27 september 2007

De utestängda

De utestängda av Elfriede Jelinek utkom första gången 1980, 24 år innan hon fick nobelpriset.

Det är det äckligaste, vidrigaste och värsta jag läst. Jag läste ut boken igår kväll och ville inte stänga ögonen när jag skulle somna, för att jag hade bilder kvar från bokens slutskede. Detta trots att jag bara skummade mig igenom slutet för jag förstog att det skulle bli riktigt hemsk på flera olika plan.

Det värsta med boken är inte det våld som tydligt beskrivs, utan hur vidriga personerna är mot varandra. Den obefintliga respekten för andra människor. Mannen som tvingar sin fru till diverse sexuella ändamål genom att hota med att skjuta ihjäl henne. Sonen som helt oprovocerat förstör för sin mamma på diverse sätt. Ungdomsgänget vars största nöje är att slå ner okända människor på gatan. Killen som har sex med tjejen som är kär i honom eftersom hon duger att öva på.

Om De utestängda varit en film hade jag tryckt en av mina soffkuddar mot ansiktet och samtidigt försökt hålla för öronen. Tyvärr är det väldigt svårt att åstadkomma när det är en bok. I den här boken får vi dessutom veta så mycket mer än att bara se våldet, vilket gör det mycket värre. Det är inte bara meningslöst våld, utan beskrivs med ett djup. Jelinek lyckas verkligen med det som jag antar att hon vill åstadkomma.

Fy fan.

24 september 2007

Extremt högt och otroligt nära

Extremt högt och otroligt nära är den prisbelönade och mycket omtalade romanen skriven av Jonathan Safran Foer. Det är berättelsen om Oskar vars pappa dör den 11 september. Oskar hittar en nyckel, som leder honom ut på äventyret att hitta vart nyckeln leder.

Jag vill så gärna tycka om den här boken eftersom det är en så fantastiskt fanstasifull och fin historia, men det går inte. Jag blir tokig på hoppen i historian och förvirrad av vem som är vem. Det känns nyskapande och modernt att använda sig av den här layouten som innehåller färger, överstrykningar, foton, varierande teckenstorlek och oläsliga sidor, men inte gör det boken mer lättillgänglig direkt!

Tyvärr, det går bara inte. Jag orkar inte riktigt med den och mot slutet vill jag bara att den ska ta slut. Om den här historian varit berättad på ett mindre svårläst sätt hade jag tyckt mycket om den, men jag tycker upplägget förstör. Det känns lite nyskapande för nyskapandets skull. Hur gammalmodigt det än låter. Men att det var bättre förr vet vi väl alla?

23 september 2007

Jenny

Jenny är skriven av Sigrid Undset, nobelpristagare i litteratur 1928. Handlingen utspelar sig vid förra sekelskiftet i konstnärskretsar. Jenny handlar om kvinnlig frigörelse, eller omöjlig sådan? Jag vet inte hur jag ska tolka den.

Inledningsvis känns boken som en turistbroschyr för Rom. Miljöbeskrivningarna tar över. Eftersom boken utspelar sig i flera olika länder och städer känns beskrivningar relevanta, men jag uppfattar dem som stundtals överlastade.

Boken är till stor del uppbyggd av dialog. Det är genom den vi får känna karaktärerna och se vad som händer i historien. De ger lite samma känsla som Simone de Beauvoirs dialoger i Andras blod, nämligen att den stundtals mer är till för att föra fram ett filosofiskt eller politiskt resonemang än att skildra en historia.

Nu kan jag uppfattas som väldigt negativ mot Jenny, men så är inte fallet. Jag tycker det var en intressant historia och även ett tidsdokument för kvinnans roll och hennes begränsade valmöjligheter. (Vilket såklart även leder till att mannens roll undersöks, men inte lika tydligt.) Det är dessutom en snyggt genomförd komposition och en historia som har en röd tråd och händelserna beläggs av tidigare händelser.

Trots att det är snart 100 år sedan boken gavs ut första gången så tycker jag fortfarande att den känns läsvärd. Ibland blir det lite störande med vissa uttryck. Hur vanligt är det till exempel att man kallar sin pojkvän för min lilla gosse?

Och slutet. Det känns för mig mycket typiskt för sin tid!

21 september 2007

Svenska skrivregler

Jag har läst Svenska skrivregler, utgiven av Svenska språknämnden, från pärm till pärm. Det var säkert nyttigt, men knappast något jag skulle gjort om jag inte haft det som uppgift i skolan. Tidigare har det varit min bästa vän i samband med uppsatskrivning, men då bara valda delar. Den var faktiskt förvånansvärt lättläst och exemplen bidrar mycket till det. Det går inte att anklaga boken för att vara politiskt korrekt. Flera gånger reagerade jag på exempel som jag inte hade valt att ta i detta sammanhang, eftersom meningen med exemplen är att visa på språkliga regler inte att få läsaren att fokusera på innehållet.

19 september 2007

Gör om hemma med färg

På invigningsdagen av Ica Maxi fyndade jag en inredningsbok Gör om hemma med färg av Reva Hallbäck för knappt 20 kr.

Texten är väldigt detaljerad och mer inriktad på renovering än jag tänkt mig. Jag läser de bitar som mer har med inredning att göra och hoppar över delarna om hur de byggt sakerna.

Fotografierna är det bästa med boken. Otroligt fina färger! Ibland helt galna inredningsförslag, men mestadels mycket tilltalande och vågade färgkombinationer. Mycket inspirerande!

När jag bor i något annat än hyreslägenhet ska jag plocka fram den här boken ur bokhyllan och gå lös med färg på väggarna och inredningen. Jag vill också ha gröna garderober!

12 september 2007

En herrgårdssägen

Efter 50 sidor är jag helt fast i Selma Lagerlöfs En herrgårdssägen! Lagerlöf är nummer två på min lista över kvinnliga nobelpristagare att läsa. Hon fick nobelpriset 1909 och var då både första kvinnan och första svenska författaren som fick det.

Berättelsen som känns som en saga är mycket välskriven, med berättartekniska knep som hela tiden för historien framåt men som också gör att berättandet i sig känns viktigt. Jag tycker mest om hur historien berättas, inte främst vad som händer i den. Jag fastnar för Lagerlöfs sätt att visa personerna ur olika synvinklar genom att kalla dem olika saker när de befinner sig i de olika sammanhangen. Dessutom väver hon ihop de olika karakärernas liv på ett mycket effektivt sätt.

LÄS LÄS LÄS

8 september 2007

Rö för vinden

Nu har jag läst ut den första boken i mitt projekt som består i att läsa en bok av alla romanförfattarinnor som fått nobelpriset i litteratur. De är 7 stycken. (+ 3 som skrev dikter.)

Först ut för min del var Grazia Deledda. Nobelpristagare 1926. Den andra kvinnan som fick priset. Den första var Selma Lagerlöf (henne ska jag läsa nu).

Rö för vinden är skriven på 1910-talet, vilket såklart märks i språket och ordvalen. Det är en realistisk roman som utspelar sig på Sardinien. Jag uppfattar själva miljön som överordnad berättelsen. Det är mängder av beskrivningar av naturen och sederna på ön, utan dem hade boken varit betydligt tunnare. Handlingen kretsar kring den fattige tjänaren Efix och hans arbete och äventyr. Det är en stilsam historia, där relationer, känslor och mänskligt felande står i fokus.

Boken är ganska seg att läsa och ibland förstår jag inte hoppen i handlingen, trots det vill jag fortsätta läsa för att få veta hur det går. Karaktärerna blir inte levande för mig, med undantag för tjänaren Efix som vi får följa så pass mycket att han nästan känns som en verklig person. De andra känns lite platta. Bokens största kvalité ligger i just beskrivningarna av folklivet, religionen och miljön på Deleddas hemö Sardinien.

5 september 2007

Amberville

Amberville är en debutroman skriven av personen som döljer sig bakom pseudonymen Tom Davys. Den utspelar sig i ett parallellt universum, väldigt likt vårt eget, men endast bebott av mjukdjur.

I början känns det ungefär lika konstigt som det låter, men efter ett tag kommer man in i boken och vänjer sig vid att individerna är skapade av tyg, pärlögon och stoppning. Att slita av en arm på någon bidrar inte till att blodet sprutar, utan att ludd väller ut. Jämförelsen är relevant med tanke på bokens stundtals grymma innehåll. Det står att Amberville är för alla åldrar, men jag tycker det är helt fel. Jag skulle aldrig kunna rekommendera en bok med så här mycket våld till någon som inte är vuxen.

För läsaren som nått vuxen ålder och inte är allt för känslig kan jag däremot tipsa om denna mycket speciella bok. Det är inte handlingen som är annorlunda, där är den som de flesta thrillers. Vem kan du lite på? Hur ligger allt egentligen till? Förutom att den är välskriven och avslöjandena ligger med ett bra avstånd, så att det är spännande hela tiden. Dessutom är den eventuellt något mer filosofisk än vad man väntar sig av en spänningsroman. Det är i just karaktärerna som den är speciell. För när läste du senast om ett gosedjur som skulle hitta en dödslista för att klara sin flickvän undan den onda maffiabossen? Fast själva spänningen hade varit lika bra även med människor i huvudrollerna.

Boken utkommer i början av oktober. Förutom textvarianten kommer det också en illustrerad version, som jag är mycket nyfiken på!