2 september 2008

Hey Dolly

Om du vill läsa om en heltokig brud vid namn Dolly, och även möta hennes deppiga vänner så bör du läsa Hey Dolly av Amanda Svensson. Jag vet inte vad jag ska säga, den är bara ganska knäpp men absolut intressant. Ingen favorit bok, men Dolly biter sig fast lite i min hjärna i alla fall.

När jag läser boken kan jag inte låta bli att tänka att Svensson måste vara 80-talist (och visst har jag rätt, hon är 20 år). Språket är enkelt, meningarna stundtals ofullständiga och berättartekniken så typisk för unga författare idag. Den typen av språk skulle jag också använda om jag skrev en roman. Och jag vet inte om jag ska tycka att det är charmigt eller trist att kunna urskilja en generations typiska skrivardrag.

3 kommentarer:

  1. Oh har varit galet sugen på denna bok och när mitt bokköpstopp är över (dvs när ett jobb comes along) så ska jag köpa denna direkt. Håller även på med en roman och skriver med sådant språk som du beskriver. Både pinsamt och konstigt men framförallt intressant. Hur har det kommit sig att 80taliser ofta skriver på detta vis? alla har ju utvecklats på eget håll, med egna förebilder. Eller skapade Haket oss alla år 2003? Intressant sak att diskutera. Ha det fint, Anna!

    SvaraRadera
  2. Berättarperspektivet överhuvudtaget; alla kan skriva som de själva vill. På talspråk, modernt och hippt. Tror egentligen inte att man behöver vara 80-talist för att publicera sin bok på "talspråk" bara man har något som bedöms vara värt att säga. Eller är jag helt ute och cyklar nu?

    SvaraRadera
  3. Kanske handlar det inte om 80-talister, utan ligger bara i tiden nu vilket nya författare anammar. Men jag har mest stött på det hos unga författare och tänker att det har något med åldern att göra också, men jag menar så klart inte att alla som är födda på 80-talet skriver så, eller att inga andra kan skriva så. Bara en känsla jag får när jag läst flera böcker av unga författare, att de har något gemensamt.

    SvaraRadera