30 mars 2008

Radikaler och viktorianer

Radikaler och viktorianer av Ruth Halldén är en essäsamling med introduktioner till femton stycken 1800-talsförfattare. Jag läste boken alldelles för fort. Den hade förtjänat mer eftertanke. Kanske även lite anteckningar i marginalen, vilket jag vanligtvis är emot. Till exempel är det en mängd romaner jag planerar att läsa, som jag borde ha markerat. Jag drogs in i Halldéns uppenbara kärlek till dem och deras verk. Hennes högtravande, något ålderdomliga språk fick mig att sluka den allt för snabbt. Den bjuder på så väl känsla som information.

Varje författare har en egen essä, men i många fall behandlar den lika mycket ett fenomen inom litteraturen som själva författaren. Det är också biografisk fakta och information om romaner, även om personbeskrivningarna ofta har ett underhållande syfte och tar upp saker som inte jag hade valt att ta med. Feminismen och andra politiska frågor spelar en viktigt roll i boken och det gör den hela ännu mer intressant.

Jag ska absolut läsa boken igen, om inte annat för att hitta titlarna på romanerna som jag tänkte läsa. Boken är underbart personlig och visar verkligen Halldéns åsikter och uppskattning. Samtidigt är den mycket informativ och Halldén kan verkligen konsten att framställa författarna som intressanta.

29 mars 2008

Stil, stilistik och stilanalys

Stil, stilistik och stilanalys av Peter Cassirer är i första hand en lärobok för högskolestudenter, men ska enligt baksidan också intressera bland annat "den intresserade allmänheten".

Boken kom ut första gången 1972 under namnet Stilanalys. Den sägs vara helt omarbetad nu, men den känns inte aktuell. Kanske är det exemplen som inger den känslan.

Jag har svårt för att Cassirer ska försöka vara fyndig, eftersom det blir ett stilbrott mot den informativt hållna texten som resten av innehållet består av. Det inger också ett oseriöst intryck att han ska lägga in sina egna kommentarer och bedömningar i frågor som inte känns relevanta.

Moderna SVT

Moderna SVT är redigerad av Jenny Aschenbrenner och återger intervjuer med kulturpersonligheter som fått välja sitt favoritkonstverk på Moderna Museet i Stockholm.

Moderna SVT är, som namnet avslöjar, ett samarbete mellan Moderna Museet och SVT och var från början en TV-serie. Det är nu intressanta texter med snygg och lättläst layout.

28 mars 2008

Kungamordet

Kungamordet av Hanne-Vibeke Holst gick nyligen som TV-serie, men jag missade sista avsnittet. Nu har jag läst boken och äntligen fått se det snygga slutet.

Vi får följa ett antal personer i kortare och längre passager som varvas i boken. Vissa är skrivna i jag-form andra beskrivs av en utomstående berättare. Ibland blir det förvirrande, vems berättelse det är, men det löser sig oftast efter att ha läst någon mening.

Politiska intriger blandas med en misshandlad kvinnas vardag. Romanen visar hur det personliga blir politiskt, om än på ett annat sätt än begreppet vanligen syftar på.

Broderier

Med tanke på titeln Broderier på serieboken av Marjane Satrapi är det lätt att tro att jag inlett ett textilt tema, men här är det helt annan brodyr än den som sker på textil som åsyftas.

En ramberättelse om ett antal iranska kvinnor i olika åldrar som dricker te omsluter bokens olika delar. De berättar historier för varandra, om kärlek och framför allt sex. Oskuld, europeiska män och bröllop som ingås av kärlek är några av ämnena som avhandlas.

Tonen är på samma gång skämtsam som allvarlig. Ramberättelsen med de tedrickande kvinnorna gör att flera karaktärer kan föra fram sina åsikter i frågorna. Det är sympatiskt att det känns som det är upp till läsaren att själv ta ställning i frågorna, som flera gånger är sådana som är kontroversiella och väcker känslor.

20 mars 2008

10-gruppen

10-gruppen - mönstertryck av Kerstin Wickman gavs ut 2001, i samband med en utställlning på Nationalmuseum. Det är det mest inspirerande jag läst på länge!

När det fanns café vid Åsa Brandts glashytta i Torshälla bläddrade jag i boken som låg där som läsexemplar. Färgerna fångade mig, men jag hade aldrig tid att läsa texten.

Layouten är något avancerad och tillkrånglad. Jag får läsa boken tre gånger innan jag känner att jag hunnit med allt. Första gången läser jag den huvudsakliga texten, dvs historiken som startar vid gruppens bildande 1970 och sträcker sig ända fram till 2000-talet. Andra gången läser jag intervjuerna som ligger parallellt i spalten bredvid. Till slut fokuserar jag helt på färgbilderna av mönstern som upptar hela högersidorna och känner att det är helt rätt att mönstren får så stor plats.

Innehållet är mycket inspirerande med sina färger och annorlunda mönster. Dessutom passar den bra in i min romantiserade bild av 70-talet och arbetet för kultur som ska nå alla. Jag blir otroligt inspirerad. Vill sy och även klä mig i 80-talskläder i hemsydd stil. Eller åtminstone ha möjlighet att gå på en av deras utställningar. Men det duger ganska bra att bläddra i boken eller kanske först titta på ett av Arlas randiga mjölkpaket som en av 10:orna formgivit.

14 mars 2008

Persepolis

Jag läste samlingsvolymen Persepolis av Marjane Satrapi som innehåller samtliga fyra delar. Det är en tecknad berättelse som hennes egen uppväxt i Iran och några ungdomsår i Österrike.

Politik, religion och krig är en del av vardagen och blandas med händelser som rör kärlek, familj och vänskap. Det gör att det på samma gång är berättelsen om Marjanes uppväxt, som hennes bild av läget i Iran under slutet av 1900-talet. Det gör historien intressant. Dessutom är tecknarstilen där kontrasten svart-vitt är central tilltalande och bilderna är mycket uttrycksfulla i sin enkelhet.

Brunstkalendern

Brunstkalendern av Emma Hamberg och jag läste den enbart på grund av vem författaren är.

Tre vuxna systrar, med väldigt olika liv. Deras skilda vardag och gemensamma problem. Som att läsa en såpa, men med mindre glamour och mer vardag. Ett mycket trevligt genusperspektiv som tar upp vardagliga orättvisor och frågeställningar, såklart, det är ju Emma Hamberg som skrivit den.

7 mars 2008

Var det bra så?

I Var det bra så? av Lena Andersson beskrivs vardagen i förorten på 70- och 80-talet. Det är berättelsen om Lotta och hennes klasskompisars uppväxt, om vänner, kärlek och familjeliv. Som en röd tråd genom berättelsen går frågor om bakgrund.

Var det bra så? var Anderssons debutroman. HonAndersson arbetar även som journalist, vilket kan förklara valet av den dokumentära stilen i Var det bra så?. Med en talspråksinfluerad och lättläst stil beskriver Andersson förortslivet på ett sätt som är både allvarligt och humoristisk. Hon vrider på de vanliga argumenten på ett mycket lyckat sätt. I dialogerna får karaktärerna ofta finna sig snabbt och ge rappa och underhållande svar på tal.

Berättelsen äger rum i ett ytterområd utanför Stockholm, Stensby. Förorten är också viktig för att det förs en återkommande diskussion om invånarnas liv och villkor. Vi får följa ett antal olika karaktärer och genom dem se ur olika perspektiv. Det gör boken mångfacetterad, men det är också problematiskt då det blir svårt att hålla isär karaktärerna och vilken relation de har till varandra.

Frågor om klasstillhörighet och ekonomiska klyftor behandlas upprepade gånger. Det ironiseras över att det inte finns några klasser i Sverige längre. ”Socialdemokraterna har tagit bort det gamla ju. Det finns inga klasser ju, bara 9a, 9b, 9c. Alla är lika mycket värda ju. Inte i pengar räknat, men på nåt annat sätt är alla lika mycket värda ju.” Även skillnader baserat på ursprung är centralt, men boken ger bilden av att klass är mer segregerande än etnicitet.

Sammanfattningsvis är Lena Anderssons Var det bra så? en lättläst och underhållande roman om några människors liv i förorten under 70- och 80-talet. Fokus ligger främst på tidsperioden och miljön framför de enskilda personerna. På samma gång som den roar behandlar den allvarliga ämnen som klyftor i samhället och ger sin bild av förorten.