30 april 2007

Ett drömspel

August Strindberg har aldrig varit min favorit, inte heller genom Ett drömspel lyckas han att falla mig i smaken.

Ett drömspel är ett drama skrivit med drömmens logik, dvs inte alls vad vi anser vara logiskt i vardagen eller ens i teaterns värld. Genom att bryta tid, rum och allt vi anser logiskt, skapar han en helt ny form för teatern. Visst är det strålande, men visst hade det varit ännu bättre om även innehållet var intressant!

Idéen om nya former är ju strålande, men det faller på att dramat blir ointressant. Det är allt för hoppigt, och även fast det är meningen så hjälper inte det. "Det är syn om människorna" är en återkommande fras, som inte känns speciellt upplyftande. Nej, Strindbergs intentioner var lysande, men någonstans misslyckades han. Det går inte att bara se till form, innehåller måste också kunna rycka med publiken/läsaren.

För mig förblir han den trista gubben (trots att han spelat en viktigt roll inom litteraturen), med den konservativa kvinnosynen (bara det gör ju det hela tröttsamt) och kommer aldrig kunna leva upp till den nästan geniförklarade roll han nu har.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar