18 november 2008

Ta itu

Tur att Ta itu av Kristina Sandberg är så lättläst, annars hade jag slutat halvvägs. Det tar alldeles för lång tid innan jag fastnar för bokens handling. Personerna intresserar mig inte förrens mer är hälften av sidorna är avklarade. För just så känns det; som att jag får den avklarad.

Kanske är det ingen bra idé att låna böcker bara för att de är snygga och på baksidan nämner orden "kvinnliga livsvillkor". Men till slut tycker jag den är intressant. Personerna känns inte fullt så platta och historien får ett mer gripande innehåll. Det blir aldrig någon riktigt höjdare, men jag läser ändå ut boken och något måste det ju bero på.

Helt okej, om man tar sig igenom den enorma startsträckan.

13 november 2008

Hjältar

Ibland är bokens struktur mer intressant än dess handling, så är det med Hjältar av Claudia Marcks.

Boken består av 14 berättelser. Den gemensamma nämnaren är Frank, eller Ernst. Olika personer, olika händelser. Vardagliga skildringar eller historier med småsmarta vändningar. Lite klurigt i realistisk stil. Lättläst och intressant.

Jag skulle knappt kunna återberätta en enda av historierna. Definitivt inte rita upp ett schema över hur de hör ihop. Trots det gillade jag boken. Läste den för stunden och upplevde den trevliga aha-känslan när en bekant karraktär dök upp igen.

Jenny Häggs mamma solar brösten i vardagsrummet

Jag älskar Jenny Häggs mamma solar brösten i vardagsrummet av Ida Säll från första sidan.

Det enkla språket och snygga formuleringarna. Iakttagelserna som så fyndigt nedtecknats. Allt ur ett barns perspektiv, men utan de överdrifter och konstlade uttryckssätt som ibland blir fallet när jag-personen är ett barn.

En fragmentarisk berättelse bestående av 70 korta texter, ingen längre än en sida. Som hålls samman av huvudpersonen som upplever det och av miljöer och återkommande karaktärer. Vardagsliv och funderingar, så fint.

Några favoritmeningar:
"Om man vaknar på natten är allt något helt annat. Det är först och främst mörkt, såklart."

"Jag är bäst på nästan allt men på kvartsamtalet säger hon att jag nog kan försöka lite bättre. [...] Samma vecka lär vi oss namnen på planeterna. Jag vet inte varför."

3 november 2008

Bergsprängardottern som exploderade

För ett antal år sedan såg jag Bergsprängardottern som exploderade som enpersonsföreställning av Lo Kauppi. Nu har jag äntligen läst boken också.

Bergsprängardottern som exploderade är en dokumentärroman. Den självbiografiska berättelsen är gripande och ytterst personlig. Den är skriven i en utlämnande jag-form och visar detaljerat det liv som Kauppi levt. Hon uppger att hon valt att berätta för att ”det finns många som jag, och för att alla ni andra ska få chansen att förstå hur det e”.

Språket är realistiskt, talspråkligt och med mycket dialog. Den autentiska känslan understryks ytterligare av foton, brev och dokument från myndigheter.


Sammanfattningsvis är det en personlig berättelse om missbruk och ätstörningar, familjeliv och tonårstid. Det är också en kritik mot samhällets insatts och okunskap. En läsvärd bok, om än något arbetssam att ta sig igenom.