaktiv. Den hoppar och rör sig och babblar. Naturen är en sådan roman som jag borde tycka om; en ung debutant med en realistisk historia berättad på ett fragmentariskt sätt. Men nej, det går inte. Ämnesbyten, tidshopp och geografiska förflyttningar gör att jag inte hinner med.

Eftersom jag läst om den, reserverat den, lånat den och sedan börjat läsa så avslutar jag ändå boken. Jag fastnar dock aldrig i den, trots att det finns en hel del fyndiga formuleringar och tänkvärda avsnitt.

29 november 2010

Människor helt utan betydelse

Det är intressant med böcker där det händer väldigt lite, men som man ändå vill sträckläsa. Händelselösheten är vad som gör Människor helt utan betydelse av Johan Kling så bra.

Flickvännen har kommit hem till Stockholm från en resa, men inte hört av sig. Huvudpersonen ägnar en stor del av romanens enda dygn åt att analysera det. Möten med andra människor sker främst genom dialoger, men det mesta av händelserna utspelar sig i huvudpersonens tankar.

Människor helt utan betydelse är ungefär 150 sidor i pocketversionen och går väldigt snabbt att läsa. Jag tänker att den skulle passa utmärkt att läsa under en resa som är några timmar lång.

18 november 2010

Att springa

Maria Sveland blev känd genom boken Bitterfittan. Nu har hon släppt sin andra roman, Att springa. Det gör ont i mig att läsa den.

Att springa handlar om vänskapen mellan två flickor, men också om deras familjer, skolan och livet de lever. Allt börjar stillsamt men trappas upp under bokens gång. Sexuellt utnyttjande av barn är ett viktigt tema i boken. Tyvärr känns vissa av de vuxna karaktärerna lite väl stereotypa, men jag är beredd att acceptera det eftersom det känns att Sveland vill säga något.

Jag blir så fruktansvärt förbannad när jag läser den här boken. Kanske blir jag ännu mer arg just nu eftersom det tyvärr är aktuellt med män som försöker locka in skolbarn i bilar här i stan. Jag hoppas den här boken blir läst av många. Jag vill att Svelands ilska ska sprida sig.

9 november 2010

Dårens dotter

Det gick alldeles utmärkt att läsa Mian Lodalens Dårens dotter efter att ha läst Tiger som egentligen är del 2. Det kändes bara som jag fick lära känna huvudpersonen Connie bättre och att det var händelser som inträffat tidigare gjorde inget.

Jag gillar att boken är skriven med en stundtals glad busighet, trots att mycket av det som berättas är väldigt hemskt. Samma händelser hade med en annan vinkling kunnat ge en fruktansvärt mörk berättelse.

"Dåren" har en allt annat än lugn och trygg relation till sin dotter. En dotter som bor hos fosterföräldrar som hon inte kommer bra överens med. Det som verkar hålla Connie vid gott mod är alla upptåg och (inte helt harmlösa och stundtals livsfarliga) bus tillsammans med styvbrodern Kalle.

Jag gillar inte bara tonen utan hela språket. Inslagen av jönköpingsslang och romani förstärker känslan av personerna. Genom alla beskrivningar av föremål och företeelser blir Dårens dotter inte bara berättelsen om Connie utan också en berättelse om tiden den utspelar sig i.

2 november 2010

Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann

På sin 100årsdag rymmer Allan från äldreboendet där han bor. Han kliver ut genom fönstret utan någon direkt plan och blir indragen en mängd okontrollerade händelser. Men med tanke på det liv som sedan berättas i Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann är äventyr inget nytt för Allan.

Jonas Jonasson låter oss möta kända politiker och historiska händelser från 1900-talet genom att placera huvudpersonen Allan i olika sammanhang. Självfallet är det en helt osannolik berättelse, men det är det som gör den kul. Här får vi en förklaring till hur både USA och Sovjet kunde skapa en atombomb, om Einstein egentligen hade några syskon och hur det var i Paris 1968.

Jag har dock lite svårt för språket, det känns fånigt ibland. Jag skulle inte bli förvånad om någon av karaktärerna utbrast "Hoppsan hejsan, så tokigt det blev" och jag har svårt för det revyaktiga tonfallet.

400 sidor är lite väl långt med Allan, men i stort är det underhållande och ett kul grepp att berätta (mer eller mindre sann) 1900-talshistoria.

1 november 2010

Det händer nu

Det händer nu av Sofia Nordin är ungdomsboken som jag irriterat mig på att den inte funnits (eller möjligen att jag inte hittat). Kärlekshistorien om två unga tjejer som blir kära och där det hela är lite balanserat och visar olika sidor av hur det kan vara.

Jag känner mig alldeles för gammal för den här boken, men om jag hade läst den när jag var 15 hade jag nog gillat den mer. Nu uppskattar jag att huvudpersonen kommenterar sina egna och andras tankar, att det blir en diskussion om hur det egentligen är och känns och kan fungera.

31 oktober 2010

Tiger

I Tiger av Mian Lodalen växer tonåringen Connie upp i Jönköping på 70-talet. Vänskap, kärlek och sex i tid där biologiböckerna skrek ut homosexualitet som en sjukdom, som möjligen kan botas.

När jag läser boken känner jag att mycket hänt sedan dess, men att det fortfarande finns mycket kvar att göra. Här om dagen uppmanades alla att bära lila för att visa att vi accepterar alla oavsett sexuell läggning, jag önskar att den dagen var överflödig. Men jag vet att den inte är överflödig, och jag blir återigen påmind om det när jag läser i biologiboken som mellanstadiet har på skolan där jag vikariet. I kapitlet om pubertet framgår det att ungdomar börjar utveckla ett intresse för det motsatta könet, att intresset även kan uppstå av någon av samma kön nämns inte.

Tiger väcker känslor, men är också en lättläst roman som jag läste ut på ett dygn. Stilen känns igen från Lodalens tidigare böcker, exempelvis Smulklubbens skamlösa systrar och är rakt på sak, enkel och underhållande men här med en betydligt mörkare underton.

Det framgår inte på bokens baksida att det är en fristående fortsättning på Dårens dotter, så jag kommer läsa dem i fel ordning men tror att det går bra.

En god gärning

En god gärning av Kate Atkinson började så lovande. Historien tar sin början i en trafikolycka där en av förarna blir väldigt våldsam. Bokens karaktärer är på ett eller annat sätt kopplade till händelsen och vi möter dem i från början väldigt korta kapitel.

Tyvärr lyckas jag aldrig helt hålla ordning på karaktärerna. Kanske beror det på att de är för många, men mer troligt på att de inte är tillräckligt levande och intressanta.

Även fast det är en småspännande historia skriven med ett bra språk så lyckas jag inte riktigt fastna och det tar alldeles för lång tid för mig att läsa ut boken, vilket säkerligen också påverkar min oförmåga att fångas av karaktärerna och intrigen.

19 oktober 2010

Nattfjäril

Nattfjäril är Jessica Kolterjahns vackra berättelse om den unga kvinna som hittas död vid ett hotell i Californien. Berättelsen utspelar sig i slutet av 1800-talet och är delvis baserad på en verklig händelse. Den dödas spännande liv står i fokus och berättelsen är smart upplagd så bit efter bit läggs på plats.

Nattfjäril återfinns på bibliotekets deckaravdelning och därmed förväntar jag mig tyvärr (för alla deckarförfattares skull kanske) inte detta finstämda språk med vackra beskrivningar. Min fördom om deckare är tydlig, men här blir den spräckt.

Kolterjahn har tidigare skrivit romanen Ut ur skuggan.

8 oktober 2010

Mordet på Halland

Jag tycker om enkelheten i Mordet på Halland av Pia Juul. Enkelheten gäller både språket och berättelsens uppbyggnad. Det är rakt på sak, inte tillkrånglat och det är intressant.

Det här är en berättelse om en man som blir mördad och om en kvinna som lämnade sin familj för sin nya kärlek. Men det väsentliga är frågeställningarna om hur väl vi egentligen känner de som står oss nära, hur mycket vi vet om deras liv.

4 oktober 2010

Titta inte bakåt

När eleverna tar skolfoto hinner jag läsa de sista kapitlen i "Titta inte bakåt!" av Nina Wähä. På sätt och vis är jag glad att den äntligen tar slut. Det beror nog mer på att min läsning blivit för sönderhackad än på själva boken.

Jag brukar uppskatta romaner där handlingen utspelas i olika tider som vävs samman. Här hade jag dock kunnat vara utan den nutida delen som inte tillför speciellt mycket. Det intressanta är historien om pojkarna som rymmer från kommunistiska Bulgarien med USA som slutmål. Jag hade hellre sett den berättelsen vidareutvecklad än läst om den nutida strippklubbens arbetare. Kanske handlar det om att jag inte tycker sammanlänkningen är tillräcklig.

Trots mitt negativa anslag anser jag att det är en läsvärd roman (eller kanske två romaner inom samma omslag?). Wähä har ett effektivt språk med flyt som kan förmedla händelser och känslor på ett bra sätt. Den nutida aspekten har faktiskt en kul fördel, nämligen att den tillåts kommentera de äldre delarna av berättelsen.

28 september 2010

Den första gång jag såg dig...

När jag arbetade som lärare i svenska som andraspråk idag fick jag läsa Den första gång jag såg dig... av Katarina Kuick med en av klasserna.

Tjejen med kängor och håret färgat i ovanliga färger och killen i märkesjeans finner varandra trots att ingen, inte ens de själva, trodde att det kunde hända.

Den första gång jag såg dig... är en lättläst ungdomsroman skriven med en poesiliknande prosa. Jag stör mig dock på att författaren blandar in ord som inte alls stämmer med dagens ungdomsspråk, ord som känns helt omoderna och förstör känslan av att det faktiskt är två ungdomar som berättar.

Det här är en av alla berättelser om hur kärlek kan överbygga olikheter. Kanske känns ämnet lite uttjatat om det inte tillför något nytt än att visa på just detta, dock förvånade romanen mig i hur explicit den var gällande sex. Kul med en ungdomsbok som vågar ta upp sex och beskriva det på ett bra sätt (dvs utan pekpinnar, och med en situation där båda vill och båda parter är lika viktiga).

Jag tycker det här är en fin berättelse och en roman som passar tonåringar som är i behov av lättläst.

20 september 2010

Darling river

Efter bara några sidor är jag beredd att säga att Darling River är det bästa Sara Stridsberg skrivit.

Ibland läser jag böcker som jag tycker är extremt bra, men kan egentligen inte förklara varför. Det här är en sådan.

Om jag ändå ska försöka så vill jag säga: språket, miljöbeskrivningarna och karaktärerna. Jag är imponerad. Jag fastnar direkt. De olika berättelserna varvas och skapar helt olika stämningar vilket ger en bredd, utan att kännas spretigt.

13 september 2010

Felicias resa

Cannie Möllers berättelse om Felicias ö fortsätter i Felicias resa. Denna andra, och avslutande, del handlar också till stor del om relationerna mellan dessa utsatta människor som är på flykt från staden Urbs totala kontroll över invånarna. Historien är spännande och världen den visar intressant, men i bokens mitt känns det som att författaren desperat ville föra handlingen framåt. Det händer mycket mellan karaktärerna och det känns allt för tydligt att detta senare ska knytas samman, som om ett berättargrepp blev allt för synligt.

24 augusti 2010

Felicias ö

Det är nog 10 år sedan jag senast läste Felicias ö av Cannie Möller, då var det en av mina absoluta favoritböcker. Det är en ungdomsbok där staden Urbs med sin extrema kontroll över människor spelar en central roll. Felicias mamma Kana är en del av genforskningen, men rymmer. Utanför staden väntar ett hårt liv och den ständiga rädslan för att bli upptäckt och tagen tillbaka till Urbs.

Kontrasten mellan den högteknologiska Urbs och landet runtomkring där människor lever nästan medeltida är stor, ett effektiv sätt att visa denna framtida stad. Det viktigaste i romanen är ändå relationerna mellan människorna och främst den mellan mor och dotter.

Även efter den här omläsningen tycker jag mycket om berättelsen. Visst är det störande att den är lite väl barnsligt skriven och jag hade önskat mer detaljer om staden Urbs, trots det tycker jag fortfarande att historien håller och jag fortsätter med del 2.

18 augusti 2010

Fara vill

Fara vill av Elin Ruuth är helt fantastisk. Jag menar det; helt fantastisk. Det är det bästa jag läst på länge. Väldigt länge. Betraktelserna och det lätta språket med de praktiska, snygga och smarta formuleringarna skapar en stark känsla i mig.

Det är kanske hela situationen. Stämningen och tillfället. Liggandes i soffan med Tiger Lou ur högtalarna och bara läslampan och jordgloben tända. Ibland lägger jag ner boken, den tar slut lite för fort annars.

När jag reser mig upp får jag sendrag i stortån. Och jag inser att det egentligen är lite för sent på kvällen för att spela hög musik. Men det gör inget. För boken är slut nu och ingen granne har klagat. Jag håller hårt i bokens känsla ett tag till.

12 augusti 2010

Timmarna

Nu har jag läst Michael Cunninghams Timmarna minst två gånger, men troligen tre, och sett filmen ännu fler gånger. Den är fortfarande extremt bra.

Timmarna väver samman tre kvinnors liv. Tre kvinnor som lever i olika tider men som hålls samman av detaljer i Virginia Woolfs berättelse Mrs Dalloway. Alla tre karaktärernas liv är intressanta och att det hela blir ännu bättre eftersom ihopvävningen är så skickligt gjord.

Det här lär inte vara sista gången jag läser eller ser den här berättelsen!

11 augusti 2010

Kräklek

Kräklek av Åsa Ericsdotter befinner sig i gränslandet mellan prosa och poesi. Definitionen kanske inte spelar speciellt stor roll. Det viktiga är att texten berör mig. Jag vill inte lägga ifrån mig boken och det gör att den tar slut alldeles för fort.

Jag brukar hävda att tjejer födda på 80-talet skriver så här, och det har jag egentligen inte speciellt mycket belägg för, det är mest en känsla jag har. Det är fragmentariskt och uppdelat, med starka känslor och ibland väldigt rakt på sak. Jag gillar det!

9 augusti 2010

Arseniktornet

Arseniktornet av Anne B. Ragde var tyvärr en besvikelse. Jag har tidigare läst, och tyckt väldigt mycket om, serien om familjen på Neshov av samma författare.

I Arseniktornet har jag problem med att det blir för många generationer att hålla ordning på. Enligt baksidan handlar berättelsen om tre generationer kvinnor, vilket känns som en förenkling då det handlar om både kvinnor och män och inte bara tre huvudsakliga karaktärer.

Början av boken är tråkig, jag funderar till och med på att sluta läsa den. Helt plötsligt går det istället över till att vara mer händelserikt. Men blir det inte lite väl?

Nej, det här var inte en bok som föll mig i smaken. Det hjälper inte att berättelsen om porslinsmålaren är intressant. Det största problemet är nog min förvirring över alla karaktärer och att det känns som att berättelsen spretar för mycket.

8 augusti 2010

Ture Sventon i öknen

På semester i sommarstugan lyssnar vi på Ture Sventon i öknen av Åke Holmberg.

När jag var liten läste jag boken och minns mycket av historien. Trots det, eller kanske just därför, är den väldigt rolig och hittills har jag hört den två gånger. Många av rösterna är bekanta och väldigt bra, med Krister Henriksson som berättare och Rikard Wolff som herr Omar.

Nu skulle det sitta fint med en temla, men tyvärr är det lite för långt till konditori Rota, där man enligt uppgift kan köpa semlor året runt.

Luftslottet som sprängdes

Jag avslutade Luftslottet som sprängdes av Stieg Larsson 5 minuter innan avfärd mot Emmabodafestivalen. Den något sega och kanske onödigt faktaspäckade deckaren blev riktigt spännande mot slutet.

Under bokens gång tröttnade jag på det som jag i de tidigare delarna tyckt var det bästa, nämligen all fakta omkring händelserna och speciellt all information om Säpo. Det blev lite väl tungt och flytet i läsningen infann sig inte riktigt. Trots det var jag tvungen att läsa ut den och egentligen kändes det inte som ett tvång, det var spännande läsning även om det inte levde upp till samma nivå som de tidigare delarna.

25 juli 2010

42 sms som kom till helt fel person

En regnig dag på semester läste jag 42 sms som kom till helt fel person av Kjell Dahlin. Det är ganska underhållande att läsa hur folk skrivit helt opassande saker eller råkat skicka sms till den som smset skvallrar om. Underhållande liten bok, även fast jag tänker att det säkert finns betydligt fler roliga felskickningar någonstans där ute. 42 sms för en hel bok känns lite klent.

20 juli 2010

Jag skulle vara din hund (om jag bara finge vara i din närhet)


Titeln på Anneli Jordahls roman Jag skulle vara din hund (bara jag finge vara i din närhet) fungerar enbart avskräckande på mig. Smörigt? Förödmjukande? Överromantiskt? Ändå döljer den en av de bästa berättelserna jag läst på länge!

Det här är historien om Ellen Key och hennes relation till den gifta mannen Urban von Feilitzen. En relation som varade i många år och främst bestod av brevkontakt. Det är delvis en brevroman med fiktiva brev, även om historien har en verklig grund. Blandningen av brev och allvetande berättare fungerar bra. Flytet i texten ger en behaglig läsning och Jordahl lyckas bygga en stark stämning.

Att jag tycker så mycket om boken beror nog ändå till stor del på att den utspelar sig under slutet av 1800-talet, en mycket spännande tid för svensk litteratur. Dessutom är den baserad på en intressant historisk person och behandlar många tankar kring kvinnans roll.

Det är kul att det dyker upp andra litterära kändisar. Ett stort plus är att Ernst Ahlgren finns med i boken. Jag blev glad så fort jag läste om postmästarhustrun från Hörby och förstod att det måste vara hon. Hon är min stora favorit.

Jag skulle vara din hund (om jag bara finge vara i din närhet) fick mig att stanna uppe betydligt längre än planerat i natt och jag önskar att jag direkt kunde hitta en bok som fångade mig lika mycket.

13 juli 2010

Remarkable creatures

Remarkable creatures av Tracy Chevalier utspelar sig i början av 1800-talet. Det finns en tydlig konflikt mellan vetenskap och kristendom. De fossilletande kvinnorna i en liten engelsk by hamnar mitt i vetenskapens framväxt och deras fynd av tidigare okända arter är kontroversiella.

Konflikten om jordens historia och fokuset på engelska kvinnors villkor på 1800-talet är intressant, tyvärr tycker jag att det blir lite övertydligt ibland.

Resten av historien känns lite seg. Kanske har det delvis att göra med min ovana vid att läsa på engelska, det tar för lång tid innan jag tar mig igenom boken. Den finns även på svenska och heter då Okända väsen, kanske hade det fungerat bättre på ett språk där jag kan plöja igenom den snabbare och då ha överseende med att det går lite väl långsamt i berättelsen. I vilket fall är det inte ett gott tecken att jag vill kunna snabbläsa den. Chevalier har skrivit betydligt intressantare historier än den här.

7 juli 2010

Förbannade fred

Här om månaden läste jag Älskade krig av Johanne Hildebrandt, nu har jag just läst den fristående fortsättningen Förbannade fred.

Jag var lite tudelad gällande del 1 och känner ungefär samma sak om del 2. Jag kan inte riktigt motivera varför jag tycker att det känns lite plastigt och ytligt, för på samma gång är det gripande och hemskt.

Precis som i del 1 är det olika personers liv som knyts samman av händelserna i ett krig. Här är det Darfur som står i centrum och en journalist som ska göra reportage där. Hon får, mot sin vilja, med sig bloggaren som hon anser vara fånig och som gjort sig känd genom elakt bloggskvaller.

Det är lätt läsning som tar slut fort. Det är intressant att det på samma gång finns en stor mängd media- och samhällskritik, som inte låter så lättsmält.

4 juli 2010

Martin Bricks ungdom

Jag såg Martin Bircks ungdom på biblioteket och eftersom Doktor Glas är en klar favorit som jag läst flera gånger tyckte jag att det var dags för en annan av Hjalmar Söderbergs berättelser.

Självfallet kan jag inte låta bli att jämföra med Doktor Glas och jag saknar den psykologiska spänningen. Stadsskildringen är central även här och det är kul med en bild av Stockholm som är mer än 100 år gammal. Själva berättelsen är dock inte allt för medryckande.

En central frågeställning i boken är sexualitet, manlig och kvinnlig. Synen på prostitutionen och dubbelmoralen då unga män förväntas ha sex och "fina" flickor ska vara avhållsamma. Enligt bokens baksida pekar denna berättelse mot en modernare syn och det kan jag hålla med om, även om det känns allt annat är radikalt.

Med sina drygt 150 sidor är det ändå en läsvärd skildring av ungdom vid förra sekelskiftet och det gör mig lite sugen på att läsa om Victoria Benedictssons romaner, som är ungefär samtida och enligt mig betydligt intressantare.

Flickan som lekte med elden

Jag fortsatte min kriminalromanperiod med Flickan som lekte med elden av Stieg Larsson. Jag hade sett filmen innan och vet hur det slutar. Tur det. Jag kan inte läsa 600 sidor i ett streck. Och det hade jag varit tvungen till annars. Det var alldeles för obehagligt och spännande.

Jag är fortfarande faschinerad av Larsson (precis som "alla andra"), som lyckas skriva så maffiga deckare. Jag kan tänka mig att den som inte gillar Millenniumserien möjligen tycker att det är för mycket fakta om annat, för långa resonemang om omkringliggande saker och uppradningar av information, men jag gillar det! Absolut. Det är det bästa. Att det är något mer. Inte bara mord och upplösning, utan kringberättelser som känns viktiga.

Kallocain

Karin Boyes Kallocain har underrubriken "Roman från 2000-talet". Vi kan vara glada att hennes dystopiska vision inte inträffat. Det är extremt obehagligt och mycket välskrivet. Den enskilda människans värde mäts bara i arbetet den kan utföra för helhetens bästa. Samhället som beskrivs ger en klaustrofobisk känsla där allt kontrolleras. Bara tankarna är dina egna. Än så länge, men det råds det snart bot på.

24 juni 2010

Svart stig

Jag blev förvånad när jag läste Svart stig av Åsa Larsson. Jag hade väntat mig mer religion och mindre ekonomiska resonemang. Här finns inslag av viss övernaturlighet, men inga kyrkor eller präster. Jag har svårt att hänga med i samtalen om transaktioner och utländska konton, men som tur är så har Larssons fixat det så att även poliserna i boken har det. De ställer följdfrågor och får svar så att även icke ekonomiskt insatta läsare som jag hänger med. Den här känns mer klurig och mindre läskig än de övriga i serien, även om mordet är riktig vidrigt.

Det här är del 3 i serien om Rebecka Martinsson och eftersom jag började med del 4, det blev lite fel, så är jag nu klar. Men fler verkar vara på väg.

Övriga delar i serien:
Solstorm
Det blod som spillts
Till dess din vrede upphör

19 juni 2010

Alice i Underlandet

Jag hade aldrig läst Alice i Underlandet av Lewis Carroll. Trots att det är en barnbok var den riktigt rolig att läsa som vuxen. Det är många fyndiga ordskämt och jag gissar att den är ännu klurigare på originalspråk. Jag går vidare med Through the looking-glass (som på svenska är Alice i Spegellandet).

17 juni 2010

Vad vet jag om hållfasthet

Jag är en ovan novelläsare. Om jag någon gång läser noveller så är jag oftast inte nöjd med novellens korta form. Antingen är den trist för att jag inte hinner fångas av innehållet, eller så är den för bra för att ta slut så fort. Ungefär som att träffa en intressant människa, prata med den en kvart och veta att man inte kan få veta mer om personen.

Jag är ändå ganska nöjd med Johanna Ekströms elva noveller i Vad vet jag om hållfasthet. Jag vet dock inte varför. Var de lite lagom trista så att jag varken ville att de skulle vara längre men att det inte heller gjorde något att de tog slut? En ganska elak kommentar kanske. Och troligen inte helt sann. Som så många andra böcker var den intressant för stunden, men här handlade det inte om att den var ytlig. Det var bara som ett kort möte med några olika personer. Kanske kommer jag att tänka på dem någon gång, kanske inte.

15 juni 2010

Män som hatar kvinnor

Stieg Larssons Män som hatar kvinnor behöver knappast någon närmare förklaring. Har du inte läst boken kanske du har sett filmen eller skymtat framsidan i mataffärens pockethylla eller åtminstone läst om arvsfejden i Aftonbladet?

Trots att jag sett filmen och därmed visste hur historien slutar så var det med ett visst obehag jag släckte lampan i natt, några timmar senare än planerat eftersom jag var tvungen att läsa bara lite till.

Pocketutgåvan är en närmare 600 sidor lång berättelse. Det är spännande, väldigt obehagligt och kanske lite väl skruvat. Berättelsen har en mycket gedigen grund i alla detaljer och karaktärer som vävs in. Det är inte bara en ytlig mordgåta som skrapar på ytan, här finns något mer. Säga vad man vill om Stieg Larsson-hysterin, men visst är det en välskriven deckare.

12 juni 2010

Svårläst

Titeln på Åsa Ericsdotters roman Svårläst syftar på huvudpersonens personlighet. Framsidans syntestinspirerade layout för dock tankarna till mer textuella dimensioner och svårläst skulle lika gärna kunna förklara boken. Den är svårläst om man vill hitta en tydlig struktur eller få ordning på alla trådar. Men strunta i det! Läs den bara för känslan den förmedlar, tankarna den väcker och för att få ta del av de där snygga formuleringarna som glimtar till här och där.

Utrensning

Öppningsscenen i Sofi Oksanens roman Utrensning har kallats enkel, storslagen och skicklig, men för mig var den en tröskel att ta mig över. Jag lånade boken utan att ens ha läst baksidan. Jag hade bara ett svagt minne av att jag hört något positivt om den, men ingen aning om vad berättelsen handlade om.

När jag möttes av en äldre kvinna i en liten estnisk stuga som jagar en envis fluga kände jag inte för att läsa vidare. Vilken tur att jag ändå gjorde det! Det är nog så enkelt att jag kan tacka formatet för att jag faktiskt fortsatte läsa. Mer kvadratisk än vanligt med ett naturfärgat papper, mycket luft och allmänt behaglig layout.

Flugjagande tanter låter inte speciellt spännande, så länge det inte handlar om science fiction-flugor i storlek av flygplan. Och det gör det definitivt inte. Utrensning är en mörk och verklighetstrogen roman som utspelar sig i Estland. Tiden efter andra världskriget vävs samman med 1990-tal och skapar en historia om en släkt, ett land och ett system i konflikt mellan öst och väst.

Ibland är det en lyckträff att bara rycka åt sig en bok från bibliotekets snabblånhylla. Det här är en bok jag absolut inte velat missa.

10 juni 2010

Det blod som spillts

Jag läser vidare i Åsa Larssons deckarserie och avslutade i natt Det blod som spillts. Nu har jag läst del 1, 2 och 4 inom loppet av två veckor. Innan jag tar tag i del 3 måste jag läsa något annat, det börjar bli lite tjatigt.

Det blod som spillts är, precis som de andra, en lättuggad men spännande deckare. De bibliska referenserna flyger lika tätt som i övriga delar och miljön är främst norrländska byar.

Nu har prästen Mildred Nilsson mördats. Jag uppskattar vad valet av ämne för med sig. Det är intressant med kvinnlig präst som inte håller sig inom ramen för vad starka krafter kyrkan anser att de ska syssla med. Det ger en underliggande diskussion om könsroller, normer och vad kyrkans uppgift är.

6 juni 2010

Solstorm

När mitt examensarbet var inlämnat och redovisat kände jag bara för att koppla av. Jag behövde något lättläst som går fort att läsa och inte kräver allt för mycket. Det blev Solstorm av Åsa Larsson.

Jag läste nyligen Tills dess din vrede upphör som är en senare del i serien, vilket gjorde att det blev lite fel gällande de bitar som handlar om Rebeckas privatliv. Mordutredningen fungerar ju dock lika bra i vilken ordning man än läser dem, men jag kände att det blev lite för mycket, lite väl otroligt.

Jag föredrar Tills dess din vrede upphör vilket kanske betyder att det blir bättre och bättre i serien? Jag fortsätter med nästa och tar reda på om det stämmer. Frågan är dock om jag kommer kunna avgöra vilken av böckerna jag tyckte bäst om när jag läst alla. Det här känns verkligen som deckare som är spännande för stunden men inte lämnar speciellt djupa spår i läsaren och jag kommer nog inte minnas handlingen speciellt länge.

30 maj 2010

Till dess din vrede upphör

Till dess din vrede upphör
av Åsa Larsson i storpocket.

Generöst med luft.
Effektfull svart bård vid nytt kapitel.
Läsvänlig teckengrad.
Snyggt rubriktypsnitt.
Ett behagligt naturvitt papper.

Som om inte den grafiska formen vore nog så är det också en spännande deckare om två ungdomar som mördas när de är dyker. En historia som utspelar sig i en liten norrländsk by och som har rötter ända tillbaka till kriget.

29 maj 2010

Jag, Helga Gregorius

Jag läste nyligen Gregorius och tyckte sedan att det var dags för en skildring ur Helgas perspektiv. Birgitta Lindén har skrivit romanen Jag, Helga Gregorius som har samma huvudpersoner som Hjalmars Söderbergs Doktor Glas, men sträcker sig över en betydligt längre tid.

Första delen av romanen handlar om Helgas barndom och hur hon lär känna Gregorius. Den andra delen handlar om deras äktenskap. Efter den här romanen hatar jag Gregorius (det låter som jag tror att han är en verklig person, vilket han ju knappast är, men nu har jag läst så mycket om honom att han börjar kännas som en historisk person). Han är helt vidrigt. Helga är knappast den perfekta att vara gift med heller, men Gregorius framstår verkligen som avskyvärd. Alla små detaljer som finns i Doktor Glas förklaras här tydligare. Hur han blir helt faschinerad av Helga när han ser henne naken och hon fortfarande är extremt ung (för att inte säga ett barn) och hur han tvingar henne till sex gång efter gång i deras äktenskap. Den här boken väcker verkligen mina känslor, och det är ju ett plus.

Jag gillar idén med att dessa klassiska romanfigurer fått nytt liv i nya romaner. Det är intressant att Lindén broderar ut historien och inte bara ger den ur ett nytt perspektiv. Det är en gedigen roman som går på djupet. Tyvärr finns det en hel del fel som (den eventuella) korrekturläsaren missat. Om man ska ge ut en roman som är 400 sidor lång och troligen tagit väldigt lång tid att skriva så kan man väl också se till att de flesta felen är raderade och att författarporträttet inte är så lågupplöst att kvinnan i fråga ser pixlig ut.

Intressant och gedigen, men jag tål verkligen inte sättet den är skriven på. I romanen står det att Helga har en stor förkärlek för avancerade ord, men jag tror det är författaren som har det. Jag känner mig skriven på näsan av alla onödigt krångliga ord som ska användas i boken och sedan förklaras för läsaren! Om det är något jag inte förstår kan jag slå upp det i en ordbok på egen hand. Jag vill slippa alla bisatser som förklarar ordet. Det är helt olidligt.

25 maj 2010

Älskade krig

Jag funderar på om Älskade krig av Johanne Hildebrandt kan klassas som något så udda som chic lit i krigsmiljö? Alla ingredienserna finns; "snygga" Sara i 30-årsåldern som har trassel med kärleken och trassel med karriären och allt utspelar sig i en rik Stockholmsmiljö där allt känns glättigt. Men sen händer något dramatiskt, handlingen förläggs helt plötsligt till krigets Irak när Sara ska utföra ett (som möjligen kan klassas som) journalistiskt uppdrag.

Det inleds med tvära kast mellan galapremiärer och rivningsfärdiga bostäder med strömavbrott i dagar. Det är tydliga kontraster, fattig - rik, kvinna - man, fred - krig. Längre in i boken är det dock intressantare när det blir mindre övertydligt. Tre personers liv vävs samman. Förutom journalisten Sara möter vi även Jasmin som tvingas ta ett livsfarligt arbete för att försörja sin familj i Bagdad och svenske Magnus som är amerikansk soldat i samma område.

Det vore fånigt om jag sa att boken var dålig, med tanke på att jag läste halva boken inatt. Det skulle jag aldrig göra om den inte var bra. Ändå har jag svårt med hur jag ska förhålla mig till det hela. Det känns lite för klyschigt. Som om författaren tagit en oseriös blondin och slängt in henne i krigsmiljö bara för att göra det hela lite mer lättsmält. I och för sig växer huvudkaraktären rejält som person under romanens gång, men ändå känns det hela lite påklistrat. Romanen sägs vara baserad på verkliga händelser men egentligen spelar det ingen roll, jag kan inte riktigt ta det hela på allvar i alla fall. Det haltar mellan glättigt Stockholm och söndersprängt Irak. Troligen är det just vad författaren vill förmedla; skillnaderna, men det fungerar inte riktigt för mig.

Om det är relevant att jämföra romanen med författarens tidigare så kan jag helt klart säga att jag föredrar Johanne Hildebrandts Sagan om Valhalla: Freja, Idun och Saga.

23 maj 2010

Någon sorts frid

Stora bokbytardagen bytte jag bort Nu vill jag sjunga dig milda sånger av Linda Olsson mot vad jag skulle kalla en deckare, eftersom den innehåller mord och polisutredningar. Men Någon sorts frid av Camilla Grebe och Åsa Träff klassificeras som en psykologisk spänningsroman och det förklarar betydligt bättre vad det handlar om.

Utanför sitt hus hittar psykologen Siri en av sina patienter död. Det är uppstarten på en polisutredning som innefattar allt fler obehagliga och hemska händelser och som binder samman Siris privat- och yrkesliv.

Att låta huvudpersonen vara psykolog är ett smart sätt att flytta fokus från teknisk utredning till psykologiska aspekter. Jag uppskattar att människorna och deras handlingar är i fokus och att polisutredningen är mer i bakgrunden. Jag som väldigt sällan läser den här typen av böcker blir fast direkt. Det är spännande och lättläst.

21 maj 2010

Häxan från Portobello



"Något av det värsta människor kan göra är att gå emot det de tycker är vackert, och det ska vi göra idag. Vi ska dansa fult. Allihop."
(Häxan från Portobello av Paulo Coelho)



Det är underligt hur en bok som denna kan påminna mig så mycket om en person som jag förknippar starkt med vetenskap och avståndstagande från religion. Du uppmuntrade mig att släppa loss, att inte bry mig om någon annan. Att låta benen stampa och armarna flyga och höfterna röra sig. I din värld hade det inget att göra med att finna en mystisk kraft, det handlade bara om att våga att inte bry sig om vad andra tycker.

Ikväll fuldansar jag. Ikväll släpper jag loss och låter musiken styra. Jag önskar att du fanns kvar hos oss och kunde följa med.
Jag saknar dig.

Jag läst den här boken en gång tidigare, vad jag skrev då går att läsa här.

16 maj 2010

Gregorius

Jag har länge tvekat inför att läsa Gregorius av Bengt Ohlsson. Har han förstört Hjalmar Söderbergs fantastiska Doktor Glas?

Hur berättelsen om ett misslyckat äktenskap och om en stel läkare som tycker han kan bestämma över liv och död, kan vara en av mina absoluta favoritböcker är en annan sak, som nog inte riktigt hör hit. (Eller jo jag måste, Doktor Glas är lågmält spännande, extremt välskriven med intressanta karaktärer och den går att läsa om och om igen.)

Min förfäran över Ohlssons tilltag var dock onödig. Ohlsson gör något nytt, även fast berättelsen redan är känd. Här får vi se händelsen ur prästen Gregorius perspektiv. Allt blir ännu mer tragiskt och komplext.

Romanen är välskriven. Miljöskildringarna är även här ett viktigt inslag och jag-formen består. Det är intressant hur en berättelse som jag redan läst minst tre gånger fortfarande kan kännas spännande, bara för att perspektivet byts ut.

När jag läst ut boken tänkte jag: Men vad tycker Helga om det hela? Nu har gubbarna fått uttala sig, är det inte hennes tur!? Av en slump hittar jag ett svar. Jag, Helga Gregorius av Birgitta Lindén är beställd, jag väntar med spänning.


Jag har tidigare läst Syster av Ohlsson.

10 maj 2010

Håkan Hellström: texter om ett popfenomen

Vad skulle kunna passa bättre som färdlektyr till en Göteborgsresa än Håkan Hellström: texter om ett popfenomen? Boken är en sammanställning av recensioner och artiklar, från den i princip okända Håkan Hellström i Honey is Cool 1995 till den rikskände musikern 2008. Han som alla har en åsikt om, som folk hatar eller älskar. Som anklagas för att inte kunna sjunga, men som drar storpublik till spelning efter spelning.

Ett antal musikprojekt och skivor senare låter allt lite annorlunda, både personen i intervjuerna och musiken som han skapar, och konstigt vore väl annat när det gått drygt 10 år. Utvecklingen är kul och att sortera texter kronologiskt var ett smart drag. Det finns många snyggt sammansatta artiklar här, smarta formuleringar och fyndiga recensenter, men om du inte gillar Håkan Hellström kommer du inte uthärda 364 sidor om honom bara för att det är skickliga skribenter som skrivit.

Innehållsmässigt är det fashinerande hur små händelser traderas och blir något centralt. Hur kan det vara så viktigt att han blev kysst av en recensent under en spelning? Varför är det så intressant att ständigt omnämna honom som den som inte kan få tjejer?

Jag vet inte hur många gånger texter i boken som behandlar den inlånade sjömanskostymen! Jag vet inte om det är sant att han inför en spelning lånade en maskeradkostym av en slump och sedan råkade bli känd som popkillen i sjömanskläder. Om det är sant är det en himla lyckad historia, och även om det inte var sant från början så spelar det ingen roll, nu är det sant. Det är en del av berättelsen om artisten Håkan Hellström. Den historia som vi kan följa på nära håll i denna bok. Jag läser och ler.