31 december 2008

Vad ser du nu

Vad ser du nu av Cilla Naumann handlar om Anna, men inte ur hennes eget perspektiv. Fyra personer i hennes närhet berättar om händelser där hon varit med. Genom berättelserna som Anna får vi även lära känna de som berättar. Intressant roman med snygg berättarteknik där relationer står i fokus och människans olika roller blir uppenbara. Lättläst och läsvärd.

Vad ser du nu blir sista boken för mig 2008. Sammanlagt blev det 86 böcker under året. Så fort 2009 börjar så startar jag med ny läsning och återkommer snart med fler inlägg.

Gott nytt år!

22 december 2008

Vi i villa

Vi i villa av Hans Koppel har en lättläst språknivå men försvåras av frånvaron av talstreck, inblandade tankar och beskrivningar av vad som händer. Efter ett tag kommer jag dock in i läsandet och hänger bättre med i vad som sägs av vem och vad som är händelser.

Berättelsen är ganska trist. En medelåldersman är trött på förortslivet med fru och dotter. Han har en älskarinna och ett gäng med manliga kompisar, och får för sig att börja spela alla elaka spratt.

Troligen ska det visa tristessen i vardagen och hur det kan gå när förhållanden och livet i allmänhet känns meningslöst. Jag hade väntat mig något mer än skildringar av grabbig jargong.

Boken tar bara någon timme att läsa, men jag vet inte om det var värt det. Knappt roande för stunden, även fast jag blev lite nyfiken på hur allt skulle sluta. Tyvärr kan inte det snygga omslaget och tilltalande layouten väga upp historien.

Det är bara lite AIDS

Det är bara lite AIDS
- ett seriealbum av Sara Granér

starka färger och svartvitt
drygt och träffsäkert
politiskt och omoget
roande och tänkvärt
annorlunda och snyggt

Resor i skriptoriet

Efter att ha avslutat förra boken av Paul Auster började jag med Resor i skriptoriet av samma författare. Historien kretsar kring Mr Blank som sitter instängd (självvalt eller inlåst?) i ett litet rum utan att kunna minnas dagen innan eller varför han befinner sig där.

Enligt baksidan, som jag läste först när jag kommit en bit in i romanen, är det en skarp metafor för USA idag och en hyllning till alla Austerfans eftersom många karaktärer från andra romaner återkommer. Kanske borde jag därför ha väntat med Resor i skriptoriet tills jag läst Austers andra böcker.

Trots det uppskattar jag romanen. Stämningen är kompakt och obehaglig, lite samma känsla som Karin Boyes Kalocain. Berättelsen är välformulerad och snyggt uppbyggd, dock känns det som en del av en helhet som aldrig får sitt sammanhang.

15 december 2008

Dårskaper i Brooklyn

Det kände som alldeles för lång tid sedan jag blev riktigt fast i en roman, sedan började jag läsa Dårskaper i Brooklyn av Paul Auster.

Berättelsen är intressant, lika så karaktärerna. Det är lättläst, men välskrivet. Dialogerna, händelserna och det faktum att den utspelar sig i en litterär miljö gör berättelsen läsvärd.

Jag ville inte att boken skulle ta slut, men läste på för att få veta hur det slutade. Nu ska jag låna en annan bok av Auster. Och hoppas på en lika bra läsupplevelse igen!

18 november 2008

Ta itu

Tur att Ta itu av Kristina Sandberg är så lättläst, annars hade jag slutat halvvägs. Det tar alldeles för lång tid innan jag fastnar för bokens handling. Personerna intresserar mig inte förrens mer är hälften av sidorna är avklarade. För just så känns det; som att jag får den avklarad.

Kanske är det ingen bra idé att låna böcker bara för att de är snygga och på baksidan nämner orden "kvinnliga livsvillkor". Men till slut tycker jag den är intressant. Personerna känns inte fullt så platta och historien får ett mer gripande innehåll. Det blir aldrig någon riktigt höjdare, men jag läser ändå ut boken och något måste det ju bero på.

Helt okej, om man tar sig igenom den enorma startsträckan.

13 november 2008

Hjältar

Ibland är bokens struktur mer intressant än dess handling, så är det med Hjältar av Claudia Marcks.

Boken består av 14 berättelser. Den gemensamma nämnaren är Frank, eller Ernst. Olika personer, olika händelser. Vardagliga skildringar eller historier med småsmarta vändningar. Lite klurigt i realistisk stil. Lättläst och intressant.

Jag skulle knappt kunna återberätta en enda av historierna. Definitivt inte rita upp ett schema över hur de hör ihop. Trots det gillade jag boken. Läste den för stunden och upplevde den trevliga aha-känslan när en bekant karraktär dök upp igen.

Jenny Häggs mamma solar brösten i vardagsrummet

Jag älskar Jenny Häggs mamma solar brösten i vardagsrummet av Ida Säll från första sidan.

Det enkla språket och snygga formuleringarna. Iakttagelserna som så fyndigt nedtecknats. Allt ur ett barns perspektiv, men utan de överdrifter och konstlade uttryckssätt som ibland blir fallet när jag-personen är ett barn.

En fragmentarisk berättelse bestående av 70 korta texter, ingen längre än en sida. Som hålls samman av huvudpersonen som upplever det och av miljöer och återkommande karaktärer. Vardagsliv och funderingar, så fint.

Några favoritmeningar:
"Om man vaknar på natten är allt något helt annat. Det är först och främst mörkt, såklart."

"Jag är bäst på nästan allt men på kvartsamtalet säger hon att jag nog kan försöka lite bättre. [...] Samma vecka lär vi oss namnen på planeterna. Jag vet inte varför."

3 november 2008

Bergsprängardottern som exploderade

För ett antal år sedan såg jag Bergsprängardottern som exploderade som enpersonsföreställning av Lo Kauppi. Nu har jag äntligen läst boken också.

Bergsprängardottern som exploderade är en dokumentärroman. Den självbiografiska berättelsen är gripande och ytterst personlig. Den är skriven i en utlämnande jag-form och visar detaljerat det liv som Kauppi levt. Hon uppger att hon valt att berätta för att ”det finns många som jag, och för att alla ni andra ska få chansen att förstå hur det e”.

Språket är realistiskt, talspråkligt och med mycket dialog. Den autentiska känslan understryks ytterligare av foton, brev och dokument från myndigheter.


Sammanfattningsvis är det en personlig berättelse om missbruk och ätstörningar, familjeliv och tonårstid. Det är också en kritik mot samhällets insatts och okunskap. En läsvärd bok, om än något arbetssam att ta sig igenom.

26 oktober 2008

Vad är konst?

Vad är konst och 100 andra jätteviktiga frågor är skriven av Ernst Billgren. Boken innehåller 117 frågor, alla besvarade med ett kort och ett långt svar. Fokus är på konst, med frågor ur både betraktarens och konstnärens synvinkel.

Intressant, fyndig och dryg bok, med en snygg enkel layout. Absolut läsvärd, och tar bara någon timme att bläddra igenom.

12 oktober 2008

På Chesil Beach

På Chesil Beach av Ian McEwan börjar med ett ungt pars bröllop och fokuserar deras bröllopsnatt. Boken utspelar sig på 1960-talet och försöker skildra en tid precis innan synen på sex börjar ändras.

Boken är ganska långsam. En stillsam studie i två unga människors förhållande till sex och varandra. Deras oförmåga till att tala om det som gör att effekterna blir överdrivet stora.

Jag antar att McEwan försöker underbygga händelserna genom att visa karaktärernas tidigare liv. Jag tycker dock inte att jag får veta tillräckligt som förklarar varför det blev som det blev. Allt känns lite löst.

Handlar det hela om hur illa sexuellt utnyttjande kan skada en människa, eller är det bara textstyckenas närhet som gör att kopplingen mellan sex och den hemska känslan kvinnan känner sammankopplas hos läsaren? Jag känner mig undrande efter att boken är slut, men inte på det positiva sättet då jag vill hitta mitt eget slut. Snarare som att jag uppfattar att boken har informationsluckor som läsaren inte kan fylla.

8 oktober 2008

Det var länge sedan det var så här spännande

Det var länge sedan det var så här spännande av Cecilia Davidsson är en novellsamling som är allt annat än spännande. Där med inte sagt att den är dålig. Inte alls. Men här är det vardagliga realistiska skildringar av små händelser och relationer. Trevligt att läsa för stunden och kul med noveller för en gångs skull. Den får mig dessutom att vilja skriva, vilket alltid är ett plus om en bok har den inverkan på läsaren.

3 oktober 2008

Slump

Slump kallas för "ett litterärt experiment av Sveriges viktigaste författare 2008". Stora ord och mycket att leva upp till. Jag blir inte besviken.

Slump består av 11 noveller skrivna av 11 olika svenska författare. Novellerna är fristående men flätas samman av händelser och människor. Jag är svag för berättelser som knyts ihop snyggt och effektivt. Det lyckas den här boken med. Det är bara en av novellerna där jag inte hänger med i kopplingen. Annars är det ofta en aha-upplevelse som är tillfredsställande för läsaren.

Att författarna har olika stil och angreppssätt på temat slump är bara kul. Det blir varierat, men ändå sammanhållet. Trots temat måste berättelserna vara välregisserade för att kunna skapa detta mönster.

Boken är utgiven av ett av Göteborgs hotell i samband med bokmässan och kanske är det en trend att oväntade företag använder sig av litteratur och annan kultur för att stärka sitt varumärke. Hotellet skymtar förbi i boken och det här måste det vara det ultimata sättet för produktplacering. Ge ut en bok själv, istället för att köpa in dig i en annan. Men jag stör mig bara på det en liten stund, och återgår sedan till att tycka om boken och beundra den snygga hemsidan den har.

Medverkande författare:
Katarina Mazetti, Emma Hamberg, Theodor Kallifatides, Ronnie Sandahl, Peter Fröberg Idling, Beata Berggren, Stefan Lindberg, Linda Olsson, Kristian Lundberg, Karin Wahlberg och Ida Säll.

1 oktober 2008

Allt

Allt av Martina Lowden gjorde mig matt. Så matt att jag bara halvskummade de sista 150 (av 628) sidorna.

Allt är ostrukturerat, collageartat och omöjligt. Stundtals älskar jag det, men tyvärr blir jag mest trött på det hela ju mer jag läst. Jag stör mig på alla bortsprugna katter och listor, samtidigt som jag ler åt snygga ordförvrängningar.

Allt kan passa för stora ord som intressant litterärt experiment eller nyskapande litteratur, men är ingenting som jag skulle rekommendera för god läsning.

28 september 2008

Medan segern firades

När jag första gången hördes talas om att Jens Orback skrivit boken Medan segern firades - min mammas historia bestämde jag mig för att läsa den. Någonstans i väntan på pocketutgåvan glömde jag bort det, men blev åter påmind när jag tittade på En bok en författare. Ett intressant litteraturprogram, där Orback medverkar och berättar om skrivandet av den här boken, som går att se på SVTplay.

Boken skildrar både Orbacks egna resor när han skriver boken och hans relation till sin mammas historia, men handlar främst om andra världskrigets slutskede när ryssarna tar över Wittenberg där mamma växte upp och vad som hände familjen.

Det är hemska händelser som skildras. Det blir nära och personligt eftersom författaren själv har en nära relation till den som utsattes för det. Jag får känslan av att bokens skrivs lika mycket för författaren själv som för läsaren. För att uppnå en mer lättflytande text och hjälpa läsaren hade vissa av släktingarna och platserna kunnats strykas, då de inte fyller en central roll i händelseförloppet. Det är mycket namn, på både personer och gepografiska platser, men som en skildring av sin mammas historia och på ett sätt en släkthistoria så fyller de sin funktion.

Släktträdet i slutet är lätt att missa, men kan vara bra att ha med sig under läsningens gång. Språket är annars lättillgängligt och att boken inte är lättläst beror på det jobbiga men viktiga innehållet, inte språkbruket.

8 september 2008

Lättläst - så funkar det

Lättläst - så funkar det av Maria Sundin är kurslitteratur för mig, men skulle passa många olika yrkeskategorier. Många som arbetar med skrivande, även om det bara handlar om korta texter som beslut eller samhällsinformation, skulle kunna använda sig av tipsen i boken för att skriva för en bredare målgrupp.

Boken innehållet kronkreta tips, men också intervjuer med människor som behöver lättläst och som arbetar med lättläst. Ibland är det segt, jag skummar vissa sidor, men som helhet känner jag att det gav mig något i mitt skrivande. Om inte annat en medvetenhet om att det är många människor som inte kan ta till sig den information som för mig är självklar att kunna läsa.

Erik Dahlbergsgatan 30

Erik Dahlbergsgatan 30 av Annika Ruth Persson är den fristående fortsättningen till Du och jag, Marie Curie. Handligen är lovande. Jenny ser tillbaka på tiden i kollektivet. Kärlek, vänskap och filmskapande, i en miljö som låter intressant. Karaktärernas liv vävs samman med historiska händelser som påverkar deras vardag, som Estonia, valet och partnerskapslagen.

Tyvärr faller allt på språket. Jag har svårt för ord som det känns som att författare hittat på själv, som äckelhunger som beskrivning på en typ av åtrå. Det känns även som en text där författaren försöker skriva för barn, men inte lyckas med anpassningen. Dessutom är det inte en barnbok!

Språket är ivägen när jag ska koncentrera mig på handlingen. Det är alltid kul att läsa böcker där karaktärerna är lesbiska och det inte är problematiskt. Att handlingen kretsar kring vanliga vardagliga känslor som alla kan ha, oavsett sexuell läggning. Men tyvärr så överskuggas mitt intresse för ämnet av att jag hela tiden blir allt för medveten om språket. Orden blir synliga och flyter inte lätt.

2 september 2008

Hey Dolly

Om du vill läsa om en heltokig brud vid namn Dolly, och även möta hennes deppiga vänner så bör du läsa Hey Dolly av Amanda Svensson. Jag vet inte vad jag ska säga, den är bara ganska knäpp men absolut intressant. Ingen favorit bok, men Dolly biter sig fast lite i min hjärna i alla fall.

När jag läser boken kan jag inte låta bli att tänka att Svensson måste vara 80-talist (och visst har jag rätt, hon är 20 år). Språket är enkelt, meningarna stundtals ofullständiga och berättartekniken så typisk för unga författare idag. Den typen av språk skulle jag också använda om jag skrev en roman. Och jag vet inte om jag ska tycka att det är charmigt eller trist att kunna urskilja en generations typiska skrivardrag.

25 augusti 2008

Breaking dawn

Breaking dawn är den fjärde och avslutande delen i Twilight-serien av Stephenie Meyer. Som vi har väntat! I början av augusti släpptes den i USA och sen tog det lite tid till Sverige. Jag var nummer tre i kö till det inköpta exemplaret, men nu har även jag fått veta hur det hela slutade.

Eftersom våra förväntningar var högt satta, efter att diskuterat boken extremt mycket, blev jag besviken i början. Det var alldelles för smörigt för min smak och det hände inte speciellt mycket. Men, det blev mycket bättre! Det hinner hända mycket och jag är helt nöjd med hur alla trådar från serien binds ihop och det blir ett riktigt avslut. Bra bok och spännande händelser som man inte väntat sig.

Trots det är Breaking dawn väldigt ojämn. Spännande, tråkigt, spännande, tråkigt... Meyer hade tjänat på att korta ner boken. Kanske hade det räckt med 500 sidor istället för de nu 750 sidorna.

Om du föredrar boken i översättning får du vänta ett bra tag, men i september kommer i alla fall tredje delen Ljudet av ditt hjärta på svenska.

20 augusti 2008

Där regnbågen slutar

Där regnbågen slutar av Cecelia Ahern tar brevromanen ett steg längre och inkluderar även e-post, chattar, sms och vykort. Här trängs vardagliga meddelanden med genomtänkta brev. Och formen är det i särklass bästa med romanen.

Innehållet är inte alls lika nyskapande. Här är det samma gamla trassel hit och dit, missförstånd och omvägar på vägen som stakades ut redan på bokens baksida.

13 augusti 2008

Skugga

Karin Alvtegens Skugga slukar mig och jag slukar den. Jag streckläser boken under en regnig semesterdag och känner mig (illa)berörd på ett sätt som bara en välskriven bok kan åstadkomma. Skickliga vändningar gör historien spännande, även fast det på slutet blir väl mycket när skandaler och avslöjanden följer på varandra. Intressant karaktärer, spännande intriger och ett lättläst språk, Skugga har allt och jag förstår varför den säljer så bra. Jag ska definitivt läsa Alvtegens andra böcker också.

11 augusti 2008

Berlinerpopplarna

Efter att ha sett tv-serien baserad på Anne B. Ragdes Berlinerpopplarna skyndar jag mig att läsa boken. Jag tyckte om serien, men allt blir så mycket djupare i romanen. Här får vi lära känna karaktärerna på riktigt och plötsligt känns det som att tv-programmen bara skrapade på ytan.

Berlinerpopplarna handlar om familjen som har sina rötter i den norska gården Neshov. Torunn har aldrig träffat sina släktingar, men när farmodern ligger för döden blir hon ditringd av sin far. Intressanta intriger och familjehemligheter avslöjas i förändringarna efter farmoderns död. Det är en mycket välskriven roman där både karaktärerna och miljöerna är bra skildrade.

Jag vill genast läsa del 2, Eremitkräftorna, men tyvärr visar bibliotekets reservationslista siffran 11 så jag köper den på pocket och väntar nu på försändelsen.

Halleluja liksom

Jag pratade med Jessica och bestämde mig för att läsa några av böckerna som hon tipsade om eftersom vi verkar ha ganska liknande boksmak, Halleljuja liksom av Bob Hansson är en av dem.

Jag har tidigare god erfarenhet av Hansson, från liveframträdanden samt en och annan dikt. Men Halleluja liksom tilltalar mig inte. Visst tycker jag att några av dikterna är intressanta, men i stort blir jag ganska trött på texterna. Tyvärr inte alls inspirerande för mig här och nu, även fast de ibland är båda fyndiga och rakt på sak.

3 augusti 2008

Hjälp!

Hjälp! är en samling serier tecknade av Sara Olausson och Nina Hemmingson. Seriernas längd och stil varierar, men för de allra flesta gäller att de är roliga, träffsäkra eller ibland helknäppa. Dessutom är de snygga!

I skuggan av San Siro

I skuggan av San Siro är Martin Bengtssons självbiografiska bok med undertiteln Från proffsdröm till mardröm. Jag spelar inte fotboll och är inte intresserad av sport, så det vore befogat att fråga varför jag läser den här boken. Men sen jag såg en intervju med Bengtsson på tv tänkte jag att boken kanske är mer allmängiltig än bara skriva för fotbollsintresserade. Tyvärr tycker jag inte att det var så. Enligt inledningen är saker som träningar och matcher bara med som en kuliss, men jag tycker ändå att de tar över, speciellt den första halvan av boken. Trots att berättelsen är utlämnande känns det som att den bara skrapar på ytan av problemet, men kanske är den radikal för att vara inom fotbollsvärlden?

Motljus

Motljus är Annika Thors första roman för vuxna. Språket är enkelt utan onödiga krångligheter, kanske är det tack vare att hon tidigare skrivit för ungdomar som Thor har ett enkelt men välformulerat språk. Ibland är det intressant med böcker som ger lite mer språkmässigt motstånd, men så här i sommartider uppskattar jag lättillgängliga romaner att läsa fort.

Motljus är smart uppbyggd utifrån händelsen kring vad som kan hända när du ser en gammal väns dödsannons i tidningen. Hur det kan väcka minnen och få dig att fundera kring ditt liv. Romanen utspelar sig genom denna uppbyggnad både under 2000-talet och under en sommar på 1970-talet då ett kompisgäng bor i ett sommarkollektiv.

Läsvärd vuxendebut av Annika Thor! Kanske ännu intressantare för de som själva är i huvudpersonens ålder, även fast jag absolut tycker den fungerar för oss andra också.

31 juli 2008

SOS från mänskligheten

Jag följde med en vän till biblioteket och hade turen att av en slump se SOS från mänskligheten av Johanna Nilsson. Jag hade ingen aning om att hon skrivit en ny bok! Helt plötsligt var det ingen tvekan om vad jag skulle göra under eftermiddagen. Innan kvällen var slut hade jag läst ut den.

Jag läser sista sidan med en obehaglig känsla som inte vill släppa. Det är en gripande och ytterst otrevlig roman. Problematiken är en annan än i tidigare böcker av författaren och här är karaktärerna betydligt äldre. Ämnen som prostitution och relationer står i centrum.

Som alltid i Nilssons böcker så känner jag för karaktärerna och de följer med mig även när boken är slut. SOS från mänskligheten är mörkare än jag väntat mig, men jag håller med baksidestexten som menar att den som gillade I Utkanten älskande kommer att tycker om den här också. Eftersom jag tidigare hyllat I Utkanten älskande och fått många i min omgivning att läsa den så kan det inte vara speciellt svårt att gissa att jag tyckte om den här romanen också.

29 juli 2008

Det bästa ur Nordisk Familjebok

När jag fyllde år fick jag Det bästa ur Nordisk Familjebok av två vänner.

Boken är en sammanställning av texter och bilder från Nordisk Familjebok. Den utgår ifrån utgåvan som fanns mellan 1904-26. Enligt titeln visar den det bästa, men självklart är det också det värsta.

Jag har skrattat gott åt den flera gånger. Samtidigt är det fruktansvärt att det faktiskt har stått så här i uppslagsverk som utger sig för att vara vetenskapligt. De saker som står här skulle aldrig kunna finnas med i dagens uppslagsverk, det skulle aldrig accepteras. Men vem vet, kanske tycker framtidens svenskar så om saker som står i de uppslagsverk vi har nu?

24 juli 2008

Drömmaren och sorgen

Efter att ha läst ut Häxan av Portobello letade jag i sommarstugans bokhylla och hittade Drömmaren och sorgen av Eva-Marie Liffner. Jag skulle egentligen läsa Vi måste prata om Kevin, men stog inte ut efter knappt 100 sidor. Hur kan den vara så omtalad och hyllad? Blir den verkligen så fantastisk med en så pass trist början som verkligen inte kunde fånga mig?

Drömmaren och sorgen var i och för sig också en besvikelse, men jag orkade i alla fall ta mig igenom den. Drömmar vävs samman med verklighet. Historien flyter in i nuet. Visst låter det som en vacker saga? Det hade det säkert kunnat vara också. Om jag hade förstått den. Men trådarna spretar åt alla håll och på samma gång hör allt samman. Berättelsen är allt för komplex och svårtillgänglig.

Häxan från Portobello

När jag hade börjat läsa Häxan från Portobello av Paulo Coelho kunde jag inte sluta! Jag slukade den och när den var slut ville jag läsa den igen, men bestämde mig för att vänta lite. Det är helt klart en bok som jag kommer tala gott om länge och försöka tvinga på mina vänner.

Jag vill inte sammanfatta boken, säga vad den handlar om eller förklara vad som var bäst med den. Det beror på att jag anser det vara en sådan bok som kan ge så olika saker till olika läsare. För mig tog den upp ämnen som jag diskuterat på senaste tiden, och då menar jag inte att jag ägnar mig åt religiösa grubblerier, mig gav den något annat. Läs den och förhoppningvis kan du också njuta av den lika mycket som jag gjorde.

18 juli 2008

Nu, imorgon!

Baksidestexten på Nu, imorgon! av Annika Thor är så bra att jag inte ens vill försöka förklara innehållet själv:

Året är 1968.

I VIETNAM faller bomberna över byar och städer. På gatorna i PARIS slåss studenter mot kravallpolisen. I GÖTEBORG drömmer fyra unga människor om framtiden.

HELENA drömmer om kärlek, barn - och ett kollektiv på landet. MICKE drömmer om en motorcykel och att bara kunna dra iväg. LI drömmer om Revolutionen. ANDERS drömmer om Li.

Allt är möjlig. Nu, imorgon!


Det var andra gången jag läste boken och jag tyckte om den lika mycket den här gången. Den faller in alldeles perfekt i min (möjligen något romantiserade) bild av -68. Det är en ungdomsbok och gör att den känns lite väl lättläst, ger inget motstånd. Men det gör inget eftersom karaktärerna är intressanta, historierna relevanta och allt knyts ihop snyggt.

Läs!

16 juli 2008

PS Jag älskar dig

PS Jag älskar dig av Cecelia Ahern är en av böckerna jag fick i födelsedagspresent. På framsidan är det ett citat från Damernas värld som säger att den har "klar Marian Keyes-känsla". Troligen ska det vara positivt, men för mig är det avskräckande. Jag läser aldrig så kallad chick-litt eftersom det inte intresserar mig, men här var det avskräckande helt i onödan.

Jag tyckte om PS Jag älskar dig och kan absolut rekommendera den. Det är perfekt sommarläsning. Lättläst och en medryckande historia som du inte vill sluta läsa, utan bara fortsätta tills den är slut.

Romanen handlar om Holly som är i 30årsåldern när hennes man dör av en hjärntumör. Handlingen kretsar kring livet utan mannen och den lista som han skrivit till henne för att vägleda hennes vardag som är så förändrad. Visst är det mycket festande, fnitter och "tjejsnack", som tillhör genren, men det stör mig inte eftersom det känns som att det även finns något mer i boken.

Tack Marcus, för bra sommarläsning.

15 juli 2008

Vem snodde osten?

Vem snodde osten? av Spencer Johnson är en berättelse om två möss, två pysslingar och en massa Ost. Osten symboliserar det vi vill ha i livet och handlingen kretsar kring olika förhållningssätt till hur vi får tag i den.

Att jag äger boken får mig att undra om det anses vara kris i koncernen jag arbetar inom. Varför ger man annars alla anställda denna lilla bok i sommarpresent? Eller kanske inköparen bara läst alla lovord som den konstigt nog ansetts vara värd och inte bläddrat i den faktiskt boken? När jag läser översvallande recensioner och att den tydligen toppar bestsellerlistor undrar jag hur det är möjligt!

Boken är övertydlig och ganska tramsig. Den ger inte mycket plats för egna tankar utan kör på med sina muntra tillrop som till exempel "Ju viktigare Osten är för dig, desto mer vill du hålla fast vid den." Som tur är så är det bara knappt 100 (lättlästa) sidor, annars hade jag nog gett upp.

Kanske är jag trist, men möss som springer runt i labyrinter på jakt efter Ost och säger självklarheter känns mest som ett smart sätt att tjäna pengar på andra människors förvirring i arbets- och privatliv.

13 juli 2008

Arvet efter Danny

Nu har jag läst en till bok av Anne Tyler, nämligen Arvet efter Danny, eftersom jag tidigare läst Utan bagage och verkligen gillade den. Författarens starka sida är helt klart att skildra relationer mellan människor i familjer som råkar ut för stora förändringar. Läsvärd roman med levande rollkaraktärer och intressant intrig.

8 juli 2008

En sorts kärlek

Huvudpersonen i En sorts kärlek av Ray Kluun är extremt provocerande, genom hans nästintill tvångsmässiga otrohet och lögner inför sin fru. När jag börjar läsa boken orkar jag knappt med honom, men kommer in i det och tycker det är han fungerar bra som huvudperson i historien.

Bokens huvudfokus är egentligen vad som kan hända i ett förhållande när frun sakta dör i cancer. Berättelsen känns äkta, just därför att den inte är sockersöt eller enbart tårdrypande. Den känns hemsk och ärlig. Allt får plats, från sexscenerna med de andra kvinnorna till kroppsliga effekter som sjukdomen ger.

Jag läste boken på en dag, men känner mig lite tveksam inför den. På något konstigt sätt känns den på samma gång sliskig, ärlig och givande, hur nu det går ihop...

7 juli 2008

Känslomässigt udda

Känslomässigt udda av Kate Atkinson är det konstigaste jag läst på länge. Romanen har en överdrivet avancerad berättarstruktur som gör det hela förvirrat. Olika berättelser och tidsperioder visas genom varierande teckensnitt och kapitelindelning. Som tur är vävs allt samman på slutet!

Trots allt har jag läst hela boken, så någonting måste det finnas som fångade mitt intresse. Kanske är det personerna jag fastnar för och lite intresseväckande är ju berättelserna, men det hade behövt en annan struktur för att på bästa sätt visa historiernas potential.

Inte en bok jag gärna rekommenderar, men för den som inte har några problem med att hålla isär många personer och historier så kan den vara läsvärd.

28 juni 2008

En halv gul sol

Jag blev rekommenderad En halv gul sol, skriven av Chimamanda Ngozi Adichie, men fick inget förklaring om vad det är för typ av bok. Jag halvskummade baksidan och började läsa den utan att egentligen veta vad den handlar om. Först var det förvirrande och jag fick inget riktigt grepp om vad boken egentligen ville berätta. Helt plötsligt byttes den förhållandevis trygga miljön ut mot en krigsskildring. Det handlade inte längre om tjänstefolkets situation, som jag trodde att det skulle fortsätta göra.

Det är intressant att karaktärerna i romanen tillhör olika klasser och har olika liv, men vävs samman av de dramatiska händelserna. Handlingen utspelar sig i Biafra/Nigeria under 1960-talet, i fredstid och i krig. Jag är inte insatt i den politiska situationen som skildras, men kan följa med i handlingen utan förkunskaperna. Huvudfokus är inte det faktiska kriget, utan hur det påverkar människorna som bor i området.

Mycket läsvärd. Avskräcks inte av att den i pocketutgåvan är nästan 700 sidor, det är värt tiden!

14 juni 2008

Ur kackerlackors levnad

Ur kackerlackors levnad av Inger Alfvén är ett intressant drama där vi får följa händelserna ur de fyra huvudpersonernas olika perspektiv. Jag tycker det är en intressant berättarteknik och Alfvén flätar samman det mycket bra. Att bokens fyra olika delar dessutom är väl anpassade i stil efter karaktärerna gör det hela ännu bättre.

Handlingen utspelar sig till stor del på en båt vid Guadeloupe. Den isolerade positionen spelar en stor roll för handlingen som kretsar kring de fyra personernas inbördes relationer. Det är frispråkigt och förhållandena känns verklighetstrogna då de är komplexa och föränderliga.

Mycket intressant och välskriven, men den drygt 450 sidor långa pocketutgåvan får mig att känna att berättelsen kunnat kortats ner en bit och fortfarande kännas intressant och uttömande.

1 juni 2008

Ut ur skuggan

Ut ur skuggan av Jessica Kolterjahn är något av det finaste jag läst på länge. En kärleksroman som utspelar sig på 20-talet, där huvudpersonen Agnes upplever så väl den accepterade kärleken som den som befinner sig utanför (hetero)normens gränser.

Fotografering spelar en stor roll och är en väl genomförd röd tråd genom berättelsen. Personskildringarna är bra. Skildringen av tidepoken fungerar som en bra fond till berättelsen, även fast åren inte spelar en avgörande roll.

Jag slukar historien och fascineras av språket. Jag inser att jag blir mer och mer påverkad av min textutbildning och kan inte läsa böcker utan att fastna för snygga och effektiva formuleringar.

30 maj 2008

Kalla det vad fan du vill

Tyvärr tog jag alldelles för lång tid på mig att läsa Kalla det vad fan du vill av Marjaneh Baktiari. Den lyckades aldrig göra mig så intresserad att den prioriterades, utan det var alltid någon annan bok som lästes under tiden. Det känns som att jag hade gillat den om den fått den uppmärksamhet den förtjänat.

Persongalleriet är väl stort och jag får inte riktigt ihop alla personerna. Att böcker har släktträd bifogade är sällan ett gott tecken. Samtidigt uppskattar jag att vi får följa olika personer och inte bara se allt ur en persons perspektiv. Jag gillar verkligen tonen och ibland är den otroligt underhållande. Sammanfattningsvis har jag helt enkelt svårt att säga vad jag tycker om den. Läsvärd var den trots allt.

23 maj 2008

Einsteins fru

Einsteins fru är en seriebok av Liv Strömquist. Helt fantastisk. Strömquist vänder på saker och får det otroligt kul, men med en ytterst allvarlig underliggande ton. Politiskt, snyggt och jäkligt underhållande.

22 maj 2008

Sex

Det bästa med Sex av Sara Villus är omslaget. På ett naturgrått tyg finns klöverblommor i skir rosa nyans tryckta. Strukturen, typsnittet, enkelheten och den naturliga känslan är perfekt. Omslaget som är skapat av Lotta Kühlhorn är ett konstverk.

Jag fastnar för formuleringar jag tycker om och beundrar Villius sätt att beskriva det vardagliga. Det lilla som kan tyckas meningslöst att föreviga, men som här blir viktigt. Historien fångar mig dock inte. Den ger mig ingenting. Men kanske är det värt att läsa boken bara för att den så bra nedtecknat det runtomkring.

Källkritik

Källkritik av Thorsten Thurén vänder sig i första hand till studerande, "men är till nytta för alla som intresserar sig för trovärdighet och sanningshalt i den information de möter". För en gångs skulle håller jag faktiskt med om att den riktar sig till en större läsekrets. Ofta slängs detta påstående in på kurslitteraturens baksida, men här känns det sant.

Thurén använder sig av exempel som är intressanta och välkända. Språket är lättillgängligt och faktan är användbar för vem som helst som förstår att det är viktigt att tänka kritiskt till den information vi möter dagligen.

Kära fröken Lagerlöf

Kära fröken Lagerlöf är Jan Verner-Carlssons berättelse om Selma Lagerlöf. "Tanken har varit att tvinna samman rent historiska händelser, biografiskt material och personliga reflektioner" enligt omslaget. Det är intressant att Lagerlöfs liv knyts ihop med vad som händer i världen och att både det personliga och yrkesmässiga får vara med.

Tyvärr tycker jag att språket är överlastat och för tillkrånglat. Kanske är det ett försök att skapa stämning som Lagerlöf var så bra på, men här fungerar det inte. Jag irriterar mig på meningsbyggnaden, orden och upprepningarna. Jag faller inte alls för den här boken, även fast själva grundtanken var bra.

18 maj 2008

Kvinnan som var en fyr

Kvinnan som var en fyr av Viveca Lärn är en berättelse med en mängd udda inslag, som batteridrivna öronrensare och en huvudperson som av princip aldrig träffar två män som har samma yrke.

Huvudpersonen Cecilia reser till USA för att utbilda sig till försäljare av batteridrivna öronrensare. Hon är snart 50 och har aldrig försörjt sig själv men nu är det dags. Resan blir inte riktigt som hon tänkt sig. Hon möter mannen som säger sig vara hennes öde. Hon känner sig dragen till honom på ett sätt som hon aldrig upplevt förut, trots en mängd kärlekshistorier, men som sagt aldrig två med samma yrke.

Kvinnan som var en fyr är en klurig och medryckande berättelse. Ibland är språket lite babbligt, men jag rycks med och finner till slut stilen tilltalande. När boken tar slut vill jag inte sluta umgås med Cecilia, jag hade gärna läst mer om henne.

14 maj 2008

Intervjuteknik

Jag är beredd att omnämna Intervjuteknik av Björn Häger som den bästa kurslitteraturen jag läst på länge. Konkret, utförlig och användbar.

Precis som titeln förklarar så handlar det om hur du genomför intervjuer. Många exempel gör att boken är lättillgänglig, vilket även den överskådliga layouten och upplägget bidrar till.

Boken är främst för den som ska genomföra intervjuer, men kan vara bra att läsa för den som ska bli utfrågad också, för att veta vilka knep man kan bli utsatt för.

Inledning till etiken

Inledning till etiken av Göran Collste är bara runt 100 sidor lång. Den är faktaspäckade och mycket strukturerade. Boken innehåller så väl religiösa aspekter som yrkesetik. Om man är intresserad av något speciellt område bör man välja en annan bok. Den här försöker sammanfatta lite av varje väldigt kort, på gott och ont.

13 maj 2008

Det finns annan frukt än apelsiner

Det finns annan frukt än apelsiner är en delvis självbiografisk roman skriven av Jeanette Winterson. Romanfiguren Jeanette växer upp med en mycket frireligiös adoptivmamma som vill forma henne för framtida missionsarbete. Kyrkan och tron är en stor del av deras vardag. Jeanette trivs i gemenskapen, ända tills den dag då allt ställs på sin spets: när hennes förhållande med en tjej avslöjas.

Jag uppfattar det som att jag missar ett visst djup i boken eftersom jag inte kan ta till mig de bibliska referenserna. Huvudpersonen framställs ibland som väl naiv och moderns handlingar något platta då de inte underbyggs. Jag är som alltid imponerad när ett till synes vardagligt och ointressant skeende kan bli bokens röda tråd och återkomma utan att bli tjatigt, som moderns fascination för apelsiner som hjälper mot allt. Som helhelt en intressant och mycket lättläst roman.

11 maj 2008

Eclipse

Eclipse av Stephenie Meyer är tredje delen i serien om Bella och Edward. Boken finns snart på svenska och kommer då heta Ljudet av ditt hjärta.

Bella och Edwards äventyr fortsätter. Vampyr och andra mytiska varelser är vardag i den lilla staden Forks. Spänningen fortsätter även i denna del. Här finns också en breddning av bakgrundshistorien som inte tidigare nått läsaren.

Spännande intriger och sockersöt romantik. Jag vill inte lägga ifrån mig boken och väntar nu på del 4 som kommer ut på engelska senare i år. Och sen kommer filmen också!

2 maj 2008

När jag hör din röst

När jag hör din röst är andra delen i Stephenie Meyers vampyrserie om Bella och Edward. Egentligen är inte boken speciellt bra. Den ligger ofta på gränsen för vad jag orkar med gällande översvallande romantik och historien är inte så fantastisk heller. Trots det kan jag inte sluta läsa! Jag plöjer boken fort som sjutton, kan inte sluta, måste veta hur det går!

Det Meyer är allra bäst på är att skapa spänning, av den typen som gör att det inte går att lägga ifrån sig boken. Cliffhangers som gör att nytt kapitel inte betyder att det är lämpligt att somna. Jag drömmer mardrömmar där jag är jagad, men vill ändå tillbaka till boken så fort jag vaknat. Högt betyg för hennes intensiva sätt att skriva som gör att jag struntar i berättelsens uppbyggnad och romantiska överdrifter, och bara måste läsa del 3.

28 april 2008

Utan bagage

Utan bagage av Anne Tyler.

Delia går ifrån sin familj under semestern, vandrar iväg över stranden. Hon liftar iväg och startar ett nytt liv. Men är det så enkelt att börja om?

Bra anslag på en roman, som inte gjorde mig besviken. Den är intressant från början till slut. Berättelsens största plus är personbeskrivningarna. Karaktärerna känns levande och deras relationer har djup, inget är svart eller vitt.

18 april 2008

Djupt vatten

Djupt vatten av Donna Leon är den tionde deckaren om kommissarie Brunetti i Venedig, och jag börjar tröttna lite på honom. Visst är det fortfarande spännande, stundtals. Den är även skriven på ett sätt som tilltalar mig, men jag är inte lika fascinerad som jag var i början. En helt okej deckare, som börjar segt men mot slutet är riktigt spännande.

Jag undrar bara en sak, hur har Brunettis fru Paola tid att laga all denna fantatiska mat två gånger om dagen (plus spektakulära efterätter) när hon samtidigt undervisar i litteratur på universitetet?

11 april 2008

Städpatrullen

En kväll med enbart dåliga TV-program bestämmer jag mig för att plöja en bok istället, Städpatrullen av Inger Alfvén. Det är en politisk 70-talsroman som jag köpt i en andrahandsbutik.

Romanen handlar om Kalas, som är engerad inom kvinnorörelsen och bestämmer sig för att sprida sina idéer samtidigt som hon ger kvinnor arbetsmöjligheter. Hon startar ett städbolag.

Den politiska aspekten fyller en viktig funktion i berättelsen och diskussioner om framför allt relationer är centrala. Boken var lätt- och snabbläst, underhållande för stunden men ändå med ett politiskt budskap.

9 april 2008

Till sängs med Frida

Till sängs med Frida av Slavenka Drakulic är utgiven som en roman, men känns som en biografi i essästil. Det är den mest plågade och sorgliga skildring av Frida Kahlos liv som jag läst. Ett stort fokus ligger vid hennes fysiska lidande, långa sjukdomsperioder och förhållandet till döden, men även det komplicerade förhållandet till mannen är centralt.

Berättelsen är uppbyggd av tre plan: en allvetande berättare, Fridas (fiktiva) tankar och kursiva stycken där ett enskilt konstverk står i fokus. Jag tycker tyvärr att målandet kommer i skymundan, men bokens syfte är ju uppenbarligen inte att fokusera på det. Trots det är det en klar fördel att känna till hennes målningar, för att kunna ta till sig beskrivningarna av dem.

Boken ger en bild av Kahlos liv som är allt annat än förskönande. Ibland blir jag irriterande för jag tycker hon framställs som ett offer. Kanske handlar det om att boken bryter mot min idealiserade bild av henne, där hon främst är vad jag kan kalla "en stark kvinna och stor konstnär", trots att det låter allt för pretentiös.