Vad ser du nu

Vad ser du nu av Cilla Naumann handlar om Anna, men inte ur hennes eget perspektiv. Fyra personer i hennes närhet berättar om händelser där hon varit med. Genom berättelserna som Anna får vi även lära känna de som berättar. Intressant roman med snygg berättarteknik där relationer står i fokus och människans olika roller blir uppenbara. Lättläst och läsvärd.

Vad ser du nu blir sista boken för mig 2008. Sammanlagt blev det 86 böcker under året. Så fort 2009 börjar så startar jag med ny läsning och återkommer snart med fler inlägg.

Gott nytt år!

Vi i villa

Vi i villa av Hans Koppel har en lättläst språknivå men försvåras av frånvaron av talstreck, inblandade tankar och beskrivningar av vad som händer. Efter ett tag kommer jag dock in i läsandet och hänger bättre med i vad som sägs av vem och vad som är händelser.

Berättelsen är ganska trist. En medelåldersman är trött på förortslivet med fru och dotter. Han har en älskarinna och ett gäng med manliga kompisar, och får för sig att börja spela alla elaka spratt.

Troligen ska det visa tristessen i vardagen och hur det kan gå när förhållanden och livet i allmänhet känns meningslöst. Jag hade väntat mig något mer än skildringar av grabbig jargong.

Boken tar bara någon timme att läsa, men jag vet inte om det var värt det. Knappt roande för stunden, även fast jag blev lite nyfiken på hur allt skulle sluta. Tyvärr kan inte det snygga omslaget och tilltalande layouten väga upp historien.

Det är bara lite AIDS

Det är bara lite AIDS
- ett seriealbum av Sara Granér

starka färger och svartvitt
drygt och träffsäkert
politiskt och omoget
roande och tänkvärt
annorlunda och snyggt

Resor i skriptoriet

Efter att ha avslutat förra boken av Paul Auster började jag med Resor i skriptoriet av samma författare. Historien kretsar kring Mr Blank som sitter instängd (självvalt eller inlåst?) i ett litet rum utan att kunna minnas dagen innan eller varför han befinner sig där.

Enligt baksidan, som jag läste först när jag kommit en bit in i romanen, är det en skarp metafor för USA idag och en hyllning till alla Austerfans eftersom många karaktärer från andra romaner återkommer. Kanske borde jag därför ha väntat med Resor i skriptoriet tills jag läst Austers andra böcker.

Trots det uppskattar jag romanen. Stämningen är kompakt och obehaglig, lite samma känsla som Karin Boyes Kalocain. Berättelsen är välformulerad och snyggt uppbyggd, dock känns det som en del av en helhet som aldrig får sitt sammanhang.

Dårskaper i Brooklyn

Det kände som alldeles för lång tid sedan jag blev riktigt fast i en roman, sedan började jag läsa Dårskaper i Brooklyn av Paul Auster.

Berättelsen är intressant, lika så karaktärerna. Det är lättläst, men välskrivet. Dialogerna, händelserna och det faktum att den utspelar sig i en litterär miljö gör berättelsen läsvärd.

Jag ville inte att boken skulle ta slut, men läste på för att få veta hur det slutade. Nu ska jag låna en annan bok av Auster. Och hoppas på en lika bra läsupplevelse igen!