29 juli 2009

Vila på gröna ängar

Nu har jag läst Vila på gröna ängar av Anne B Ragde, den sista delen i serien om familjen på den norska gården Neshov. Jag tycker definitivt att jag efter att ha läst så många hundra sidor om den här släkten hade kunnat få veta lite mer om "hur allt slutade". Slutet är alldeles för öppet för min smak, med tanke på hur väldetaljerade romanerna varit.

Annars är boken till belåtenhet. Serien fortsätter som innan att blanda lugn och dramatik, storstad och lantliv, lyx och grå vardag.

Serien är mycket läsvärd och här är de tidigare delarna:
Berlinerpopplarna
Eremitkräftorna

4 kommentarer:

  1. Du sätter fingret på en intressant fråga.

    "Öppna" slut anses ju vara mer "litterära", men skapar ofta frustration hos läsaren!

    Jag har förresten lagt till din blogg i min länklista över bokbloggar. Om du vill får du mycket gärna länka till min blogg! :-)

    http://www.litt.se

    SvaraRadera
  2. Jag ger inte mycket för saker som ska vara litterära för sakens skull och som irriterar läsaren, men visst kan öppna slut vara bra. Jag har ett antal gånger blivit tillsagd att inte "säga för mycket" i mina texter, och jag förstår poängen. Lite ska ju läsaren få jobba själv också och det blir ibland ointressant om allt är för uppenbart. Men här upplevde jag slutet som mer avhugget än öppet (och skillnaden skulle då vara att bara sluta tvärt jämfört med att avsluta men ge läsaren flera alternativa tankar på hur det kan ha slutat.)

    SvaraRadera
  3. En tanke på detta ämne: En av Elisabeth George deckare (minns inte vilken) slutar precis mitt i handlingen! När det är som mest spännande... Och man får alltså inte veta hur det går!

    En författare som skriver så tar en stor risk.

    SvaraRadera
  4. Jaha okej, hade jag ingen aning om. Låter intressant, om det är så att den verkligen inte är "avslutad" (vilket den såklart är, men inte känns som).

    SvaraRadera