23 september 2007

Jenny

Jenny är skriven av Sigrid Undset, nobelpristagare i litteratur 1928. Handlingen utspelar sig vid förra sekelskiftet i konstnärskretsar. Jenny handlar om kvinnlig frigörelse, eller omöjlig sådan? Jag vet inte hur jag ska tolka den.

Inledningsvis känns boken som en turistbroschyr för Rom. Miljöbeskrivningarna tar över. Eftersom boken utspelar sig i flera olika länder och städer känns beskrivningar relevanta, men jag uppfattar dem som stundtals överlastade.

Boken är till stor del uppbyggd av dialog. Det är genom den vi får känna karaktärerna och se vad som händer i historien. De ger lite samma känsla som Simone de Beauvoirs dialoger i Andras blod, nämligen att den stundtals mer är till för att föra fram ett filosofiskt eller politiskt resonemang än att skildra en historia.

Nu kan jag uppfattas som väldigt negativ mot Jenny, men så är inte fallet. Jag tycker det var en intressant historia och även ett tidsdokument för kvinnans roll och hennes begränsade valmöjligheter. (Vilket såklart även leder till att mannens roll undersöks, men inte lika tydligt.) Det är dessutom en snyggt genomförd komposition och en historia som har en röd tråd och händelserna beläggs av tidigare händelser.

Trots att det är snart 100 år sedan boken gavs ut första gången så tycker jag fortfarande att den känns läsvärd. Ibland blir det lite störande med vissa uttryck. Hur vanligt är det till exempel att man kallar sin pojkvän för min lilla gosse?

Och slutet. Det känns för mig mycket typiskt för sin tid!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar