28 augusti 2006

Hon går genom tavlan, ut ur bilden

Av Johanna Nilssons böcker så läste jag debutboken Hon går genom tavlan, ut ur bilden bland de sista. Jag kände mig lite besviken när jag började läsa boken, tyckte inte att jag sögs in i historien som i Johanna Nilssons andra böcker.Men efter hand så kände jag mig lite väl indragen.

Det var jobbigt att läsa Hon går genom tavlan, ut ur bilden. Inte för att det var något fel på orden eller meningarna, inte för att det inte hände något och blev långtråkigt, utan helt enkelt därför att historien är engagerande och plågsam. Huvudpersonen Hanna plågas av sina klasskamrater, varierande mellan osynlighet och verbal och fysisk mobbing. I boken får vi även följa den unga vuxna Hanna, när hon sitter i sitt vita rum på en psykiatrisk avdelning. Nu och då vävs ihop. Berättelsen är plågsam, men ytterst viktig.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar