30 april 2007

På pottkanten

Gisela Chands debutroman På pottkanten är verkligen inte en bok som känns lockande efter en titt på framsidan. Men den är faktiskt bättre än den ser ut, dock borde den inte riskera att skrämma bort läsare med framsidans och titelns första intryck, för såå bra att den har råd med det är den faktiskt inte.

Boken är en brevroman. Känns inte så nyskapande form, men det intressant är att vi bara för läsa ena personens brev och det dessutom är överfört till det lite mer moderna mediet mail, med dess för- och nackdelar. Dessutom har jag alltid gillat en välskriven brevroman, eftersom det ger huvudpersonen fritt spelrum att själva uttrycka sig men ändå ett hinder eftersom en (verklig) person inte berättar vad som helst och det måste beaktas.

Handlingen utspelar sig i den engelska överklassens konservativa hemmiljöer och i förskolorna dit barnen ibland går. Allting sett ur den svenska kvinnans position som främlingen men ändå delaktig genom sitt giftermål in i den engelska överklassen, som får ta emot rejäl kritik. Främst gällande synen på kvinnor och barn, mycket om skolsystemet och hur barnen behandlas där.

Ibland blir det dock lite väl mycket känsla av att Sverige framställs som så strålande gällande barn och skolor, känns nästan lite onyanserat stundtals. Men det är en träffsäker berättelse om kvinnans situation då hon inte yrkesarbetar, och vilka framtida effekter det kan få för henne. Om ofriheten i att inte själv bestämma över pengarna man lever av och alltid vara beroende av någon annan.

Sammanlagt en helt okej samhällskritisk bok om könsroller, barnuppfostran och att vara utlämnad till någon annan.

2 kommentarer:

  1. en jättebra brevroman som du borde läsa är "prioritaire" av Iselin C. Hermann. Den finns att läsa om i min bokblogg :)

    SvaraRadera
  2. Är själv en svensk, förvärvsarbetande mamma i London som läst "På Pottkanten" och håller inte alls med om Gisela Chands skildring. Sverige är inte alltid så fantastiskt...

    SvaraRadera