10 maj 2007

Tuvor

Jag läser Harry Martinsons diktsamling Tuvor högt för mig själv, för att få den rätta stämningen. Dikterna är korta, oftast bara max 6 rader. Rofyllda, med ett starkt fokus på naturen och dess värld. Nyskapande liknelser och ett givande osentimentalt språk. Absolut stämningsskapande och vackert.

Och jag som inte ens gillar poesi!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar