21 juni 2009

Flyktsoda

Jag läser, läser, läser tills Marcus Birros Flyktsoda är slut. Berättelsen känns äkta, och därmed utlämnande och plågsam. Vi följer huvudpersonen som super bort sitt liv. Berättelsen är hård och rakt på sak, med ett väl anpassat och grovt språk.

2 kommentarer:

  1. håller med, den gick inte att släppa ur sikte och var galet brutal. En tanke som har återkommit (och fortfarande återkommer ibland, flera år efter att jag läst boken) är det faktum att alkoholister (inte alla så klart) ibland står och väntar kvart i tio utanför systemet. Redo, liksom. Sådana har jag sett många efter läsningen, något jag kanske inte tänkt på annars. Inte för att det gör mig visare som person men det var en intressant sak man inte visste om alkoholister. Och språket, håller med, det var verkligen brutalt och fantastiskt.

    SvaraRadera
  2. Jag har inte haft några upplevelser i den stilen ännu, men det känns som en bok som gör att man kan lägga märke till nya saker.

    SvaraRadera