Breaking dawn

Breaking dawn är den fjärde och avslutande delen i Twilight-serien av Stephenie Meyer. Som vi har väntat! I början av augusti släpptes den i USA och sen tog det lite tid till Sverige. Jag var nummer tre i kö till det inköpta exemplaret, men nu har även jag fått veta hur det hela slutade.

Eftersom våra förväntningar var högt satta, efter att diskuterat boken extremt mycket, blev jag besviken i början. Det var alldelles för smörigt för min smak och det hände inte speciellt mycket. Men, det blev mycket bättre! Det hinner hända mycket och jag är helt nöjd med hur alla trådar från serien binds ihop och det blir ett riktigt avslut. Bra bok och spännande händelser som man inte väntat sig.

Trots det är Breaking dawn väldigt ojämn. Spännande, tråkigt, spännande, tråkigt... Meyer hade tjänat på att korta ner boken. Kanske hade det räckt med 500 sidor istället för de nu 750 sidorna.

Om du föredrar boken i översättning får du vänta ett bra tag, men i september kommer i alla fall tredje delen Ljudet av ditt hjärta på svenska.

Där regnbågen slutar

Där regnbågen slutar av Cecelia Ahern tar brevromanen ett steg längre och inkluderar även e-post, chattar, sms och vykort. Här trängs vardagliga meddelanden med genomtänkta brev. Och formen är det i särklass bästa med romanen.

Innehållet är inte alls lika nyskapande. Här är det samma gamla trassel hit och dit, missförstånd och omvägar på vägen som stakades ut redan på bokens baksida.

Skugga

Karin Alvtegens Skugga slukar mig och jag slukar den. Jag streckläser boken under en regnig semesterdag och känner mig (illa)berörd på ett sätt som bara en välskriven bok kan åstadkomma. Skickliga vändningar gör historien spännande, även fast det på slutet blir väl mycket när skandaler och avslöjanden följer på varandra. Intressant karaktärer, spännande intriger och ett lättläst språk, Skugga har allt och jag förstår varför den säljer så bra. Jag ska definitivt läsa Alvtegens andra böcker också.

Berlinerpopplarna

Efter att ha sett tv-serien baserad på Anne B. Ragdes Berlinerpopplarna skyndar jag mig att läsa boken. Jag tyckte om serien, men allt blir så mycket djupare i romanen. Här får vi lära känna karaktärerna på riktigt och plötsligt känns det som att tv-programmen bara skrapade på ytan.

Berlinerpopplarna handlar om familjen som har sina rötter i den norska gården Neshov. Torunn har aldrig träffat sina släktingar, men när farmodern ligger för döden blir hon ditringd av sin far. Intressanta intriger och familjehemligheter avslöjas i förändringarna efter farmoderns död. Det är en mycket välskriven roman där både karaktärerna och miljöerna är bra skildrade.

Jag vill genast läsa del 2, Eremitkräftorna, men tyvärr visar bibliotekets reservationslista siffran 11 så jag köper den på pocket och väntar nu på försändelsen.

Halleluja liksom

Jag pratade med Jessica och bestämde mig för att läsa några av böckerna som hon tipsade om eftersom vi verkar ha ganska liknande boksmak, Halleljuja liksom av Bob Hansson är en av dem.

Jag har tidigare god erfarenhet av Hansson, från liveframträdanden samt en och annan dikt. Men Halleluja liksom tilltalar mig inte. Visst tycker jag att några av dikterna är intressanta, men i stort blir jag ganska trött på texterna. Tyvärr inte alls inspirerande för mig här och nu, även fast de ibland är båda fyndiga och rakt på sak.

Hjälp!

Hjälp! är en samling serier tecknade av Sara Olausson och Nina Hemmingson. Seriernas längd och stil varierar, men för de allra flesta gäller att de är roliga, träffsäkra eller ibland helknäppa. Dessutom är de snygga!

I skuggan av San Siro

I skuggan av San Siro är Martin Bengtssons självbiografiska bok med undertiteln Från proffsdröm till mardröm. Jag spelar inte fotboll och är inte intresserad av sport, så det vore befogat att fråga varför jag läser den här boken. Men sen jag såg en intervju med Bengtsson på tv tänkte jag att boken kanske är mer allmängiltig än bara skriva för fotbollsintresserade. Tyvärr tycker jag inte att det var så. Enligt inledningen är saker som träningar och matcher bara med som en kuliss, men jag tycker ändå att de tar över, speciellt den första halvan av boken. Trots att berättelsen är utlämnande känns det som att den bara skrapar på ytan av problemet, men kanske är den radikal för att vara inom fotbollsvärlden?

Motljus

Motljus är Annika Thors första roman för vuxna. Språket är enkelt utan onödiga krångligheter, kanske är det tack vare att hon tidigare skrivit för ungdomar som Thor har ett enkelt men välformulerat språk. Ibland är det intressant med böcker som ger lite mer språkmässigt motstånd, men så här i sommartider uppskattar jag lättillgängliga romaner att läsa fort.

Motljus är smart uppbyggd utifrån händelsen kring vad som kan hända när du ser en gammal väns dödsannons i tidningen. Hur det kan väcka minnen och få dig att fundera kring ditt liv. Romanen utspelar sig genom denna uppbyggnad både under 2000-talet och under en sommar på 1970-talet då ett kompisgäng bor i ett sommarkollektiv.

Läsvärd vuxendebut av Annika Thor! Kanske ännu intressantare för de som själva är i huvudpersonens ålder, även fast jag absolut tycker den fungerar för oss andra också.