Odjuret

Jag kan inte låta bli att jämföra Odjuret av Ulla Trenter med hennes En gång är ingen gång som jag nyligen läste. Den jämförelsen är inte till Odjurets fördel. Visst är det en spännande deckare med klassiskt klurig mordgåta, men jag dras inte in i historien.

Jag blir fruktansvärt trött på kommentarerna om kvinnor, t.ex. "Kvinnor är också skatter som ska visas ur så vacker vinkel som möjligt" eller jämförelse mellan kvinnor och hundar, som båda gör som de blir tillsagda. Jag förstår att det är ett sätt att bygga upp stämningen som råder mellan rollfigurerna, men hade gärna varit utan den. Kanske även därför jag föredrar En gång är ingen gång, där huvudrollen är en kvinna som inte säger sexistiska kommentarer.

Simone de Beauvoirs hjärta

Simone de Beauvoirs hjärta av Ann-Marie Ljungberg gör mig enbart förvirrad. Jag gillar bokens grundidé om kvinnorna som lär känna varandra genom en studiecirkel om Simone de Beauvoir och att hennes texter hela tiden finns med i berättelsens bakgrund.

Men:
Jag känner inget för rollfigurerna.
Jag förstår inte vad de har för relationer till varandra.
Intrigen är uppbyggd för att bli mer spännande, men blir bara invecklad.
Jag stör mig på att barnen är beskrivna med samma relektionsförmåga som en vuxen, eller har jag missuppfattat tidsangivelserna också?

Allt faller platt i total förvirring och berättelsen lämnar inga djupare spår.

Fjärilen i glaskupan

Fjärilen i glaskupan av Jean-Dominique Bauby har underrubriken "Berättelsen som blinkades fram med ett öga", eftersom den dikterades med hjälp av detta enda kommunikationssätt som Bauby hade kvar efter ett slaganfall.

Bauby, dåvarande chefredaktör för franska Elle, berättar i boken om sitt nya liv på sjukhuset, instängd i sig själv med enbart ett öga att kommunicera med och även om minnen från innan anfallet.

Jag använder aldrig ordet 'rapp', men det är en mycket passande beskrivning på den här boken. Den är dryg, snabb och underhållande trots det tunga ämnet.

De vackra bilderna

De vackra bilderna är en roman av Simone de Beauvoir, som gavs ut på 60-talet. Boken handlar om existentiella frågor och fokuserar främst på kvinnans roll. Även temat konsumtion och reklam är mycket intressant.

Början höll på att avskräcka mig från vidare läsning eftersom jag tyckte personbeskrivningen som äger rum på en fest verkade allt för invecklad. Som tur är så fortsatte jag läsa och var ganska snabbt inne i vilka personerna var och deras inbördes relationer.

De vackra bilderna är knappt 200 sidor och går fort att läsa. Men tankar, personer och formuleringar finns kvar hos mig efter att sista ordet är läst.

Grekland berättar: Fikonträdets sång

Grekland berättar: Fikonträdets sång är redigerad och översatt av Jan Henrik Swahn och består av 26 noveller av grekiska författare.

Jag tycker blandningen är bra gällande ämnen, textlängd och stil. Vissa noveller fastnar medan andra är mig ganska likgiltiga, men överlag tycker jag det är intressant.

En text som fastnar är "Självmördaren i november i fjol" av Christos Chrysopoulos om den maniska bokmalen som inte kan låta bli att spara någonting han läser, vare sig det är en bok eller ett kvitto. Och jag älskar tanken på att man kan berätta så mycket på bara några få sidor, även om det handlar om en apelsin, ett par välputsade skor eller kärlek som består på olika sidor av Atlanten. Jag borde läsa noveller oftare!

En gång är ingen gång

En gång är ingen gång av Ulla Trenter beskrivs på baksidan som hennes "nya, mysiga och spännande detektivromanen i charmfull stockholmsmiljö". Ny är den inte längre, då den gavs ut 1977. För övrigt är beskrivningen väldigt träffande. Trots att det handlar om ett mord är den mysig och trevlig att läsa. Spänningen ligger i att lösa gåtan.

Det är inte bara mordet som är i fokus, utan kanske främst ett annat mysterium som dyker upp i anslutning till det. Det handlar nästan ingenting om polisutredningar utan om en fotograf, som känner offret, som vill reda ut hur allt egentligen ligger till. Och som lägger näsan lite för mycket i blöt.

Flicka i hyacintblått

Flicka i hyacintblått är en berättelse om en tavlas resa från 1600-talet till slutet av 1900-talet, skriven av Susan Vreeland.

Jag gillar idén väldigt mycket, att berätta historien om vad ett (fiktivt) föremål har sett. Boken är skriven som en novellsamling. Där en text tar slut tidsmässigt börjar nästa, allt styrt av när tavlan byter ägare. Välskriven och intressant. Lättläst och i ett fint litet format. Storlek ungefär som en pocketbok, trots att den är inbunden.

Kvinna i grönt

Kvinna i grönt, utsedd till Nordens bästa deckare 2003, är skriven av Arnaldur Indridason. Jag läser sällan deckare, men blev tipsad om den här. Det var intressant läsning även om jag gärna varit utan själva deckarbiten, eftersom jag inte alls finner den lika intressant som resten.

Kvinna i grönt är verkligen en bok som blir bättre och bättre. Från att vara ganska seg i början så blir den mycket intressant på slutet. Jag hade gärna sluppit polisutredningen och helt ägnat mig åt den andra historien som vävs in. Jag tycker boken är för spretig med de olika polisernas privatliv, en äldre historia och en nutida polisutredning. Även om allt vävs samman så tycker jag det är omotiverat brett. Det är helt klart den äldre historien som mest fångar mitt intresse, och den skulle kunna varit en hel roman i sig själv.

Artemisias passion

Artemisias passion är en historisk roman skriven av Susan Vreeland. Boken handlar om konstnären Artemisia Gentileschis liv (1593-1653). Utgår ifrån den fakta om henne som finns bevarad och hennes målningar, även om berättelsen i stort är fiktiv.

En berättelse om en konstnär och kvinna under 1600-talet, med ett mycket gripande livsöde. Romanen tar sin start då Artemisia är 18 år. Hon torteras och förödmjukas under en rättegång för att se om hon håller fast vid sina anklagelser mot mannen som våldtagit henne. Eller om hon är en hora som frestat honom och ska straffas även hon. Händelsen påverkar hela hennes liv och skammen hon påtvingas gör att hennes liv tar en helt ny vändning då hon måste flytta från Rom för att gifta sig.

En berättelse full av detaljer om måleri och konstnärskapets villkor, satt i en väl beskriven historisk miljö. Mycket välskriven och intressant, även om jag ibland har lite svårt för vissa små överromantiserade passager. Kul att det dyker upp ett antal andra kända historiska personer i berättelsen.

Emma, vem är du?

Emma, vem är du? är skriven av Calle Ljungström. Baksidan har en mycket kort beskrivning "En kärleksroman, och allt är sant.". Calle bestämmer sig för att hitta Emma, "men hon finns bara i fantasin". Den som sett barnprogrammet Kalles klätterträd förstår.

Genom diverse metoder, bland annat SprayDate och affischer bestämmer sig Calle för att hitta Emma, den rätta Emma. Boken består av en inledning där han förklarar projektet och hans mailkontakt med Emmor på Internet. Samt ett fotoreportage från Italien, där han också söker Emma, varför just där förblir oklart för mig.

En söt liten bok som tar kort tid att läsa och där det är själva idéen som är det finaste.

Gåtan

Gåtan är en spänningsroman skriven av Marianne Fredriksson. Bokens huvudperson Lillemor hittar en död kvinna i skogen. Kvinnan är obehagligt lik henne själv. Polisens idéer om vem den mördade är och vad som hänt henne är många. Spåren leder så väl till andra länder som in i Lillemors familjehemligheter.

Tro är ett viktigt tema i boken, som vanligt hos Fredriksson. Här figurera så väl onda ögat, besatthet och psykologiska termer. Det är en psykologiskt komplex bok där du själv får tolka och bedömma vad det egentligen är som händer och på vilket plan, men den ger ändå ett tillfredställande slut som inte är allt för öppet.

Ett annat viktigt tema är kvinnans roll och frihet. På ne.se beskrivs Fredrikssons romanfigurer rent allmänt som "starka och självständiga samtidigt som de är sårbara och sköra", vilket är en mycket bra beskrivning på just den här romanens personer. Den dubbelheten gör att romanfigurerna känns verkliga och trovärdiga. Vilket är nödvändigt för att jag ska kunna uppskatta att resten av berättelsen är så pass utsvävad från realismens ramar som den är.

Martha

Martha är första delen i delvis självbiografiska serien Våldets barn av 2007-års nobelpristagare Doris Lessing. Serien handlar om Martha Quest och utspelar sig i engelska Sydrhodesia (nuvarande Zimbabwe). Första delen skildrar Marthas ungdom på 1920-30-talet, men serien sträcker sig ända fram till 2000-talet.

Efter en mycket lång och trist början blir jag äntligen intresserad av boken. Trots den sega första delen så är boken mycket bra. Den behandlar kvinnans situation och låter genom Marthas tankar många politiska funderingar komma till uttryck. Ämnen som könsroller, sex, äktenskap, rasism och krig har en viktig roll i romanen.

Jag läste ut den nyss och beställde nästa del direkt. Nu väntar jag på att den ska skickas till mig, jag vill genast läsa fortsättningen. Ett mycket bra val av bok av mina föräldrar som gav mig den i julklapp.