30 juni 2007

Lika sant som jag är verklig

Lika sant som jag är verklig är en roman skriven av Hanne Ørstavik. Boken handlar om Johanne som studerar psykologi, om hennes kärlek till Ivan i skolans kafeteria, relationen till sin mamma som hon bor med och hennes starka tro på Gud. En dag vaknar Johanne och kan inte få upp dörren till sitt rum och boken utspelar sig i hennes tankar under den dagen, hon tänker på saker som hänt tidigare men fantiserar också vilt.

Det är ju en intressant idé att skriva en bok om någon som blir instängd i sitt rum och genom det får en hel dag att tänka över sitt liv, eftersom hon inte kan komma ut eller kontakta omvärlden. Men jag blir trött på de råa eller hemska associationerna som Johanne gör, vilken roll ska de spela i historien?

3 kommentarer:

  1. Jag har läst två böcker av Hanne Orstavik - och det är med blandade känslor jag minns dem. Dels tycker jag om dem och dels ger de mig klaustrofobiska känslor av meningslöshet och stillastående. Känner mig delad i min inställning till dem - och en sådan delning är lite jobbig ibland.

    SvaraRadera
  2. Jag har också läst två av hennes böcker. Den andra jag läste var "Tiden det tar" och jag minns inte riktigt vad jag tyckte om den, mer än att jag på samma gång tyckte den var bra som jag tyckte den var väldigt konstig. Men jag minns inte varför jag uppfattade den som konstig... Så jag är väl också lite delad inför dem.

    SvaraRadera
  3. Det är nästan lite jobbigt med sådana böcker. Man vill ju gärna känna att "den här var bra" eller "den här var dålig". Man vill ju veta vad man tycker. Dessutom är det ju jobbigt att inte riktigt kunna sätta fingret på vad det är som gör dem konstiga. På något sätt finns det en form av meningslöshet i karaktärernas liv. Ett intet. Samtidigt tror jag att jag ibland stör mig på karaktärernas brist på reaktioner, brist på handlingsförmåga. Eller så är det bara sättet de beskrivs på...

    SvaraRadera