8 juli 2008

En sorts kärlek

Huvudpersonen i En sorts kärlek av Ray Kluun är extremt provocerande, genom hans nästintill tvångsmässiga otrohet och lögner inför sin fru. När jag börjar läsa boken orkar jag knappt med honom, men kommer in i det och tycker det är han fungerar bra som huvudperson i historien.

Bokens huvudfokus är egentligen vad som kan hända i ett förhållande när frun sakta dör i cancer. Berättelsen känns äkta, just därför att den inte är sockersöt eller enbart tårdrypande. Den känns hemsk och ärlig. Allt får plats, från sexscenerna med de andra kvinnorna till kroppsliga effekter som sjukdomen ger.

Jag läste boken på en dag, men känner mig lite tveksam inför den. På något konstigt sätt känns den på samma gång sliskig, ärlig och givande, hur nu det går ihop...

4 kommentarer:

  1. Tyckte En sorts kärlek var riktigt bra. Retade mig lite på texten om alla låtar i början av varje kapitel. Men vande mig.

    SvaraRadera
  2. Jag gillade att varje kapitel började med ett citat! Jag tyckte det gav en snygg vink om vad kapitlet skulle handla om.

    SvaraRadera
  3. Jo, i början retade jag mig på det som sagt. Men sen tyckte vande jag mig och tyckte precis som du skriver att det gav en vink.

    Visste du att fortsättningen som heter; Änklingen kommer ut på svenska i höst?

    SvaraRadera
  4. Nej, det hade jag ingen aning om. Jag hade inte ens tänkt tanken att det skulle komma en fortsättning.

    SvaraRadera