23 december 2009

Julklappsboken och andra berättelser

Jessica på Ord och inga visor uppmanar till julläsning av Selma Lagerlöf. Jag begav mig till biblioteket och hittade där Julklappsboken och andra berättelser. Jag gick enbart på titeln och tänkte att den passade så här i jultid. Jag hade dock inte tänkt mig att det skulle vara så religiösa historier, men i och för sig är det väl så här i juletid de skulle passa bäst i så fall. De där små berättelserna var inte riktigt mig grej. Nu har jag lånat Gösta Berlings saga också och tar tag i den över julen.

22 december 2009

Bortom världen utanför

Att recensera en bok som är skriven av någon som nyss gått i ens klass känns lite känsligt, men så blir fallet med Bortom världen utanför av Hedvig Andersson.

Boken anges rikta sig till 15+, men jag hittade den på bibliotekets vuxenavdelningen. Denna dubbla placering kan jag förstå då innehållet är tungt, men språket mestadels lättläst som en ungdomsbok.

Jag läste snabbt ut boken om en flicka som bor i en mörk källare, tills hon en dag får möta världen utanför. Byn hon bor i är minst sagt otrevlig. Visst är det tryggt och lugnt för invånarna som följer reglerna, men en fanatisk religionsutövning styr allt.

Ibland stör jag mig på att språket gör att det stannar till av allt för mycket detaljer. Romanen är spännande, även om jag kan tänka mig att den trots allt passar bäst för just kategorin ungdomar 15+.

96 romaner för dig som fortfarande har bråttom

96 romaner för dig som fortfarande har bråttom av Henrik Lange är uppföljaren till 80 romaner för dig som har bråttom. Varje roman sammanfattas fortfarande i fyra tecknade bildrutor och det är fortfarande lika kul. Denna gång förundras jag dock mest över texten, som är extremt korthuggen och just därför så fantastisk i sin träffsäkerhet.

Angela och Jesusbarnet - en julsaga


Angela och Jesusbarnet - en julsaga
är skriven Frank McCourt om en händelse från hans mammas barndom. Boken är bara 35 sidor lång, varav flera av dem fylls av illustrationer avJakob Wegelius.

Berättelsen handlar om 6åriga Angela som vill värma jesusbarnet som fryser i kyrkans krubba. En ganska söt historia, men inte mer än så.

21 december 2009

De skamlösa

Jag inledde mitt jullov med att läsa De skamlösa av Sisela Lindblom. Den handlar främst om två modejournalister och deras relationer med andra människor. Den ena vill gifta sig och planera sitt drömbröllop, den andras mål är att göra porrfilm för kvinnor.

Jag har hört kritik mot boken för att karaktärerna är för platta och att karaktärerna snarare är stereotyper. Men är inte det hela poängen? Det är uppenbart att Lindblom vill framföra en kritik mot det samhälle vi lever i och karaktärerna är i värsta laget i sina roller. De känns inte direkt trovärdiga eller sympatiska, men de fyller sin funktion som att framföra en viss attityd. Jag kan inte påstå att boken kommer bli någon favorit, men jag anser att Lindblom lyckas få fram ett budskap.

Vår tids rädsla för allvar


"Fientligheten mot klart tänkande, godtyckligheten och kitschen firar triumfer"
Ur Vår tids rädsla för allvar
av Roy Andersson

Roy Andersson är varken rädd för allvaret eller de stora orden. Ibland känns det som han öser på väl mycket och att stilen nästan tar över framför innehållet. Tänkvärt är det i alla fall, mitt i överflödet av bombastiska ord.

14 december 2009

Syster

Syster är en roman av Bengt Ohlsson, författaren till bland annat den omtalade Gregorius, som jag fortfarande inte läst, trots att jag älskar Doktor Glas eller kanske just därför.

Systern försvinner och kvar finns lillasyster som får bo hos faster ett tag, medan föräldrarna ägnar all sin kraft åt letande. Boken skildrar saknaden, och ibland bristen på den. Intressant historia med ett bra flyt som ger en mycket läsvärd roman.

30 november 2009

Oryx & Crake


Margret Atwood leder oss in i en dystopisk värld där vetenskapen lett oss många steg framåt, eller framåt är ju åtminstone det vi brukar kalla det när nya vetenskapliga upptäckter görs. I Oryx & Crake möter vi Snöman i hans ensamhet i en värld där kaos råder.

Vetenskapen står i centrum, men det är främst vetenskapens påverkan på människors liv som fokuseras. Karaktärernas levnadssätt ger en känsla av instängdhet, på samma gång som de har nästan allt de kan önska. Ja, de som bor i reservaten alltså, en starkt elitiskt indelning råder. En ständigt pågående utveckling mot ökad effektivitet verkar ha krossat alla etiska gränser.

Atwoods Oryx & Crake drar in mig i sin värld och jag läser romanen fort. Även om karaktärernas motiv är oklara så är världen väl beskriven och mycket obehaglig, framför allt för att den anspelar på så mycket i vår samtid.

22 oktober 2009

Myrrha

Romanen Myrrha av Ulrika Kärnborg fyller mig med en stark känsla av obehag. Bokens två huvudpersoner, pigan Hannah och överklassmannen Arthur, inleder en relation. Ett förhållande som grundar sig i dominans och underkastelse. Arthur dras till det smutsiga och fascineras av arbetarkvinnornas utseende och arbete.

Jag läser klart boken, driven av den vanliga känslan: att få veta hur det går. Men det hela är mest obehagligt och sorgligt, och jag lyckas inte få en känsla av vad författaren ville förmedla.

Kunzelmann & Kunzelmann

Det var länge sedan jag läste en bok som kändes så gedigen som Kunzelmann & Kunzelmann av Carl-Johan Vallgren. Den känslan beror framför allt på djupet i karaktärer och hur hela historien har en bredd. Tidsepokerna vävs samman och karaktärerna fördjupas genom berättelsens gång.

I fokus står konstförfalskning och berättelsen utspelar sig från andra världskriget till nutid. Jag har inte tillräckligt med faktakunskaper för att säga att saker skildras korrekt, men berättelsen känns trovärdig. Skeenden och tekniker beskrivs tydligt och på ett sätt som får mig att tro att författaren vet vad han skriver om.

17 september 2009

Flickvännen


Karolina Ramqvists roman Flickvännen har ett flyt som gör att den aldrig blir tråkig, trots att mycket av tiden skildrar denna flickvän då hon väntar på sin sambo. Karin är i 30årsåldern och bor i ett lyxigt, nytt hus med den grovt kriminella pojkvännen. Boken utspelar sig en helg då han är borta i hemliga affärer och då hon tillbringar helgen med de andra flickvännerna i gänget.

Bokens titel skulle på något sätt kunna ses som förminskande, huvudpersonen är enbart flickvännen inget annat. Men titeln är helt klockren, för den beskriver just hur det är i boken. Hon är flickvännen och hon umgås med de andra flickvännerna och hon väntar på sin sambo dygnet runt.

Det är många omdiskuterade könsrollsfrågor som kommer på tal, men är väl invävda i berättelsen och känns inte påklistrade. Dessutom får vi dem här serverade i en maffialiknande värld, vilket vi inte är vana vid.

4 september 2009

Kvinnoarvet

Kvinnoarvet är "presentationer av och besöksadresser till svenska kvinnoarv från vikingatid till 2000-talet". Varje besöksmål innehåller också en kort presentation av personen eller företelsen som det representerar. När jag tänker tillbaka på innehållet skulle jag vilja sammanfatta det som främst författare och handarbete. Det märks att texterna är skriva av olika personer, och ibland blir det lite för entusiatiskt.

Det finns flera platser jag gärna skulle vilja besöka, men främst Victoria Benedictssons hemtrakter i Hörby. Väldigt bra med en sådan här sammanställning och många fler skulle såklart kunna göras utan att ämnet blev uttömt!

31 augusti 2009

Northern lights

Att tågluffa med ryggsäck begränsar antalet möjliga böcker i packningen, vilket gjorde att det var slut på läsning i Düsseldorf. Som tur var hittade jag en billig bokaffär med engelska pocket och köpte Northern lights av Philip Pullman.

Boken är den inledande delen i serien His dark materials och har filmatiserats som The golden compass. Guldkompassen visar sanningen om vad som ska hända och den unga Lyra får den i sin ägo. Det är början på ett äventyr där hon måste rädda en mängd andra barn i fara.

Boken innehåller häxor, talande björnar och de vi främst följer är barn, därmed inte sagt att det är en barnbok. Det finns även en djupare, mörkare sida av boken med religiösa konflikter och drömmen om att nå andra världar.

Jag läser sällan fantasy men uppskattar den här boken, även om det är osannolikt att jag hade läst den om jag inte först sett filmen.

21 augusti 2009

Dödligt arv

Tågresan mellan Fredrikshamn och Düsseldorf var lång och jag hann läsa en stor del av Dödligt arv av Donna Leon. Boken passar bra som färdlektyr, för den är lättläst och kräver inte allt för mycket koncentration.

Leon är den enda deckarföfattare jag läser så fort det kommer på pocket, men nu har jag nog läst lite för många. Det är forfarande underhållande och lite klurigt för stunden, men inte så mycket mer än så. Kommisarie Brunetti är inte lika intressant efter så där tio böcker, men trots det fortsätter jag läsa dem. Eller kanske är det så att skrivandet börjar gå på rutin allt för mycket för Leon och det lyser igenom i böckerna?

29 juli 2009

Vila på gröna ängar

Nu har jag läst Vila på gröna ängar av Anne B Ragde, den sista delen i serien om familjen på den norska gården Neshov. Jag tycker definitivt att jag efter att ha läst så många hundra sidor om den här släkten hade kunnat få veta lite mer om "hur allt slutade". Slutet är alldeles för öppet för min smak, med tanke på hur väldetaljerade romanerna varit.

Annars är boken till belåtenhet. Serien fortsätter som innan att blanda lugn och dramatik, storstad och lantliv, lyx och grå vardag.

Serien är mycket läsvärd och här är de tidigare delarna:
Berlinerpopplarna
Eremitkräftorna

23 juli 2009

... och de vita skuggorna i skogen

Jag har hamnat i en Maria Gripe-period och idag läste jag ut ... och de vita skuggorna i skogen. Del 2 i Skuggserien är ännu bättre än ettan och här känns det än mindre som en barnbok. Det är spännande, klurigt och mystiskt. Övernaturliga inslag eller har allt en naturlig förklaring?

Så fort jag hade läst ut boken gick jag till biblioteket och lånade nästa del. Imorgon ska jag börja läsa fortsättning Skuggornas barn och har höga förväntningar.

16 juli 2009

Gunnar

Gunnar är Bob Hanssons debutroman. Jag har tidigare hört Bob Hansson live och läst andra av hans texter. Även om Gunnar är en roman så känns det typiskt Bob Hanssonska igen, vad nu det är... Kanske de intrasslade personliga hållna resonemangen om livet? Eller den på samma gång humoristiska och allvarliga tonen?

Gunnar handlar om livet. Framför allt om att arbeta och hitta någon att leva med. Gunnar är sjukpensionär eftersom han fått ett nytt hjärta. Ett hjärta som spelar honom diverse spratt. Därför får han inte komma tillbaka till sitt arbete på bygget, ett beslut som Gunnar vägrar lyda.

10 juli 2009

Ur vulkanens mun

Ur vulkanens mun är en passande titel på relationsdramat av Helena von Zweigbergk, eftersom det symboliserar så väl platsen som relationen den skildrar.

Anna och Mats åker med sina två barn på en veckas semester till Sicilien. En semester som redan från början misslyckas med att vara den omstart som de så väl behöver. En semester som kantas av underliggande ilska och surhet. Och som dessutom grusas av ekonomiska orsaker.

Romanen skildrar väl denna familj där allt gått fel och där slitningarna är stora mellan så väl vuxna som barn. Det känns äkta.

7 juli 2009

Dotterbolaget antologin

Dotterbolaget antologin innehåller bidrag från en mängd serietecknare. Det började med att dessa kvinnor bestämde sig för att inte konkurrera, utan istället samarbeta, speciellt med tanke på att det alltid hävdas att kvinnor inte kan det. Och vad bra det blev!

Eftersom det är en antologi finns det såklart sådant jag gillar och sådant jag inte gillar. Konstigt vore det ju annars. Men helheten är träffande, politisk, underhållande och snygg. Jag vill ha mer och ska leta vidare kring de namn jag nu fått upp ögonen för.

27 juni 2009

Patient 67

Jag läser nästan aldrig deckare, men Patient 67 av Dennis Lehane plöjde jag igenom, mestadels under en bilresa från Göteborg till Eskilstuna.

I framsätet satt lillasyster som tipsat mig om boken och med jämna mellanrum ville veta hur långt jag kommit. Jag kunde inte läsa fort nog. Jag ville veta hur allt hängde samman.

Boken inleds med att två poliser anländer till Shutter Island (vilket är bokens engelska titel), för att utreda en rymning från denna psykiatriska anstalt där patienter sitter för att de begått grova brott. Hur har det hela gått till och vad händer egentligen på denna avlägsna ö? Vem kan du egentligen lita på?

Mycket välkomponerad berättelse och väldigt spännande! Kanske jag till och med ger mig på en till bok av samma författare, trots att de är märkta med ordet thriller. Jag kommer i alla fall definitivt se filmen när den kommer ut i höst.

Eremitkräftorna

Eremitkräftorna är del två i Anne B Ragdes serie som inleds med Berlinerpopplarna. Romanerna utspelar sig på den norska gården Neshov och i de storstadsmiljöer där några av familjemedlemmarna bor.

Ragdes språk är följsamt och detaljerat. Det finaste är miljö- och människoskildringarna. Berättelsen känns stillsam, även om det också finns plats för mycket dramatik. Den som undrar över stämningen i boken kan titta på framsidan, som jag upplever som helt perfekt för romanen.

Nu väntar jag på att mamma ska läsa ut del tre. För det enda som är dåligt med Eremitkräftorna är det otillfredställande slutet, som direkt knyter an till nästa bok. Men senare i sommar kommer jag läsa sista delen som heter Vila på gröna ängar.

26 juni 2009

Skuggan över stenbänken

I mitt exemplar av Skuggan över stenbänken av Maria Gripe står det "Denna bok tillhör Anna. Jag köpte den i Göteborg den 19/2-98".

Då var jag 12 år, och nu tyckte jag det var dags att läsa boken igen. Jag hade för mig att det var en barnbok, men den har betydligt mer djup än så. Det ger en intressant skildring av Sverige vid 1900-talets början, där bland annat rösträttsfrågan är aktuell.

Förutom den samhällsinriktade dimensionen finns även det mystiska hela tiden närvarande. Vem är den nya barnjungfrun i familjen? Varför berättar hon inget om sitt förflutna?

Även fast jag nu är vuxen har jag stort utbyte av Skuggan över stenbänken. Jag har en aning, ett minne, om hur det hela hänger samman, men det är ändå spännande att se när alla bitarna faller på plats.

21 juni 2009

Flyktsoda

Jag läser, läser, läser tills Marcus Birros Flyktsoda är slut. Berättelsen känns äkta, och därmed utlämnande och plågsam. Vi följer huvudpersonen som super bort sitt liv. Berättelsen är hård och rakt på sak, med ett väl anpassat och grovt språk.

Kafkas soppa

Kafkas soppa av Mark Crick är en kokbok eller kanske en novellsamling på temat mat. Varje kapitel inleds med en ingrediensförteckning, som i vilken kokbok som helst. Det speciella med just den här boken är att beskrivningen är mycket mer målande är 1) knäck äggen 2) tillsätt socker och vispa pösigt 3) rör ner mjöl. Här är det en hel historia som bland annat innehåller hur matlagningen ska genomföras.

Det mest spännande av allt är hur väl Crick lyckas anpassa språk och stil efter vilken författare som receptet refererar till. För det är nämligen så att varje recept är utformat efter en känd författare.

Det här är inte den ultimata boken för den som vill lära sig nya recept, men kul läsning för den litteraturintresserade. De starka kontrasterna mellan de olika stilarna gör boken intressant och det går att le igenkännande åt formuleringar och stildrag.

Filosofiska söndagsklubben

Jag deltog i ett bokbyte och fick bland annat Filosofiska söndagsklubben skriven av Alexander McCall Smith. Det är första romanen i en ny serie av författaren till Damernas detektivbyrå, som jag läst några delar av.

Precis som Damernas detektivbyrå är det stundtals ganska fånigt, men jag lockas av de stillsamma deckargåtorna och mötet med en mängd karaktärer. Här är vi i Edinburgh istället för Botswana, men stilen på språket och uppbyggnaden av berättelsen är sig lik.

Huvudpersonen är intresserad av praktiskt tillämpad etik och visst genomsyrar det hela handlingen. Ibland är hon fruktansvärt irriterande med alla sina uttalanden som grundar sig i att moralen var minsann bättre förr. Men det finns ju trots allt ett klurigt dödsfall att lösa och ett slut som känns tillfredsställande, och då kan jag nästan ha överseende med den mossiga filosofidelen.

16 juni 2009

José och Maria

Boken José och Maria med text av Erlend Loe och bild av Kim Hiorthøy är extremt tilltalande rent utseendemässigt. Typsnittet, layouten och bilderna är snygga. Texten är enkelt men smart utformad. Även fast jag tycker berättelsen är fånig (en mini-man som bor i en kvinnas öra, eftersom han älskar henne så mycket, gör rent hennes kropp och det får konsekvenser) så skulle jag gärna äga den här boken och inte bara ha lånat den på biblioteket!

15 juni 2009

Vi ses vid Röda Sten

Vi ses vid Röda Sten av Viveca Lärn har precis den trevliga känslan som jag trodde. Här får jag den lättsmälta berättelsen som jag hoppats på i förra boken jag läste, men utan att det är för glättigt. Romanen är passande läsning för en ledig sommardag.

Vi möter några människor vars liv flätas samman en vår i Göteborg. För mig som tycker om Göteborg och känner till platserna de besöker är det extra kul. De är till och med en sväng på Donsö, ön som jag tillbringat ett antal semesterveckor på.

13 juni 2009

Vill inte minnas kan inte glömma

Vill inte minnas kan inte glömma av Elina Hirvonen har en baksidestext som gav mig en bild av en relativt lättsam historia. Huvudpersonen Anna vill hellre sitta på café eller promenera med pojkvännen än att besöka sin bror på sjukhuset. Tonen som baksidestexten har ger intryck av en trevlig vardagsberättelse med små inslag av dramatik; varför ligger brodern på sjukhuset?

Istället får jag en gripande berättelse full att smärtsamma tillbakablickar till Annas barndomen. Våld, utanförskap och sjukdom. Trots min förvåning över hur denna baksida kunde gömma detta innehåll så uppskattar jag barndomsskildringen som knyts ihop med nutid och svårigheter i samhället idag. Mycket läsvärt, om än inte den lättsmälta roman jag väntat mig.

11 juni 2009

Alla djävulska främlingar

Huvudpersonen i Marcus Birros roman Alla Djävulska främlingar är fruktansvärt osympatisk. Man kan tycka synd om den människa som blivit lämnad av personen den älskar, men här finns ingen plats för sådana känslor.

Hur huvudpersonen skiljer mellan den verkliga kvinnan och den idealbild han har av henne är bara en av många intressanta infallsvinklar som berättelsen bjuder på. Efter 100 sidor är jag även fångad av berättelsen, och inte bara av resonemangen som driver mig genom första halvan av boken.

3 juni 2009

Halvvägs nerför Vasagatan

Jag slås ibland av känslan att "den här boken skulle jag vilja ha skrivit!" och Halvvägs nerför Vasagatan av Gunilla Witt är en sådan.

Jag har ingen aning om vad dikterna handlar om, och jag bryr mig inte. Jag uppskattar bara de snygga formuleringarna.

2 juni 2009

Klimatsmart - din guide till en miljövänligare vardag

Klimatsmart - din guide till en miljövänligare vardag av Mikael Persson, Bodil Sjöström och Per Johnsson är ett bra exempel på hur viktig en layout är för en text. Om jag fått de här inledande 30 sidorna rad efter rad på ett A4-papper skulle jag aldrig ha läst dem! Det är fruktansvärt mycket statistik. Här har de lyckats lätta upp det något med en färgglad och lättsam layout, som gör det enklare om än fortfarande segt.

Det blir betydligt intressantare när jag kommer in på de olika kapitlen om bland annat hemmet, transporter och presenter. Det finns många konkreta tips på hur du kan leva mer miljövänligt. Flera av dem har du säkert redan tänkt på, men ibland kan en påminnelse leda till handling.

Men anledningen till att jag köpte den var nog trots allt att den var snygg, och att den kostade bara 24,50 på Ica Maxi. Men om du läser de delar du är intresserad av blir det säkert bättre, helt enkelt en bok som passar att läsa i lite då och då. Och som ger vad den lovar i titeln, här finns många konkreta tips.

28 maj 2009

Två berättelse om kärlek

Eva Borgström är redaktör till boken Två berättelser om kärlek som innehåller novellen Den första kärleken av Mathilda Roos och Också en kärlekshistoria av Vilhelmine Zahle. Novellerna är skriva i slutet av 1800-talet och en del av vad som kallas det moderna genombrottet. Den realistiska stilen skildrar här kärleken mellan kvinnor, ett ämne som inte alls var passande under den tiden.

För mig är det Vilhelmine Zahles novell som är mest intressant, Också en kärlekshistoria var tyvärr den enda hon publicerade. Den handlar om Marthas kärlek till väninnan Edith och hur hon går under när denna gifter sig med en man.

Dramatik, skildrar sparsmakat och med realistisk ton. En av mina största favoritförfattare är Victoria Benedictsson och visst tycker jag mig känna igen drag som känns typiska för tiden.

25 maj 2009

Absolut Per Nilsson The very best of

Senaste bok av Per Nilsson heter Absolut Per Nilsson The Very best of som om det var en samlingsskiva med de bästa låtarna. Och precis så är det, men med de bästa ur hans tidigare böcker.

En bok för de som gillar författaren och vill minnas karaktärer, händelser och stilistiska grepp. Men så mycket mer är det tyvärr inte. Det är trevligt att läsa om Hannah, Jonathan och Andreas igen, men det tillför inte så mycket nytt.

Kanske har jag blivit för gammal, fått nog av Per Nilsson eller så är händelserna inte tillräckligt intressant, jag fastnar i vilket fall inte i boken som i hans tidigare verk.

21 maj 2009

Slam

Romanen Slam av Nick Hornby kom till mig i ett paket, från okänd avsändare, genom Pocketbytet Mini. Tack så mycket till min hemliga bokvän som gav mig bra tåglitteratur till en Göteborgsresa.

Slam handlar om Sam och hans flickvän Alicia, som helt oplanerat blir gravid. I mitten av tonåren och inte alls beredda på att ta hand om ett barn. Det som gör den här berättelsen intressant är att den är skriven ur killens synvinkel. Hornbys korta, enkla språk som är rakt på sak passar bra till denna berättelse. Huvudpersonen känns förvirrad och ibland elak, men väldigt ärlig. Han vill ju mest åka skateboard, men hur ska han ta tag i den nya situationen?

För att lämna röstmeddelande TRYCK STJÄRNA

Jag tyckte del ett av För att lämna röstmeddelande tryck stjärna av Bodil Malmsten var intressant. Men sedan kunde jag ha slutat. Om jag någon gång läser den igen hoppar jag över del två och låter första delens korta personporträtt tala för sig själva.

Men kanske var ändå baksidestexten det allra snyggaste "Det finns böcker om hur man ska leva, om hur man förverkligar sig själv och blir en lycklig människa. Det här är en sådan bok. Du tar personerna i boken som förebild och gör tvärtom."

5 maj 2009

Försoning

För en gångs skull tycker jag filmen är bättre än boken, Försoning av Ian McEwan gjorde sig tyvärr inte lika bra i romanformatet. Romanen känns som en stilistisk överdos.

Jag tycker mycket om filmen, som innehåller kärlek, dramatik, klassmotsättningar, vackra klänningar, vyer och Keira Knightley. I boken blir det lite för mycket. Jag tröttnat på romantiken som ligger som en blöt trasa över handlingen och visst är det fint att de älskar varandra, men det blir så tröttsamt i längden.

Fast såklart är historien lika bra i boken. Och slutet är fortfarande snyggt även om vändningen är lite annorlunda här. Det är egentligen bara språket jag stör mig på. Om jag inte hade sett filmen hade jag nog tyckte bättre om boken, kanske haft överseende med stilen och sett till historien. Men nu har jag redan fått berättelsen serverad två gånger och behöver den egentligen inte igen, i alla fall inte i sliskig bokform.

5 april 2009

En liten hattaffär på hörnet

En liten hattaffär på hörnet är en mysig roman skriven av Martina Conlon-McKenna. Och visst är det förutsägbart, men just nu ville jag läsa en stillsam, trevlig och för stunden underhållande roman, och det var precis vad den här gav mig.

Huvudpersonen Ellie ärver sin mammas hattaffär och blir indragen i modistyrket. Affären är det som binder samman alla berättelser som romanen består av. Vi får träffa en mängd personer, som alla är i behov av en hatt till ett visst tillfälle. Söt bok att må bra med och som passar perfekt för några lugna kvällar i soffan.

27 mars 2009

Alla familjer är psykotiska

Alla familjer är psykotiska av Douglas Coupland har texten "såpan från helvetet" på framsidan, och det är nog en passande beskrivning.

Allting är fullständigt skruvat. Det är helt galet och allt blir bara värre och värre. En rad galna händelser vävs samman till denna familjs liv. Och som baksidan berättar "Alla familjer är psykotiska, men familjen Drummond är de okrönta mästarna".

Karaktärerna är väldigt speciella och om inte det vore nog så är deras handlingar ännu värre. De smittar varandra med hiv på de mest otroliga sätt, hamnar i skumma smugglingsaffärer, är otrogna och tillsammans med helt fel personer och dessutom ska en av döttrarna resa ut i rymden.

Det är underhållande och fullständigt vrickat.

25 mars 2009

Den som inte tar bort luddet ska dö

Den som inte tar bort luddet ska dö av David Batra gör mig rädd för att jag ska bli som bokens lappskrivare!

Det är väldigt nära att jag sätter upp arga lappar när grannar irriterar mig. Mina urpysta cykeldäck har nästan genererat en mycket arg, och troligen otrevlig, lapp i cykelförrådet. Att det sannolikt är icke läskunniga barn som haft ur luften skulle inte ha hindrat mig. Men än har jag inte gått så långt att jag tagit fram penna och papper.

Annars kanske jag alltid kan roa någon med ett stavfel, galen formulering eller genom att helt enkelt gå över gränsen för vad man kan klaga på. Batras sammanställning av lappar är i alla fall väldigt underhållande!

Mannen under trappan

Mannen under trappan av Marie Hermansson får mig att tänka att det gått över styr någonstans. Jag minns att jag får ett antal år sedan läste Musselstranden och tyckte den var väldigt bra. Nu är det bara för mycket.

Min första tanke är att Mannen under trappan är övernaturlig, men egentligen är jag nog ute efter att den har surrealistiska drag. För visst skulle det kunna bo en väldigt kortvuxen man under din trappa, även om det inte känns speciellt sannolikt och definitivt inte att det skulle utveckla sig som det gör i den här romanen.

Realism är annars något jag föredrar. Men här är det skrivet på ett spännande och lockande sätt som gör att jag ändå måste läsa klart den fort, för att få veta hur det slutar. Det stör mig att jag måste erkänna att jag fastnar i den, för egentligen är det bara för mycket av allt. Men jag skyller på den effektiva uppbyggnaden där allt vävs samman och att händelsekedjorna är väldigt genomtänkta.

20 mars 2009

Birgitta och Katarina

Birgitta och Katarina är en roman om Heliga Birgitta av Alexandra Coelho Ahndoril och ett av mina reafynd i år.

Birgitta och Katarina är berättelsen om Birgitta innan hon blev den heliga. Det huvudsakliga fokuset ligger på hennes familjeliv; barnen, gården och maken, även om det genom boken byter karaktär. Hon hann få 8 barn innan hon bestämde sig för att hon ville bli nunna och bilda ett kloster.

Även om livet som kvinna står i fokus finns även de religiösa aspekten med. Hennes önskan om att bli nunna, pilgrimsfärderna och hennes skrifter.

Jag har inget speciellt intresse för religion och har mest kommit i kontakt med Birgitta genom Ebba Witt-Brattströms föreläsningar. Men jag uppskattar historiska romaner och fastnar helt i den här. Intressant läsning!

19 mars 2009

Jag behöver dig mer än jag älskar dig och jag älskar dig så himla mycket

Jag behöver dig mer än jag älskar dig och jag älskar dig så himla mycket av Gunnar Ardelius klassas som ungdomsroman men fungerar bra även för den som är äldre än så.

Jag blev tipsad om den under dagens lektion då en klasskompis skulle ta med en text som var viktig för henne. På vägen hem lånade jag den på biblioteket och efter drygt en timmes läsning var den slut.

Det är mycket lätt- och snabbläst roman där korta fragment vävs samman till en kärlekshistoria. Språket är enkelt och effektivt. Varje händelse får en sida var och tillsammans ger de bilder av två unga människors första kärleksrelation. Vardagliga betraktelser varvas med mer traditionellt romantiska händelser.

En mycket fin berättelse som med all rätta vunnit priser och fått stor uppmärksamhet. Den påminner mig om Hjärtans fröjd av Per Nilsson, vilket är mycket positivt då det är en klar favorit hos mig.

13 mars 2009

Utslag av oro

Utslag av oro skriven av Mark Haddon hade kallats romantisk komedi om den varit en film, något i stil med Notting Hill. För även om den tar upp en mängd allvarliga ämnen är stilen lättsam.

Om den varit en film hade jag tyckt mycket om den. De lite lagom udda karaktärerna, problemen där det redan från början känns som de kommer lösa sig och relationer med trassel. Men nu är det en bok och då vill jag ha något mer.

Det tar mig drygt 100 sidor att fastna, och det är för mycket. Jag har dessutom stora problem att hålla isär personerna. Men trots det får den mig att trivas. Enligt andra recensioner är det en bok att må bra, och visst är det väl så, vilket ändå är ganska konstigt med tanke på alla relationsproblem, cancermisstankar och missöden.

Helt klart en bok för den som vill ha avslappning för stunden, följa ett gäng människor och deras problem men ändå ha känslan av att allt blir bra till slut.

10 mars 2009

En himmel till Elliott

Efter att i många andra bloggar ha läst om En himmel för Elliott av Katarina Danielsson var jag också tvungen att läsa den. Jag var lite skeptisk mot att den döda tvillingbrodern aldrig lämnar henne, att han alltid finns med henne även efter sin död, det hela känns lite konstlat.

Trots att övernaturliga inslag inte är något jag föredrar bjuder En himmel för Elliott på en mycket fin historia. En bok om en familj som måste gå vidare då Elliott dör och fina invävda minnen från barndomen som tvillingarna hade.

Det enda som gör mig besviken är att det framåt slutet tappar spåret. En händelse, som jag inte kan avslöja här eftersom den skulle förstöra för framtida läsare, känns för mig helt ovidkommande. Kanske är det ett sätt att ändra relationen mellan karaktärerna, men jag tycker inte det samspelar med resten av historien.

Utom det lilla snedspåret så är det en mycket läsvärd roman som skapar känslor. Den får mig att tänka på Nu vill jag sjunga dig milda sånger av Linda Olsson, men är inte lika smörig.

En himmel för Elliott
är en värmande berättelse som lever upp till den slogan som Månpocket har tryckt på första sidan "En bra bok fastnar".

7 mars 2009

Lyssnerskan

Genom Lyssnerskan av Tove Jansson inser jag att hon är mycket mer än mumintrollens skapare. I dessa enkla med detaljerade noveller möter vi ett antal människor och får följa varsin händelse de är med om. Vissa av dem är rent vardagliga, andra med smått övernaturliga inslag.

En klar favoriter är för det första kvinnan som inte kan sova, då vi får följa hennes nattliga ritualer mot sömnlösen. Och även den ensamma kvinnan på ön som möter en ekorre som får stor inverkan på hennes vardag.

Boken är utgiven av En bok för alla och är därför både ett bra och billigt inköp.

2 mars 2009

Våldtäkt och romantik

I en svart, glansig bok med rosa plyschbokstäver diskuterar Katrine Kielos hur vi kan tolka våldtäkt, titeln är Våldtäkt och romantik.

Det är en 120 sidor lång debatterande text med undertiteln En berättelse om kvinnlig sexualitet. Boken är en diskussion med och mot feministiska teoretiker, men även med inslag i mer skönlitterär prosastil.

Referenserna och anspelningarna på tidigare verk inom genusforskning och -debatt är många. Det gör texten intressant eftersom den sätter den i ett större sammanhang.

Stundtals är jag lite provocerad, men inte alls på den nivå som jag trodde när jag köpte boken. Jag tycker absolut Kielos har poänger och verkligen välformulerade sådana.

Till slut vet jag inte hur jag ska förhålla mig till innehållet och väljer att sammanfatta det som: välformulerat, tänkvärt och värt att diskutera.

28 februari 2009

Drottningen vänder blad

Drottningen vänder blad av Alan Bennett är berättelsen om hur läsandet av romaner kan förändra dig, om hur läsning påverkar.

Drottningen hittar en bokbuss och börjar låna böcker. Det är starten på en mysig roman om läsande, där vi även får möta ett läsfientligt hov och vada runt i författarnamn som drottningen plöjer igenom.

Jag lyssnade på den som ljudbok där Rachel Mohlin berättar historien. Rösten är behaglig för ljudbokssammanhang och passar bra till romanen.

Trevligt och underhållande. Skön avkoppling.

9 februari 2009

Jag skulle vilja att någon väntade på mig någonstans

Jag köpte Jag skulle vilja att någon väntade på mig någonstans enbart för att den är skriven av Anna Gavalda. Jag var ute efter känslan som Tillsammans är man mindre ensam ger, därför blev jag lite besviken även fast det var en intressant bok.

När jag köpte den trodde jag att det var en roman. Det var i och för sig en ganska trevlig överraskning då jag tänker att jag ska läsa mer novellsamlingar.

Jag kommer ihåg korta små passager eller karaktärer, men inte i sitt sammanhang och känner inte att jag fick någon direkt helhet. Än så länge föredrar jag Gavalda som romanförfattare.

2 februari 2009

S som i syster

S som i syster är en roman av Nina Wähä som jag läste på två dagar. Innehållet är lättläst efter att jag vant sig vid utelämnandet av skiljetecken i dialoger och tankeflöden.

När en bok tar slut och helheten inte riktigt infinner sig beror det ofta på att berättelsen var spretig och inte knöts ihop på slutet. Här är det snarare luddighet som är problemet. Jag känner inte att jag får något bra grepp om historien och karaktärerna.

Slutet ger iofs en viss sammankoppling med tidigare delar av boken och det hela blir lite tydligare, men jag kan knappt berätta vad boken handlar om. Det finns inget konkret att ta på och kanske är meningen också att mer skapa känsla och väcka andra tankar. Det fungerar för stunden, men tyvärr är det knappast en bok jag kommer minnas länge.

28 januari 2009

Dessa trakter

Dessa trakter av Alexandra Kronquist är trist. Fruktansvärt trist och just därför väldigt snygg. En kvinna vandrar runt i miljön vid en rullstensås. Vi möts av åsen i genomskärning och landskapet som omger den. Vi får läsa om kor som betar lagom mycket för att få EU-bidrag och om barnet som ska få lära känna naturen redan från början.

Stilen är sparsmakat, men med väldetaljerade miljöbeskrivningar. Ibland förekommer gammalmodiga ord som för att förstärka en känsla av att dåtiden som vävs in i berättelsen. Typiskt för stilen är också de ofullständiga satserna som används flitigt.

Då och nu knyts ihop till en väv av händelser. En propellerplanflygande Greta Garbo och en pojke som skriver vykort om tiden som var ger bakgrunden till huset som den nutida berättaren bor i.

Viss information går på repeat, med med andra perspektiv och sammanhang får den nya innebörder. En helhet skapas sakta i denna roman där skildrandet av en bygd är viktigare än händelseförloppet.

25 januari 2009

Boken om Blanche och Marie

Per Olov Enquist har skrivit den intressanta berättelsen om Blanche Wittman och Marie Curie som återfinns i Boken om Blanche och Marie.

Kända och okända personer återfinns i historien som berättas genom skrivböcker ur Blanches perspektiv. Fokus är kärlek och vetenskap. Språket är dock väl tillkrånglat. Formuleringarna är möjligen snygga, men inte effektiva. Utroptecknen är överanvända och kopplingarna håller inte alltid ihop.

Jag orkar bara läsa klart boken för att personerna är intressanta. Ofta kommer man in i författarens stil efter ett tag, men jag stör mig på saker ända fram till slutet. Visst är det effektivt upplagt och genomtänkt, men formuleringarna och meningsbyggnaden finner jag bara överdriven.

Trots all min språkliga kritik och obefintliga förståelse för Enquists sätt att krångla till det så kan jag rekommendera boken. Berättelsen är så pass intressant att det överväger.