22 oktober 2009

Myrrha

Romanen Myrrha av Ulrika Kärnborg fyller mig med en stark känsla av obehag. Bokens två huvudpersoner, pigan Hannah och överklassmannen Arthur, inleder en relation. Ett förhållande som grundar sig i dominans och underkastelse. Arthur dras till det smutsiga och fascineras av arbetarkvinnornas utseende och arbete.

Jag läser klart boken, driven av den vanliga känslan: att få veta hur det går. Men det hela är mest obehagligt och sorgligt, och jag lyckas inte få en känsla av vad författaren ville förmedla.

Kunzelmann & Kunzelmann

Det var länge sedan jag läste en bok som kändes så gedigen som Kunzelmann & Kunzelmann av Carl-Johan Vallgren. Den känslan beror framför allt på djupet i karaktärer och hur hela historien har en bredd. Tidsepokerna vävs samman och karaktärerna fördjupas genom berättelsens gång.

I fokus står konstförfalskning och berättelsen utspelar sig från andra världskriget till nutid. Jag har inte tillräckligt med faktakunskaper för att säga att saker skildras korrekt, men berättelsen känns trovärdig. Skeenden och tekniker beskrivs tydligt och på ett sätt som får mig att tro att författaren vet vad han skriver om.