24 juli 2008

Drömmaren och sorgen

Efter att ha läst ut Häxan av Portobello letade jag i sommarstugans bokhylla och hittade Drömmaren och sorgen av Eva-Marie Liffner. Jag skulle egentligen läsa Vi måste prata om Kevin, men stog inte ut efter knappt 100 sidor. Hur kan den vara så omtalad och hyllad? Blir den verkligen så fantastisk med en så pass trist början som verkligen inte kunde fånga mig?

Drömmaren och sorgen var i och för sig också en besvikelse, men jag orkade i alla fall ta mig igenom den. Drömmar vävs samman med verklighet. Historien flyter in i nuet. Visst låter det som en vacker saga? Det hade det säkert kunnat vara också. Om jag hade förstått den. Men trådarna spretar åt alla håll och på samma gång hör allt samman. Berättelsen är allt för komplex och svårtillgänglig.

3 kommentarer:

  1. Hej! Det tog ett tag även för mig att fastna för "Vi måste prata om Kevin", men det var verkligen värt det att läsa ut den! Så det rekommenderar jag!
    /Maria

    SvaraRadera
  2. Hej igen! Nu har jag läst några sidor bakåt i din blogg också. Jag tycker att du skriver jättebra, jag blir verkligen inspirerad att läsa en massa böcker och har skrivit upp flera stycken titlar. :) Ville bara säga det!

    SvaraRadera
  3. Kanske ger jag Kevin en chans någon gång längre fram, men det får bli längre fram isf.

    Tack! Vad roligt att du tycker om min blogg! Hoppas du hittar några böcker du också gillar.

    SvaraRadera